Vi måste förstå att nazisterna menar allvar med sitt hat
På den internationella kvinnodagens afton den 8 mars hölls en stor feministisk demonstration i Malmö under parollen ”Ta natten tillbaka”.
Som hyenor cirklade ett litet gäng nazister runt demonstrationen i väntan på rätt tillfälle att gå till attack mot hemvändande eller eftersläntrare.
När tillfället kom slog de till snabbt och knivhögg fyra slumpvis utvalda personer som de, antagligen på goda grunder, misstänkte för att vara feminister. Av de fyra knivhuggna fick två livshotande skador, varav en möjligen fortfarande kämpar för sitt liv.
På nazistiska hatsajter beklagar man att de feministiska förlusterna inte blev större: ”Mycket trist att blattekräket inte strök med.” ”Hoppas att någonting tillstöter och arab-vänster, bögsvinet dör.”
Precis som de nazistiska entusiasterna på nätet bedömde åklageriet i Malmö attackerna som mordförsök, bland annat därför att angriparen kommit springande bakifrån.
Detta är vad som hände, den bild man får om man lägger ihop befintliga källor. Men det är självklart, dessvärre, inte den bild av överfallet som Malmöpolisen och våra finare medier spred. Malmöpolisen definierade spontant överfallet som ett ”bunkaslagsmål”.
Den exakta innebörden av detta skånska polisiära begrepp är väl något oklar, men måste nog uppfattas som något annat än överfall med kniv. SVT:s ”Rapport” kallade mordförsöken för en ”sammandrabbning mellan höger- och vänsterextrema”, som om de misstänkta feministerna hade lika skuld till sina allvarliga skador.
I SVT:s ”Veckans brott” förklarade Leif GW med sitt vanliga gemyt att de stackars nazisterna nog överfallits av en hord vänsterfolk och således förtvivlat försökt skydda sig själva. Samt, tillade han, att risken för dödlig terrorism är lika stor från höger som från vänster, liksom risken för en ny Breivik inom högern är lika stor som risken för en superterrorist som ”Schakalen” inom vänstern.
Leif GW har många goda sidor. Men hans kunskap om den politiska vänstern och dess historia ryms på ett frimärke. Fast han är ju ingalunda ensam om denna kålsuparteori, som ständigt upprepas på våra borgerliga ledarsidor. Liksom av bombliberala politiker som vår demokratiminister Birgitta Ohlsson.
Därför bör vissa konkreta egenheter hos nazisterna understrykas. De hatar demokrati.
De är för dödligt våld när det gäller politiska motståndare och som sådana räknas bland annat judar, araber, muslimer, afrikaner, homosexuella, feminister, vänsterpersoner och intellektuella. Sådana undermänniskor är det rätt att döda, säger nazisternas ideologi.
Och praktiken överensstämmer därmed. De svenska nazisterna har under de senaste 25 åren mördat i genomsnitt mer än en människa per år. De menar allvar med sitt hat.
Små våldsbenägna vänstergrupper är givetvis för demokrati, men ställer till en hel del förtret, till de borgerliga kålsuparteoretikernas förtjusning. De begår misshandel och skadegörelse, men mördar aldrig och är inte beväpnade som nazisterna. På grund av polisens benägenhet att skydda nazistiska demonstrationer från motdemonstrationer, men inte skydda vänsterdemonstrationer mot beväpnade nazister, så har man inom dessa smågrupper dragit slutsatsen att ”antifascism är alltid självförsvar”, som det stod på Syndikalistiska ungdomsförbundets hemsida. Däri har de fel. Antifascism måste ytterst sällan bedrivas med våld och särskilt inte på våra gator. Detta våld skadar vänstern mer än det skadar nazisterna.
Däremot är den underliggande slutsatsen, att polisen lämnat fritt fram för nazister under senare år, dessvärre helt korrekt.
På 1990-talet var det förbjudet med nazistiska manifestationer och polisen ingrep mot sådant och nassarna hölls på mattan. De har knappast blivit fler sen dess, men de har fått större svängrum. De fick till och med tillstånd att fira Kristallnatten (Novemberpogromerna 1938, början på det nazistiska förintelseprojektet) med en demonstration mitt i Stockholm. De fick alltså polisens tillstånd (!) för sin brottslighet.
Förre polisintendenten Eric Rönnegård hade i Svenska Dagbladet (13 mars) en lika enkel som kuslig förklaring till polisens och säkerhetspolisens nya policy att låta nazisterna härja fritt på våra gator. Efter terrorattacken den 11 september var det bara muslimer som gällde. Ur nazistisk synvinkel måste detta ha känts rent befriande, då stod man ju på samma sida som till och med Säpo.
Vad som måste till nu är sannerligen inte självförsvarsgrupper inom vänstern. Men däremot att polisen återgår till ordningen från tiden innan man fick muslimdille. Hets mot folkgrupp är brottsligt. Att demonstrera nazistiskt är därför brottsligt. Så enkelt är det. Med normalt polisarbete så som lagarna föreskriver skulle de cirka 500 nassarna i Sverige snabbt kunna bekämpas eftersom de är vanliga, inte särskilt sofistikerade, förbrytare. Och den lilla ivriga och ungdomliga vänster som kallar sig ”autonom” och liknande kunde lägga terroristluvorna på hyllan.