Blott Sverige svenska islamofober har

Jan Guillou

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-12-01

Det har utbrutit en publicistisk tävling mellan Norge och Sverige i frågan om vem av oss som har värsta främlingsfientliga partiet. Det hade kunnat vara kul.

Men det är det inte. Konflikten är tydligt asymmetrisk i den meningen att de norska kombattanterna är ras­ande och de svenska okunnigt snorkiga.

Bråket föranleddes av ett ovanligt korkat inlägg på kultursidan i vår malligaste morgontidning där en av tidningens medarbetare hävdade att det är ”en mörk händelse i Europas historia” att Norge nu fått en borgerlig minoritetsregering där Høyre och Fremskrittspartiet bildat koalition.

Europas historia är onekligen späckad av mörka historiska händelser. Jag har dock svårt att se den senaste norska regeringsbildningen platsa på topp 10 000-listan. Men det är besinningslösa överdrifter av det slaget som lätt skapar gräl. I all synnerhet som morgontidningsskribent­en jämförde Fremskrittspartiet med nynazistiska partier i Ungern och Grekland, påstod att terroristen Anders Behring Breivik ”fått sin politiska identitet” i just Fremskrittspartiet och därutöver passade på att beskylla till och med den norska politiska vänsterkanten för islamhets. Och som avslutning på denna nidbild målades ett norskt skräckscenario där vi stod inför ”massdepor­tation­er, tvångsförhör i hemmiljö och barnarov utifrån rasistiska föreställningar”.

Det här är som synes en argumentation av typen vanligt näthat. Hade texten publicerats på nätet av någon okänd bloggförmåga hade ingenting hänt. Men i och med att vår malligaste morgontidning ställt sin kultur­sida till förfogande fick texten en annan dignitet och måste tas på ett helt annat allvar än näthat.

Tre norrmän kände sig föranledda att försöka bemöta anklagelserna, ett före detta statsråd för Høyre, en före detta statssekreterare från Sosialistisk Venstreparti och en medlem i Miljøpartiet De Grønne. Men de fick inte in något svar i morgontidningen utan bemöttes bara med tidningens sedvanliga trakasserier om att texten var ”för lång” och när den kortats var den undertecknad av för många norrbaggar och så vidare. Censur­anklagelser kom som brev på posten, naturligtvis.

Saken blev ju inte bättre av att en kolumnistkollega i Aftonbladet, som olyckligtvis haft morgontidningsskribenten som enda källa, konkluderade att norrmännen ”behandlade fattiga som djur”.

Så där står vi nu. Om det finns någon sakpolitisk kärna i grälet skulle det vara frågan om vilket parti som är värst, Sverigedemokraterna som norrmännen hävdar, eller Frem­skrittspartiet, som åtminstone morgontidningsskribenter hävdar.

De två partierna är avlägset släkt, då båda återfinns på den höger­populistiska sidan. Men Fremskrittspartiet har en 40-årig historia och går tillbaks på ”Carl I Hagens Parti” medan Sverigedemokraterna har ett nynazistiskt ursprung i skinnskalle­rörelsen; när Jimmie Åkesson anslöt sig till rörelsen kring 1995 heilades det fortfarande på mötena. För Fremskrittspartiet är ”petropopulismen” huvudsaken, det vill säga krav på att dela ut oljepengarna till behövande gamla och sjuka. För Sverigedemokraterna är invandringsfrågan och islamofobin huvudsaken.

Partiledaren Siv Jensen har inte använt signalordet ”smygislamisering” på flera år eftersom hon är hårt kritiserad också i det egna partiet på den punkten. Jimmie Åkesson har aldrig tagit avstånd från sin ståndpunkt att islam utgör det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. Jimmie Åkesson är mer slick och välformulerad än Siv Jensen, hon släpper fler dumma citat ifrån sig.

Så där kan man hålla på rätt länge. Men liksom det finns grader i helvetet så finns det också skillnader mellan dessa två partier när det gäller främlingsfientlighet och islamofobi. I slutändan vinner Norge över Sverige i den meningen att Sverigedemokraterna är värst. Tanken på Sverigedemokraterna i en borgerlig regeringskoalition är självklart orimlig.

Det svenska tankefelet, att Norge alltså gjort något som i Sverige vore otänkbart, bygger på vanföreställningen att Fremskrittspartiet är samma skrot och korn som Sverige­demokraterna. Men för det första har Fremskrittspartiet arbetat hårt på att bli ett ”vanligt” högerparti och för det andra sitter de nu i en regering där deras politik skall malas sönder och samman i den politiska kompromissmaskinen. De måste exempelvis få stöd från det liberala och alls icke främlingsfientliga partiet Venstre (som inte ville ingå i koalitionen) för att få igenom sakpolitiska krav. Det skall bli kul att se hur det går.

Det kan mycket väl vara så att det värsta som kunde hända detta rajt­an-tajtans kverulantparti var att hamna i regeringsställning. Den norska politiska situationen skiljer sig alltså avsevärt från den svenska när det gäller höger­populister. Blott Sverige svenska islamofober har. Vi är värst.

PS

Till den som i tisdags norpade min signeringspenna, en Montblanc roller ball med silverhuv, på Grand Hotel i Lund, rum 254, vill jag säga följande. Pennan är ett arbetsredskap, värdefull bara för mig. Lägg den i ett vadderat kuvert, använd Aftonbladets adress, skicka med namn och adress på Dig eller annan - och jag sänder tillbaka 2 000 kronor. En diskret och bra affär för båda parter.