Vita damen skrämde upp kungens adjutant

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-18

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Som alla gamla slott har naturligtvis även Stockholms slott sina spöken. Det är många som tror det i alla fall. Alla som bott i slottet har hört talas om Vita damen eller den Grå mannen. Så även kung Carl Gustaf. Så här berättade han en gång för mig:

Man måste säga att man inte tror på spöken, för säger man att man gör det, tittar folk underligt på en, så om folk frågar mig brukar jag svara:” Jag vet inte” det finns mycket vi inte förstår. Men det finns många som har sett en hel del.

Grå mannen är det äldsta spöket på Stockholms slott. En del säger att han är från den tiden då det allra första slottet byggdes, på Birger Jarls tid. Han är en liten man med gammaldags kappa med huva. Det sägs att han visat sig för alla kungar som bott på slottet – utom för kung Carl Gustaf. Grå mannen påstås hålla till under norra längan, där resterna av Eskils gemak och de gamla fångvalven finns.

Det mest kända spöket är Vita damen, som brukar beskrivas som en mörk högrest kvinna med fina drag. Hon är klädd i en vit sidenklänning med spetskrage.

Hon påstås visa sig strax innan eller efter det att någon har dött på slottet. Hon heter Agnes av Orlamünde och levde på 1300-talet. Anledningen till hennes olycka skulle vara att hon lät mörda sina barn för att kunna gifta sig med en prins.

Oscar II:s syster prinsessan Eugenie och flera andra har berättat i brev och memoarer om hur de sett Vita damen, till och med hovpredikanter har vittnat om henne.

Då Oscar II låg för döden var det flera som såg Vita damen vandra genom slottet och så sent som då Gustaf VI Adolfs första fru, kronprinsessan Margareta, låg döende 1920 sänktes plötsligt flaggan på halv stång utan att någon gett order om det. Den värnpliktige ur Högvakten som skickades upp för att se vad som hänt kom tillbaka likblek. Han hade sett Vita damen där uppe. Två timmar senare avled kronprinsessan.

Kung Carl Gustaf har en egen upplevelse av Vita damen. Han berättade för mig:

– Det var då min farfar hade dött, Gustav VI Adolf. Jag och min syster Christina hade ätit middag och var på väg tillbaka till min privata våning på slottet. Vi passerade genom Bernadotte-galleriet. Vi hade en adjutant med oss, en erfaren officer.

– I stället för att gå med oss, gick han plötsligt iväg till andra änden av salongen. Han gick liksom i trans.

– Vi ropade på honom. Då ryckte han till och mumlade något om att han skulle släcka lamporna där borta. Flera år efteråt berättade han för mig att han hade sett Vita damen i salongen. Han kände liksom ett stark sug från henne. Han var tvungen att gå emot henne. Det var som en förtrollning och den bröts inte förrän vi hade ropat på honom. Han vågade ingenting berätta då. Men han gjorde det sedan. Personligen har jag inte sett Vita damen, men jag har, som så många andra här på slottet, känt märkliga saker, berättar kungen.

Kungen berättade en historia till, den hände då drottning Silvia väntade Victoria.

– Drottningen hörde underliga och oförklarliga ljud från slottsvinden. Dunsar och stötar. Hon blev rädd och ringde Nenne Björnberg (kungens gamla barnsköterska) som då ännu levde och bodde på slottet. Tillsammans hörde de nya dunsar.

– Då ringde drottningen efter Högvakten. En officer och två värnpliktiga marscherade in. De var beväpnade. Alla fem i rummet kunde nu höra de underliga ljuden igen.

– Officeren beordrade den ena soldaten att skydda drottningen, medan Nenne Björnberg, han själv och den andra soldaten sökte sig upp mot vinden.

– Nu visade det sig att officeren var en riktig gentleman. Han lät nämligen Nenne Björnberg gå först upp för trapporna. Det var trappor där ingen gått på mycket länge och dörrar som ingen öppnat på flera år. De kom ända upp till den mörka vinden. Damen först – sedan de beväpnade herrarna.

– De såg ingenting, men hörde dunsar igen. Det visade sig vara snöras. Snösjok som föll på ett sådant sätt att det dunsade på vinden.

– Drottningen blev i alla fall lugnad.

Många av spökhistorierna knyts till gästvåningen, där utländska statsöverhuvuden och andra förnäma gäster brukar bo. Anställda på slottet, i synnerhet de som tjänstgör som vaktmästare i gästvåningen, kan berätta om underliga ljud och saker de inte kan förklara.

Ibland låter det som om någon flyttar på möbler eller går i salongerna och tar i dörrar till rum som vaktmästarna vet är tomma. Då förra holländska drottningen Juliana var på besök och bodde i gästvåningen blev hon så uppskrämd redan första natten att hon vägrade sova där en natt till.

Följ ämnen i artikeln