"Vi trodde vi var sålda"
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-10-13
Kjell Tudare satt fast 42 meter under marken
Kjell Tudare är den svensk som suttit längst instängd efter ett ras under jord.
Han och kollegan satt fast 42 meter under marken i totalt beckmörker.
– Till en början var jag så rädd att jag pissade hela tiden, säger han.
Det skulle komma att kallas det ”Stora tunnelraset i Stockholm” och Kjell Tudare, då Nilsson, och hans kollega Sören Jansson skulle under flera dagars tid pryda varenda löpsedel i Sverige.
Men det visste de ingenting om då, kvällen den 9 november 1965, när de var på väg till vad de trodde var en helt vanlig kväll på jobbet.
42 meter
Kjell Tudare, då 26 år, jobbade som mätingenjör och skulle tillsammans med elektrikern Sören Jansson ner i Televerkets tunnel vid Skanstull på Södermalm för att mäta ut en ny riktning.
De åkte ner med hissen till botten – 42 meter ner.
Klockan var då strax efter tio på kvällen.
– Vi tog lok och vagn och åkte norrut. Vid elvatiden kände vi plötsligt ett rejält tryck över öronen, det slog lock. Vad fasen är det här, tänkte vi, säger Kjell Tudare.
"Trodde vi skulle dö"
Så började sand och vatten att välla in i tunneln.
Trycket steg och glödlamporna slocknade – en efter en. Tunneln hade kollapsat.
– Vi trodde att vi skulle dö, att vi var helt sålda. I början pissade jag hela tiden. Det första ett och ett halvt dygnet, innan vi hade någon som helst kontakt med omvärlden, var allra värst. Vi visste ju inte om luften skulle räcka. Jag tänker på killarna nere i Chile som satt i 17 dygn innan de fick några besked. Fy fan.
Kjell och Sören blev fast i en passage av tunneln.
– När vattnet väl slutade att komma så hade vi en 50 meter att röra oss på. Tre meter brett och två meter högt ungefär. Vi hade en himla tur visade det sig senare, säger Tudare.
Vatten från bergvägg
Efter tio timmar i tunneln tog batterierna i ficklamporna och pannlamporna slut. Det blev helt svart. Inte en strimma ljus nådde ner.
I gamla artiklar kan man läsa att de två kollegorna sjöng Taube-visor för varandra för att få tiden att gå och hålla ångesten borta. I dag minns Kjell det som att han sov mest hela tiden och att Sören Jansson vandrade omkring i det kalla bergsrummet där temperaturen höll sig mellan 8-10 grader.
– Vi drack vatten från bergväggen men vi hade ingen mat. Men vi slapp vara utan det så länge. Efter ett och ett halvt dygn lyckades räddningsarbetarna borra sig igenom med ett några centimeter brett borrhål så då kunde vi skicka lappar och be om mat, säger Tudare.
Räddades
På morgonen den 14 november räddades Kjell Tudare och Sören Jansson. Oskadda.
När nyheten om gruvarbetarna i Chile nådde Kjell väcktes minnet till liv igen.
– Det är mycket värre där nere. Jag undrar vad de tänkt. De måste vara starka.
– För att de ska klara av detta nu måste de få träffa sina familjer och anhöriga och få vara med dem.