”De kanske bara vill röra om i grytorna”

Karin Ahlborg

I Andersberg fick SD 14 procent – här syns inga tecken på rasism eller motsättningar

ANDERSBERG. Vi letar bland radhusen och villorna.

Och i hyreskasernerna på andra sidan centrum.

Men vi hittar ändå ingen som kan förklara varför Sverigedemokraterna får 14 procent i Andersberg.

I mitten av den här stadsdelen i Gävle finns bibliotek, folktandvård och skola. Det är ett mycket ödsligt centrum – och en geografisk skiljelinje.

På ena sidan ligger de rätt snygga och lagom höga hyreshusen proppade med invandrare, ungdomar i sin första lägenhet och folk som har det mer än knapert.

På andra sidan ligger parhus i bostadsrättsform, radhus och villor.

Man kan lätt tänka sig att det skiter sig fullständigt mellan de två grupperna och att det är därför som 14 procent, var sjunde invånare, har röstat på Sverigedemokraterna i Andersberg.

Men när vi frågar runt är både villafolket och hyresgästerna om inte direkt chockade så i alla fall lätt förvånade över valresultatet.

– Det här är inget stökigt område, försäkrar ett ungt par som just hämtat sitt barn i den skola som också delas lika mellan områdena.

Inga gängbråk

Annika Lundgren och Risto Kangas rynkar pannorna över frågan varför SD är så starka just här.

– Nä, jag vet inte. Det är inga gängbråk här och inga motsättningar mellan områdena vad jag märkt, säger Risto Kangas efter betänketid.

Han skakar på huvudet och ger hunden Tyson ännu en bit falukorv.

I jakt på det rasistfäste som Andersberg rimligen borde utgöra söker vi efter klottrade hakkors eller åtminstone något taskigt stavat främlingsfientligt flygblad på anslagstavlan i centrum. Men vi hittar bara Kurdpartiets upplysning om var de informerar om valet.

Kanske är det som Hans Eliasson, på besök från centrala Gävle, tror:

– De kanske bara vill röra om i grytorna, de som röstat på SD. Den här blockpolitiken är ju inte så rolig.

Ungefär samma mekanism som fick folk att rösta kvar Lasse Brandeby i Let’s Dance, alltså.

Stort plånboksfrieri

Eller så kan man granska vad Sverigedemokraterna gick till val på i Gävle.

Deras plånboksfrieri ser ut så här:

Om Gävle slutar ta emot flyktingar sparar man 153 miljoner per år. Läggs dessutom symfoniorkestern ner så höstar man in ytterligare 27 miljoner varje år.

Finns alltid tillgängliga

Och då, lovade SD, kan man sänka skatten med 55 öre. För alla. Mormor och morfar ska garanteras att få fortsätta bo tillsammans om någon av dem måste in på hemmet. Farfar ska få hemlagad, god mat i stället för den inte så hemlagade och inte så goda som serveras i dag. 5 miljoner extra till ungdomsföreningar räcker det också till, enligt Sverigedemokraternas beräkningar.

Sverigedemokraternas starke man i Gävle, Roger Hedlund, har sin egen förklaring till partiets framgång.

– Jag tror att det spelar roll att vi alltid svarar i telefon, alltid ringer tillbaka och att vårt kansli i Brynäs är öppet för alla en dag i veckan.

Tillgänglighet, alltså.

Jag hade velat fråga kommunfullmäktiges ordförande Carin Carlström (S) vad hon tror ligger bakom SD:s starka position.

Men hon svarade inte och hon ringde inte tillbaka.

Den 20 september 2010 vaknade vi upp i det nya kalla Sverige. Ett nytt Almgården, Grästorp och Rinkeby som Aftonbladet rapporterade från i går.

I dag fortsätter vår resa till Gnosjö i Småland och Andersberg i Gävle. Främlingsfientligheten slog rekord även där. Liksom osannolikheten.

För låt oss säga som det är: invandrarna räddade Gnosjö. Det är inte vi som påstår det. Det är Sverigedemokraterna.