Handelsministern vill rädda surströmmingen
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-19
”Jag funderar på att bjuda EU-kommissionen på surströmming”
EU vill förbjuda surströmmingen.
Nu rycker handelsminister Ewa Björling (m) ut för att rädda den.
Hennes knep: bjuda EU-kommissionen på den svenska delikatessen.
Handelsministern och norrlänningen Ewa Björling älskar surströmming. Hon äter den flera gånger per år med mandelpotatis, gul lök och tomater. Men nu är hon rädd för att läckerbiten snart kan försvinna från våra matbord.
Bakgrunden till hennes oro är att EU vill förbjuda surströmmingen. Fisken innehåller miljögiftet dioxin i större mängd än vad som är tillåtet.
Kan vara sista chansen
Sverige har haft dispens på surströmmingen, men det är osäkert om den förlängs när den går ut den 31 december 2011.
Det innebär att sommaren 2010 eller 2011 kan vara sista gången Ewa Björling och andra surströmmingsfantaster har chansen att äta sin älskling.
Björling kallar surströmmingen för "viktig svensk tradition" som är viktig att värnas och tycker att förbud är fel väg att gå. Nu funderar hon på att bjuda EU-kommissionen på surströmming för att få dem att förlänga dispensen.
– Jag tror inte att de har smakat surströmming, de är säkert nyfikna på den, säger hon.
”Är inte farlig”
Att den feta fisken innehåller giftet dioxin ser hon inte som ett problem. Mängden gift i surströmming är så liten och svenskarna äter fisken så sällan att den inte är farlig, tycker hon.
– Många delikatesser innehåller gifter, franska ostar exempelvis. Jag tror inte ens att EU-kommissionen skulle våga tänka tanken att förbjuda de franska ostarna. Fransmännen hade rasat, nu är det dags för oss att rasa, säger Björling.
Nu gör handelsminister Björling och jordbruksministern Eskild Erlandsson (C) allt vad de kan för att få behålla surströmmingsdispensen. Förutom att lobba för fortsatt tillstånd och bjuda EU-kommissionen på surströmming väntar de på en rapport från bland andra Fiskeriverket som undersöker om det finns andra ställen än Östersjön att fiska på, områden där dioxinhalten är lägre.