Brottet: otrohet straffet: stening

Kerstin Weigl

Hon ska ställas i en grop grävd upp till axelhöjd, varefter stenar ska kastas på henne, stenar som är tillräckligt stora att skada henne svårt, men inte så tunga att hon genast dör.

Det ska ske i staden Tabriz, Iran.

Hon heter Sakineh Mohammadi Ashtiani och är 43 år. Hon är dömd att stenas till döds – för en påstådd kärleksförbindelse med en man.

Aftonbladet har varit i Tabriz. Vi uppmanar nu till protest mot Sakinehs dödsdom.

Sakineh är inte unik. Det finns fler kvinnor som hon, som har stenats, hängts, fängslats eller piskats för liknande brott. För att ha älskat en man. Eller släppt ut sitt hår synligt för vem som helst på gatan.

Det ovanliga är att världen vet att Sakineh finns.

För en månad sedan valde hennes två barn att vända sig till ICAS, en organisation som bekämpar dödsstraff. De bad om hjälp att sprida hennes fotografi, i hopp om att människor skulle gripas i djupet av sitt hjärta och protestera.

I dag berättar Aftonbladet, med hjälp av hennes familj, advokater och människorättsaktivister, om Sakineh Mohammadi Ashtiani, en helt vanlig kvinna i staden Tabriz, Iran, som dömts till döds för blotta misstanken att hon haft en relation till en man.

Sakineh har ofta berättat att hon inte ville gifta sig. Men i familjens trädgård en dag i mitten av 80-talet tog vinden tag i hennes chador, den iranska slöjan, och fångades upp av hennes kusin.

Det var så bröllopet bestämdes. En gammal tradition i Iran säger att om en man griper en kvinnas slöja som lyfts av vinden är det han som är hennes make.

Sakineh hade fyllt 17 år.

Hon föddes 1967, i en medelklassfamilj i Tabriz. Pappa drev en liten matbutik. Sakineh gick fem år i skola där hon måste tala farsi, ett för henne nytt språk. I dag är hon i det närmaste analfabet.

Själv talar hon en azeriska, som är en turkisk dialekt och ett helt väsensskilt språk.

Kusinen som blev hennes man hette Ebrahim, och arbetade som banktjänsteman. De slog sig ner hos makens föräldrar i småstaden Oskoo, tre mil utanför Tabriz och fick två barn, en son och en dotter.

Sonen Sajjad Ghader-Zade säger att äktenskapet var harmoniskt. Men en försvarare, Mohammad Mostafaei, har en annan bild. Han har mött Sakineh i fängelset.

– Då talade vi om hennes liv, berättar Mostafaei för Aftonbladet. Hon sa att mannen behandlade henne som en slav. Hon dolde sin bitterhet inför barnen, men försökte begära skilsmässa på grunden att hon hatade sin man. Domstolen sa nej. Hat är inte skäl att ge en iransk kvinna skilsmässa.

Blev Sakineh förälskad i en ny man? Hoppades hon genom honom befrias från sin plågoande, och få ett bättre liv?

Ingen vet säkert.

Det vi vet är att Sakineh lärde känna en släkting till maken, och att det blev början på en katastrof.

Mannen kallas Nasser.

På kvällen den 26 maj 2006 mördades Ebrahim i sitt hem. Han fick en injektion som gjorde honom medvetslös. Därefter lade Nasser nakna elkablar på kroppen och satte på strömmen. Slutligen tog han av den döde makens kläder, lade kroppen i badkaret och försökte få det att se ut som en olycka.

Men polisen blev misstänksam.

Nasser greps, erkände mordet och skulle ha avrättats i enlighet med vedergällningsprincipen ”öga för öga, tand för tand”. Sakinehs barn benådade honom från dödsstraff.

Sakineh var hemma då mordet begicks. Även hon dömdes, till tio års fängelse och 99 piskrapp för att ha blivit påkommen med en ”otillåten relation” med Nasser och dennes bror. Åtalspunkten är en av de mildare. De tre hade helt enkelt vistats på samma plats utan särskild anledning, vilket är kriminellt. De är ju inte syskon.

Sakineh pryglades 99 gånger i ett rum i fängelset. Hennes son såg med förtvivlan på.

För Nassers förbjudna umgänge med Sakineh ansåg domstolen att 40 piskrapp räckte, medan brodern slapp undan med 20.

Därefter skulle brotten vara sonade. Rättsligt var även mordfallet avslutat i domstol.

Men inte för Sakineh.

För då hände det besynnerliga, det som ingen runt Sakineh kan förstå. Varför och med vilken rätt tog en annan domstol på nytt upp fallet Sakineh?

För att hon hade kommit för lindrigt undan?

Den nya domstolen tillhör den andra delen av rättsväsendet, som tillämpar den religiöst grundade lagstiftningen, sharia­lagarna.

Och deras misstankar gällde nu det grövsta av äktenskapsbrott,­ ”zena”. Som straffas med döden.

Dag efter dag förhördes Sakineh om sin relation med Nasser.

För sonen har hon berättat att poliserna hällde kallt vatten på henne när hon kollapsade.

Vid ett tillfälle erkände hon att hon haft sexuell kontakt med Nasser. Senare tog hon tillbaka det.

Men domstolens fem ledamöter dömde henne till döden.

Tre av fem ledamöter var säkra på hennes skuld.

Inga bevis fanns.

Domstolen använde sig av principen om ”judges knowledge”. Det innebär att domare har rätt att utifrån sina särskilda insikter och allmänna upphöjdhet resonera sig fram – helt enkelt gissa – den åtalades skuld.

I september stod Sakineh inför dem för att få sin dom, men förstod inte ordet ”rajam”­ sominte är azeriska, inte ens farsi, utan arabiska.

Ödmjukt undertecknade hon sin dom, utan att förstå.

Efteråt berättade de andra kvinnorna i fängelset att hon skulle stenas, varvid hon genast svimmade.

Sakineh vet att människor i Sverige nu läser om henne.

Det berättade hennes son för henne förra torsdagen.

Han hade då bestämt sig för att trots riskerna träffa den svenska journalisten Sanna Sjöswärd.

Sakineh finns i fängelset, en tegelbyggnad i centrala Tabriz. Hon frågas ofta ut om hur media får sin information om henne. Hon har misshandlats, enligt advokaten.

Men om det säger hon ingenting till barnen. En torsdag i månaden får hon ta emot besök av dem.

Sajjed frågade henne inför sitt möte med Aftonbladet som skulle äga rum två dagar senare:

– Mamma, vad vill du säga till den svenska tidningen?

Hon svarade:

– Säg att jag vill att världen hjälper mig.

”Sakineh har redan avtjänat straffet”

Det finns två rättssystem i Iran, en brottsbalk och de religiöst grundade sharia­lagarna. Följden är att juridikens vägar är extremt snåriga, till och med för landets jurister. Men dödsdomen är olaglig, hävdar hennes ombud.

Sakineh har redan avtjänat straffet – 99 piskrapp – för att ha haft en otillåten relation­ med en man. Hon kan inte åtalas två gånger för samma brott.

Två av de fem domarna ville fria henne. De fann inga bevis för att hon skulle ha begått äktenskapsbrott.

Lagen föreskriver att minst fyra erkännanden­ inför domstol krävs, vid fyra skilda tillfällen. Sakineh har aldrig erkänt äktenskapsbrott inför domstol.

Alternativt ska fyra män ha iakttagit det påstådda brottet. Inte heller så är fallet.

Enligt Sakinehs nuvarande försvarare, Houtan Kian, har Sakineh aldrig dömts för någon inblandning i mordet. Det är också barnens uppfattning att hon aldrig hade en relation med Nasser, och inte kände till någon mordplan.

Närmast väntas svar från Högsta domstolen i Iran om ytterligare en begäran att rättegången görs om. Många fruktar att man i stället för att fria Sakineh omvandlar straffet från stening till hängning.