78-åriga Inger dog efter p-bråk
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-17
"Det gick så jävla fort"
HELSINGBORG. Ett bråk om en parkeringsplats slutade med att Inger, 78, dog.
Men var det en tragisk olyckshändelse eller en grov och oprovocerad misshandel mot en gammal dam för något så futtigt som en ruta asfalt?
I dag inleddes rättegången i Helsingborgs tingsrätt och det blev en känslosam början i det uppmärkammade målet.
När den åtalade 23-åringen i morse fick se sin snart tre månader gamla dotter bakom säkerhetsglaset i tingssalen började han att gråta. Han vinkade mot dottern och formade munnen till en pussmun samtidigt som hans hustru höll upp dottern så han skulle kunna se henne.
23-åringen nekar till att ha dödat Inger, 78, och menar att han bara rörde hennes make i självförsvar efter att ha själv blivit attackerad.
”Var ingen olyckshändelse”
Men när Ingers make Sven, 71, vittnade om dagen då han blev misshandlad på parkeringsplatsen i Landskrona och såg sin hustru falla medvetslös till marken var åtminstone han säker:
– Det var ingen olyckshändelse. Det är jag säker på.
Sven hade svårt att hålla tårarna tillbaka när han skulle berätta om dagen den 29 mars i år. Inger och han skulle varit gifta 50 år i midsommar om hon fortfarande levat.
”Gav henne knytnävsslag”
Han säger att tiden sedan hon dog varit mycket svår och att sitta här i rätten i dag är ansträngande. Han är märkbart tagen när han pratar.
– Det känns inget bra. Allt spelas upp igen. Jag har inte mått något vidare.
Sven menar att 23-åringen gav Inger ett knytnävsslag.
– När jag ser Inger ligga på marken så är hon medvetslös. Jag får inte liv i henne. Det kommer personer. Hon blir blå om läpparna.
Klockan 13.15 fortsätter förhandlingen. Då ska 23-åringen själv höras.
13.19 Nu är lunchen avslutad och förhandlingarna återupptas.
13.20 Det är dags för 23-åringen själv att berätta. Han säger att hans bror bad honom om skjuts för att ta ut pengar.
23-åringen pratar tyst och verkar nervös. Både åklagaren och lagmannen får be honom att tala högre.
13.23 23-åringen säger att han körde fram efter att Sven tutat och att Sven sedan parkerade sin bil.
– Han kom fram till mig. Han gick ut från bilen. Jag tog ner rutan och sa att du hade ju gått om platsen. Jag minns inte om han sa något mer. Han glodde på mig och såg arg ut.
23-åringen säger att han blev rädd när Sven kom fram mot honom.
– Jag såg ingen annan. Jag sa ingenting mer. Jag minns inte att han sa snorunge. Han bankade på rutan, det kändes som att den skulle gå sönder. Jag sa sluta, sluta. Det var inte min bil.
13.26 23-åringen säger att han blev stressad, rädd och orolig när Sven dunkade på bilen men inte för sin egen skull.
– Jag såg att han var äldre och jag tänkte att han kunde skada sig. Jag puttade upp dörren och tänkte att jag skulle få bort honom men han puttade tillbaka. Så jag satte benen mot dörren och puttade. När dörren var halvöppen satte han sina handflator på mitt ansikte. Min kropp skakade och jag var orolig, säger 23-åringen.
13.28 Han knuffade Sven igen säger han, lite hårdare, men han säger att det inte var för att skada honom.
– Jag ville få bort honom från min bil. Vad kunde jag göra? Den andra gången jag knuffade honom föll han ner på min motorhuv.
13.35 23-åringen menar att Sven såg ut att må bra när han lämnade platsen och att han till och med stod upp.
– Jag vill förklara en sak. När jag stack därifrån. Jag hade ingen avsikt från att smita från en kvinna som höll på att dö eller en man som var skadad. Eftersom jag såg mannen springa efter min bil så trodde jag att han mådde bra och jag vill undvika mer problem med han.
Han hörde sedan på tv vad som hänt.
– Jag var så rädd sedan. Jag satt och skakade hemma.
13.39 Åklagaren undrar vad 23-åringen menar med att han var rädd för Svens skull.
– Jag såg att han var gammal och att det kunde räcka med att jag petade med ett finger för att han skulle bli skadad, misshandlad. Om jag skulle försvara mig så skulle han bli skadad, det var jag rädd för.
– Jag har aldrig bråkat med någon eller skadat någon, säger 23-åringen.
Den åtalade 23-åringen säger att han bara ville därifrån. Åklagaren frågar varför han då inte bara körde iväg då, varför han från början gick ut ur bilen.
– Jag väntade ju på min bror.
13.43 Sven flyttade inte på sig trots att 23-åringen försökte puffa bort honom, säger han själv.
– Jag blev stressad att göra det jag gjorde. Han säger att det här inte är en olyckshändelse. Skulle jag suttit hemma och planerat det här eller?
23-åringen säger att han inte såg Sven ramla omkull på marken någon gång men att han backade och föll över motorhuven en gång. Han medger också att han tryckt sina handflator i ansiktet på Sven.
Vad gäller Inger säger 23-åringen att han såg henne först när hon var på väg ner i marken. Han kände att han träffade en människa när han vände sig om och såg någon falla men han säger att han aldrig såg Inger ligga på marken.
– Jag var stressad, jag ville bara från platsen. Jag visste inte var kvinnan kom i från.
Åklagaren: Men vad var du rädd för? Du hade ju din bror i närheten?
– Jag visste ju inte hur lång tid han hade kvar.
Åklagaren: Men vad var du rädd för att Sven skulle göra?
– Jag var inte rädd för att han skulle skada mig. Jag var rädd för att han skulle hoppa på mig och skada sig. Jag tyckte det var bäst att jag drog därifrån.
13.51 23-åringen säger att när han körde från parkeringsplatsen så visste han inte att Inger var skadad.
Sedan hörde han på nyheterna vad som hänt.
– Jag hörde att kvinnan avled och jag visste inte hur jag skulle klara mig.
Åklagaren: Men vad var du rädd för? Du säger ju att du var oskyldig.
– Ja men hur ska jag bevisa det. Ett äldre par. Jag grät hela tiden och tyckte synd om henne och honom. Hur skulle jag förklara att det inte var min avsikt. Jag kan inte beskriva hur rädd jag var. Jag väntade bara på polisen.
13.54 I de första förhören nekade 23-åringen att han ens varit på platsen. Först i den fjärde förhöret erkände han att han varit i handgemäng med Sven och att han kan ha stött till Inger.
Åklagaren frågar varför han valde att erkänna.
– Jag har en nyfödd dotter som jag var rädd att inte få träffa. Men så fick jag höra att min familj hade fått massor med hot och det jag var rädd för hade redan hänt, så jag tänkte att det var bättre att erkänna.
14.02 23-åringen står upp i rättssalen och demonstrerar med sin kropp hur han stod när Inger kom bakifrån.
– Ni måste förstå mig, säger han.
Han tror själv att han träffade Inger med sin kropp när han rätade på sig efter att ha knuffats med Sven.
Han beskriver sina känslor från strax innan han klev ut ur bilen.
– Jag blev stressad och lite arg. Upprörd och provocerad. Rädd att han skulle ta sönder rutan. Det var inte min bil.
14.04 Nu är det 23-åringens advokat Leif Silberskys tur att ställs frågorna.
Han frågar om sin klients bakgrund. Han har bland annat jobbat som truckförare och personlig assistent.
Silbersky: Har du lätt att tappa humöret?
– Jag är känd för att vara lugn. Jag har intyg från skolor och alla jobb jag jobbat att jag är lugn. Jag har aldrig varit i bråk.
Har du varit i handgemäng?
– Aldrig.
När är det första gången du förstår att det är en kvinna du träffat?
– När jag vänder mig om. Jag visste inte att det var en person bakom mig. Jag kände bara att jag träffat någonting.
14.14 23-åringen talar så tyst att många ord försvinner.
– I dag hade jag inte stuckit därifrån. Men då var jag så rädd att ni kan inte förstå. Rädslan påverkade mig så mycket.
Han säger att det bland annat var rädslan för rasismen i Landskrona som gjorde att han först inte vågade erkänna.
– Jag hade precis fått en dotter, jag ville inte missa någonting. Jag var rädd för min familjs skull. Jag är utlänning och det är så mycket rasism där.
23-åringen säger att han i häktet fick höra att hans familj blivit hotad av rasister. När han förstod att det han var rädd för redan hade hänt erkände han.
14.53 Pausen är över i Helsingborg. Nu ska rätten spela upp en rekonstruktionsfilm som är gjord med Ingers make Sven på parkeringsplatsen i Landskrona. På filmen visar han hur han menar att misshandeln gick till.
14.59 Filmen spelades in drygt två veckor efter att Inger avled på sjukhus av sina skador. Sven instruerar två poliser som får agera Sven och den åtalade 23-åringen.
15.14 Även i rekonstruktionsfilmen beskriver Sven hur Inger var helt borta redan innan hon nådde marken.
– Hon försökte inte ta emot sig. Hon bara föll.
Sven beskriver även hur få sekunder allting var över på. 50 års äktenskap, ett liv tillsammans, allt var slut på efter där och då på en parkeringsplats.
– Det gick så jävla fort. Ett ögonblicks verk.
15.23 Det har gjorts en rekonstruktionsfilm även med 23-åringen som nu spelas upp. Det är helt tyst på åhörarläktaren förutom den lilla bebisen som oavbrutet jollrar och tangentbord som smattrar.
16.01 Nu har rätten fått se både Sven och 23-åringens rekonstruktionsfilmer. Sven får frågan vad han tycker om 23-åringens version av det som hänt.
– Inte en stavelse är rätt. Min stämmer, säger han.
16.07 Förhandlingen avslutas för i dag och fortsätter på torsdag. Då ska bland annat ett vittne höras som bevittnade misshandeln. Även ett videoförhör med 23-åringens 9-åriga brorsdotter som satt i baksätet på bilen ska spelas upp.
16.08 Leif Silbersky ber nu rätten att släppa 23-åringen ur häktet. Han säger att det inte finns någon flyktrisk och nu är ju 23-åringen hörd, menar Silbersky.
– Min klient är fullständigt söndertrasad i sitt nervsystem av att vara frihetsberövad, det är därför jag ber om det.
16.10 Silbersky drar nu ett annat fall där en åtalad man i ett liknande fall släpptes ur häktet under en pågående rättegång. Silbersky säger även att trots att ett 30-tal vittnen hörts i detta fall så har åklagaren endast valt att kalla ett vittne eftersom endast ett vittne, med Silberskys ord, sett någonting alls.
Rätten ska nu ta ett beslut i häktningsfrågan.
16.20 Tingsrätten tar nu en kort paus för att besluta om de ska släppa 23-åringen eller inte.
16.28 23-åringen är fortfarande misstänkt på sannolika skäl. Om han släpps finns det skäl att han avviker, så han kommer att vara fortsatt häktad.
16.29 23-åringen gråter när han får höra beslutet och hans familj samlas vid glasrutan och mumlar besviket. Hans hustru vinkar mot honom med barnet sovande mot axeln.
Rättegången inleddes i dag i Helsingborgs tingsrätts säkerhetssal – Aftonbladet rapporterar direkt.