"Något saknas i den i som plågar djur"
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-23
Experten om djurplågeri
Något saknas i den i som plågar djur.
Det är en olycklig människa, någon som behöver hjälp.
– Sådana brott måste tas på allvar. En person som använder sig av djur för att kontrollera sin vanmakt kan gå över till andra offer, säger Sven Å Christianson, professor i psykologi och expert på gärningsmän som utövar dödligt våld.
En kanin bränns upp levande. En annan hålls fast medan en hund sliter i den med tänderna.
Fyra vuxna män som skrattar samtidigt som de filmar de vidriga scenerna.
Det kan låta som ett dåligt skämt men det är ett aktuellt rättsfall som utspelade sig i ett vackert naturreservat i Stockholm.
Vanligt att barn plågar djur
Sven Å Christianson är professor i psykologi på Stockholms universitet och expert på gärningsmän som utövar dödligt våld. Han säger att många barn någon gång dragit vingarna av en mal eller benen av en spindel och att det inte behöver tyda på någonting annat än en vanlig, barnslig nyfikenhet.
Men när barnet sätter i system att kontrollera ett djur, när barnet förstår att djuret uppenbarligen far illa och ändå fortsätter, då är det ett tecken på att något är fel.
– Det kan då vara ett sätt för barnet att hantera känslor det har i sig som det inte kan ta hand om. Skräck, vanmakt eller allmän olust som det inte kan få grepp om. Och då gör barnet det på det klassiska sättet: genom att ta ut det på den som är svagare, säger han.
De fyra männen som i dag fick sin dom måste ha skalat av sig sin empati för att kunna genomföra det de gjorde, tror Christianson.
Behöver hjälp
– De har valt att inte se kaninerna som ett levande väsen, de ser dem som objekt. Ofta i sådana här situationer är en av dem i gruppen den drivande. Den personen är troligen det där "barnet" som aldrig fick lära sig att få hjälp med att hantera sina känslor. De andra följer troligtvis med av gruppeffekten, den man kunde se i sin förlängning i NaziTyskland. De kunde nog ganska snart efter att kameran stängts av känna av sitt dåliga samvete och känna att de handlat fel, men han som ledde gruppen behöver nog betydligt mer strukturerad hjälp, säger Christianson.
Sven Å Christianson tror att det är viktigt att samhället tar brott som dessa på allvar.
– Människor som begår brott som dessa lever i en känslomässig bristsituation och de behöver få hjälp. De är olyckliga individer och en person som använder sig av djur för att kontrollera sin vanmakt kan gå över till andra offer. Kvinnor, barn, gamla, säger han.