Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

Sabrinas pappa hade ingen chans

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-14

Flydde ut på utplatsen – fick bråte i huvudet

Sabrina och Nichole Jerome har precis fått beskedet att deras pappa och make är död.

PORT-AU-PRINCE. Eric Jerome, 79, ligger död på soffan i lägenheten.

– Vi har ett lik här inne, ropar svärsonen till en FN-soldat som går förbi utanför på gatan.

Soldaten stannar, tittar – och vandrar vidare.

En ”säger du det”-blick är allt den filippinske FN-soldaten hinner med innan han försvinner mot andra, viktigare uppgifter.

Port-au-Prince är fullt av lik. Kanske hundratusentals. Han kan varken göra från eller till.

Flydde ut

Eric Jerome och hustrun Nichole satt i lägenheten i ett av Port-au-Princes bästa områden när skalvet inträffade. Skräckslagna av oro för att bli levande begravda i lägenheten, flydde de ut på uteplatsen.

Då störtade bråte ner från huset rakt på dem. Eric Jerome dog omedelbart. Hustrun klarade sig.

– De kom och besökte oss i julas och vi bad dem att stanna ett tag till. Men de reste hem i förra veckan, ­säger dottern Sabrina.

Hon gråter och lägger armen om sin mamma.

– Jag hoppades i det längsta att bägge skulle ha klarat sig.

Huvudstaden ödelagd

Nu ligger pappa Eric död på soffan.

Sabrina och maken Robert Shatelein körde från hemmet i Santiago i Dominikanska republiken direkt efter att skalvet inträffat. Telefonförbindelserna ligger nere och enda sättet att få klarhet i vad som hänt föräldrarna var att försöka ta sig dit.

Under färden genom den ödelagda huvudstaden började Sabrina gråta flera gånger. Åsynen av kända och kära byggnader och områden i ruiner blev för mycket.

”Folk är i chock”

Gatorna är kantade av människor som vandrar planlöst omkring. I nästan varje hörn ligger döda kroppar invirade i plast.

Från rasmassorna hörs skrik av smärta. Förvridna kroppar sitter fast under sönderslagen betong och stål.

Och detta är bara början.

– De första 24 timmarna är inte värst, säger Robert Shatelein.

– Folk är i chock, men hjälper och tröstar varandra. Tänk när alla dessa människor är utsvultna.

De största naturkatastroferna:

Jordbävningen i Shensiprovinsen i Kina, 1556.

Historiens mest förödande jordbävning ägde rum den 23 januari 1556 i Shensiprovinsen. Då omkom minst 830 000 människor.

Jordbävningen i Tangshan i nordöstra Kina, 1976.

Jordbävningen mätte 7,5 på Richterskalan. Officiellt dog 255 000 människor men de verkliga siffrorna tros vara mycket högre, kanske upp till 655 000. Den enorma förödelsen berodde på att gruvstaden Tangshan rämnade och staden störtade ner i gruvan.

Cyklonen i Bangladesh 1970.

Närmare 500 000 människor dog i Bangladesh när en cyklon med en vindstyrka på över 60 meter per sekund svepte över landet.

Cyklonen i Bangladesh 1991.

21 år senare drabbades landet åter av en cyklon som tog 300 000 liv.

Tsunamin i Indiska oceanen 2004.

Cirka 225 000 personer dog i flodvågskatastrofen på annandagen 2004.

Anders Giæver