”Han rakade av mig håret”

Natascha Kampusch berättar om tiden i fångenskap

En vårdag 1998 kidnappades den tioåriga Natascha Kampusch och spärrades in – i åtta år.

2006 lyckades hon rymma.

Nu talar hon ut om åren i Wolfgang Priklopils våld.

helskärm

Hon har genomlevt helvetet på jorden och nu är hon redo att berätta om det.

Den tyska tv-kanalen ARD har gjort en dokumentärfilm om Kampusch som visas i januari 2010.

I dokumentären tecknas en bild av kidnapparen Wolfgang Priklopil som en kontroll- och hygienfixerad man.

Omsorgsfullt gömd

Efter att han rövat bort Natascha när hon var på väg till skolan låste han in henne i ett litet utrymme under sitt garage, på 2,7 gånger 1,8 meter.

Priklopil var livrädd att någon skulle komma på honom. För att komma in i utrymmet var man tvungen att klämma sig igenom ett 50 centimeter gånger 50 centimeter stort hål som förseglats med en tung ståldörr.

Ytterligare två låsta dörrar ledde sedan in i utrymmet. Utifrån var ingången kamouflerad med skräp.

– Det tog honom en timme att komma in. Jag förvarades som en egyptisk farao, säger Natasha, som konsekvent kallar Priklopil för "gärningsmannen" eller "kidnapparen".

Rädd för tårar

I början försökte hon hålla reda på tiden, men snart gav hon upp.

– Min biologiska klocka var helt utslagen. Jag visste inte om det var dag eller natt. Det var kallt, fuktigt och vidrigt.

Wolfgang Priklopil hade många bisarra infall. Till att börja med brände han hennes skor, ”dem behöver du inte nu”, sa han.

Han förbjöd henne att gråta eftersom hon då fick saltrester i ansiktet. Grät hon tog han ett strypgrepp och sköljde hennes huvud i vatten.

Enligt hans vän hade det att göra med hygien.

– Priklopil var mycket upptagen av hygien, säger hans bästa vän, Ernst H, i dokumentären.

Rakade av håret

Så småningom fick Natascha börja röra sig i huset. Men Priklopil var livrädd att hon skulle lämna spår efter sig. Till en början fick hon ha håret uppsatt med ett plastpåse över för att inte tappa hårstrån. Senare tvingade han henne att raka av sig allt hår.

Och hon blev våldsamt bestraffad om hon lämnade spår på fönsterrutor och dörrkarmar.

– Jag var hellre i källaren än uppe i huset, säger hon.

På nätterna fick hon gå ut i trädgården i fem minuter. Hon brukade gå fram till en stor häck.

– Jag tyckte om att ta på häcken och att känna vinden, säger hon.

I dokumentären poängterar Natascha Kampusch att hon aldrig utnyttjats för barnporr eller sadomachosistiska böjelser.