Vera ramlade ner på rälsen – räddades av okända hjältar
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-15
Nu vill hon hitta sina skyddsänglar
Vera Rastenberger, 66, föll rakt ner på tunnelbanespåret.
Hon hann tänka att livet var över.
Men då drogs hon upp av två okända hjältar.
– Jag vill veta vilka de var så jag får chansen att tacka dem, säger hon.
Vera Rastenberger darrar på rösten när hon beskriver vad som hände i fredags på Gullmarsplan i Stockholm.
Det har snart gått en vecka och under den tiden har hon fått genomgå en opereration och flera gånger hunnit tänka igenom den traumatiska upplevelsen.
– Det var så obehagligt, säger hon.
Låg med brutet ben på rälsen
Vera Rastenberger är synskadad och har endast ledsyn. Men hon tar sig fram bra med sin käpp och är en van tunnelbaneresenär. Så vad som exakt hände i fredags vet hon inte riktigt själv.
– Jag gick mot vad jag tyckte var en dörröppning men då plötsligt föll jag rakt ner. Det gick så snabbt och jag slog i så hårt. Jag visste inte var jag var, säger hon.
Vera föll handlöst ner på tunnelbanespåret dryga en och en halv meter ner. Hennes högra smalben slogs av mot rälsen och Vera blev liggande desorienterad men vid medvetande på det trafikerade spåret.
– Jag hann tänka att jaha, det här är slutet. Men då kände jag hur någon tog tag i mig.
Hoppade blixtsnabbt efter Vera
Vad man tror var två män hade sett hur Vera föll ner på spåret och reagerade blixtsnabbt. De hoppade ner och lyfte Vera upp på perrongen. Genast kom SL-personal till platsen och ambulans tillkallades.
De två männen, som Vera inte vet namnen på, satt sedan med henne och lugnade henne tills ambulansen kom.
Vera Rastenberger fördes till sjukhus med flera allvarliga frakturer på ena benet och har nu opererats.
"Modiga och fantastiska människor"
Hon vet inte när hon får ta bort den stålställning hon nu har om benet men en sak vet hon säkert – att hon har de två okända skyddsänglarna att tacka för sitt liv. Hade de inte sett henne falla och hunnit reagera innan ett tåg kom tror Vera inte att hon skulle levt i dag.
– Det här är modiga, fantastiska människor som reagerade så snabbt och utförde en heroisk insats. Det vill jag att de ska veta. Jag skulle vilja få chansen att tacka dem för det de gjort, säger Vera Rastenberger.