Över tusen kom för att hedra brandoffren

Erik Wiman

Nära vännen: Hon fanns där för mig, nu vill jag finnas till hands för hennes barn

RÅCKSTA. Sju kistor i gräset och kamerornas smatter. Här blir sorgen offentlig. Inte tyst och försynt.

Mer än 1000 personer är på plats för att hedra och minnas.

– Det är så vackert med alla människor, säger Faisa Ahmed, nära vän till den döda mamman.

Det har gått fem dagar sedan branden i Rinkeby. Hoda Sunyare försökte desperat rädda fem av sina sju barn, men dog tillsammans med dem. I tisdags avled även barnens 13-åriga kusin som vårdades på sjukhus med svåra skador.

Nu står Yuusuf Mohamoud Mohamed längst fram vid kistorna tillsammans med de två söner han fortfarande har kvar.

Bakom dem minst 1000 personer vända åt samma håll. Ett hav av människor, precis som Yuusufs nära vän Hussein Farah förutspådde.

S-ledaren Mona Sahlin och integrationsminister Nyamko Sambuni finns här, liksom poliser, brandmän och representanter från kommunen.

– Jag är här för att visa min solidaritet, säger Mona Sahlin.

Familjen önskade sig en begravning öppen för alla. Det blev den största muslimska minnesstund som någonsin hållits i Sverige. Någon säger tusen personer, en annan säger tvåtusen.

Till och med från balkongerna i periferin blickar människor ut över begravningsplatsen.

– Vi tillhör gud och till honom vi återvänder, säger Dr. Eng BEn Mahmoud Rahmeh, när han inleder högtiden.

Han läser först en bön för modern, sedan för var och en utan de döda barnen.

Alla moment sker på somaliska, arabiska och svenska.

När ceremonin är över bärs kistorna från den lummiga platsen i skuggan till de tre gapande gravarna.

– Tre gravar räcker. Syskonen får dela sin viloplats med varandra, säger Dr. Eng Ben Mahmoud Rahmeh.

Faisa Ahmed är en av alla kvinnor som följer begravningen från sidan. När kistorna sänks ner i jorden håller hon med sina målade fingertoppar i en soptunna.

Hennes slöja smiter åt runt hennes huvud. När vi pratar försöker hon att torka bort tårarna, men nya kommer hela tiden.

– Hon hade världens gulligaste ungar, jag kommer att sakna dem, säger hon.

Faisa kommer från samma by i Somalia som Hoda Sunyare.

– Jag minns henne som en nära vän. Hon fanns där för mig, nu vill jag finnas till hands för hennes barn som fortfarande lever. Jag kommer alltid att krama dem när vi ses.