Lisa: Jag larmade – men det kom ingen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-26
Upprörda grannar är mycket kritiska över att det tog så lång tid för räddningspersonalen att komma till platsen.
–?Det kan ha kostat liv, säger Lisa Martins som själv ringde och larmade.
Utanför polisens blåvita avspärrningsband var flera personer öppet missnöjda med polis och räddningstjänst.
Många frågade sig varför inte hjälpinsatsen påbörjades snabbare.
–?Jag hörde explosionen och såg meterhöga lågor slå ut genom fönstren, säger Lisa Martins.
–?Det första jag gjorde var att ringa och larma. Jag gjorde det till och med innan jag sprang ut. Men från det att jag kom fram tog det minst femton minuter innan räddningspersonalen kom till platsen.
”En fruktansvärd tragedi”
Flera andra grannar berättar för Aftonbladet att de också ringt och larmat. Även de tycker det dröjde alldeles för länge innan räddningspersonalen kom.
–?Det känns som att räddningstjänsten och polisen inte tar larm som kommer från Rinkeby på allvar. Det är så ledsamt. Vi är också människor som kan behöva hjälp ibland, säger Lisa Martins.
Hon berättar att hennes barnbarn brukade leka på gården med några av barnen som finns bland brandoffren.
–?Det här är en fruktansvärd tragedi. Jag ... det är svårt att sätta ord på det. Här känner alla varandra. Nu har flera försvunnit och kommer aldrig tillbaka. Jag hoppas bara att ingen hade kunnat räddas även om räddningspersonalen kommit hit fortare.
–?För i så fall är det oförlåtligt.
Larmet kom in till räddningstjänsten klockan 22.15. Klockan 22.25 rapporterades första styrkan från räddningstjänsten vara på plats.
–Vi har kunnat påbörja vår insats inom tio minuter, helt enligt vår målsättning. Det är ingen konstig tid, säger Jonas Fröjmark, ledningsoperatör på Stockholms brandförsvar.
Grannarna tycker att det har tagit lång tid?
–Det har jag stor förståelse för. I en sån situation känns minuterna väldigt långa, säger han.