Experten: "Jag hade kunnat gräva ner kärnavfallet i min trädgård"

Imre Pazsit, professor i nukleär teknik vid Chalmers berättar om slutförvaring av kärnavfall

Vad väntar Östhammar?

Imre Pazsit, professor i nukleär teknik vid Chalmers, hjälper till att räta ut frågetecknen kring slutförvaring av kärnavfall.

– Jag hade kunnat gräva ner kärnavfallet i trädgården.

Är kärnavfallet farligt?

– Det sänder ut strålning och är på så sätt farligt. Den radioaktiva strålningen ger skador på människan.

På grund av värmen det alstrar kan man inte gräva ner det direkt, då skulle omgivningen värmas upp. Är det en stor mängd avfall kan det leda till ekologiska förändringar.

Därför mellanlagras avfallet i stora vattenbassänger som kyler ner. Man mellanlagrar det i 40 år innan man sätter det i djupförvar. Under tiden klingar strålningen av.

Till slutförvaret i Sverige räknar man med en temperaturförändring på omgivningen med en grad.

Hur farligt är det utbrända bränslet?

– Strålningen är naturligtvis farlig men det är enkelt att hantera avfallet.

Ska man vara rädd?

– Absolut inte. 2010 har vi producerat ungefär ett kilo kärnavfall per hushåll. Jag skulle kunna gräva ner mitt kilo i min trädgård. Så jag är inte alls rädd.

Hur säker är slutförvaringen?

– Man planerar att göra samma sak som med reaktorerna - isolera den farliga strålningen från omgivningen och människorna.

– Man måste ha avfallet långt ifrån människor. Den biten är enkel, man gräver ner det 500 meter. Det tar inte mer än några meter från att skydda sig från strålningen, så det är goda marginaler.

– Sen är frågan om det kan förekomma något typ av fel. Att det börjar sprida sig i marken och krypa upp till ytan och förorena dricksvatten. Därför sker isoleringen i slutförvaret med flera olika barriärer:

1. Bränslestavarna är inneslutna i Zirkalloy-rör.

2. Bränslepatronerna placeras i en fem centimeter tjock kapsel av koppar och gjutjärn som svetsas igen.

3. Bergrummet där man ska förvara kapslarna fylls upp med betonitlera som ska förhindra grundvattenströmningar.

4. Man lägger det i ett berg.

Vad skulle hända om de tre första barriärerna inte räcker?

– Under dagens förhållande kommer det inte att ske. Sannolikheten är försvinnande liten. Då måste man tänka på en ny istid eller en enorm jordbävning och det kan jag inte svara på.

Varför blir Sverige först med slutförvaring?

– Sverige har ju alltid varit ledande i säkerhetstänket. Men det är inte säkert att Sverige blir först. Finland kan hinna före.

Vad är alternativet till slutförvaring?

– Antingen kan man göra som idag, bara låta det använda kärnbränslet deponeras. Eller också kan man mata in det i processen igen, i en sluten bränslecykel. Idag klarar man bara av att använda en procent av uranet, men i framtidens kärnkraft kommer det gå.

– Men Sverige har valt att inte göra det och därför behövs ett slutförvar. Man jag hoppas att Sverige kommer att ändra sig.