”Malaria är lätt att behandla”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-24
Dagbok 1
I varannan säng på intensivvårdavdelningen på sjukhuset Gondama Referral Centre i Sierra Leone ligger ett litet barn och kippar efter andan på grund av komplicerad malaria. Malaria – en sjukdom som är så lätt att behandla!
Jag heter Maria och är sjuksköterska på Läkare Utan Gränsers sjukhus här i Sierra Leone. Nu har jag redan varit här i fyra månader, det är helt galet hur fort tiden går!
En stor del i mitt uppdrag är just kampen mot malarian. Förra året behandlade Läkare Utan Gränser 181 000 malariasjuka patienter endast i Sierra Leone. Arbetet är väldigt varierande och utmanande. Jag har ansvaret för två av klinikerna och 11 av de mindre hälsostationerna. Det bästa är att jag kommer ut till de små byarna och verkligen får se hur människorna lever och bor!
I dag åkte jag till Jimmi Bagbo klinik. Denna klinik ligger 1,5 timmar från Bo, där MSFs kontor ligger. Vägen till kliniken är väldigt dålig. Känns som man åker berg och dalbana! Jag ser INTE fram emot den vägen när regnsäsongen kommer.
Väl framme på kliniken satte jag mig med Mr Steven Sombo, som jobbar som hälsoarbetare. Runt lunchtid kommer det in en liten pojke i rummet. Han pratar mende så jag förstår inte vad de säger. Efter ett tag så vänder sig Mr Steven till mig och berättar att pojken, som heter Yusuf, har haft feber sedan dagen innan och har ont i magen. Min första instinkt blir att fråga var hans mamma och pappa är. Yusuf berättar att han bor i flyktinglägret bakom kliniken och att hans farmor tar hand om honom. Men hon är gammal och brukar aldrig följa med till kliniken. Jag vänder mig till pojken och frågar; Nbuo vouie? Hur gammal är du? Yusuf svarar: Lolu - fem. Jag blir helt stum! Fem år gammal och han kommer till kliniken helt själv för att söka vård. Jag tror aldrig jag har blivit så imponerad av ett litet barn förut! Men snart följer känslan av ledsamhet. Det är hjärtskärande att behöva se ett så litet barn ta ett så stort ansvar för sig själv…
Mr Sombo skickar Yusuf till vårt lab för att göra ett snabbtest för malaria. Yusuf tar sin gula lapp och går ut till labbet och sätter sig och väntar på sin tur. Efter en halvtimme
kommer han tillbaka med ett positivt resultat. Medan Mr Sombo tar fram Yusufs mediciner, berättar han att det är andra gången denna månad som Yusuf har malaria. Hans farmor har inte haft råd att köpa myggnät, därför sover han utan. Mr Sombo sträcker fram påsen med medicinerna till pojken och förklarar hur han ska ta tabletterna. Sedan ber han pojken återberätta hur han ska ta medicinen för att kontrollera att han har förstått. Jag ser hur Yusuf pekar på tabletterna i påsen och han visar klart och tydligt att han har förstått.
Läkare Utan Gränser ger idag ut myggnät gratis till kvinnor som kommer till klinikerna och förlöser där. Vi har även börjat ge myggnät till gravida kvinnor vid deras första besök till mödravården. I Sierra Leone är morbiditeten oerhört stor. Malaria är den största boven. På vårt sjukhus är nästan hälften av alla dödsfall relaterad till komplicerad malaria. Den mest utsatta gruppen är gravida kvinnor och barn under fem år.
Att Yusuf kom till kliniken i ett så tidigt skede kan ha räddat hans liv. Senast idag fick jag höra att i Bo distrikt, där Läkare Utan Gränser jobbar, är barna- och mödradödligheten lägst i hela landet. Även folk från de små byarna, kommer och tackar mig för arbetet vi gör. Deras barn dör inte längre av feber. Ibland kan jag fastna i de individuella fallen, och jag glömmer att lyfta blicken. Det är därför väldigt kul att höra att arbetet vi gör har en effekt på hela befolkningen. För mig är det här så otroligt positivt och glädjande, och en bekräftelse på att för dem som får hjälp betyder det ofta bokstavligen skillnaden mellan liv och död.
Maria Molano, Sjuksköterska, Läkare Utan Gränser