”Besluten verkställdes inte”

LO:s Erland Olauson om turerna kring miljonpensionen

Erland Olauson representerade LO i den ersättningskommitté som fanns inom AMF.

Kommittén tog fram förslag på ersättning till vd – och ersättningen skulle godkännas av styrelsen i sin helhet.

Men enligt Olauson verkställdes inte besluten.

– Det beslut vi fattade verkställdes inte, utan man betalade ut ett belopp som var oerhört mycket högre – sex-sju gånger högre än det vi beslutat om, säger han.

helskärm

LO:s representant Erland Olauson satt i den ersättningskommitté som bildades 2003 och som tog fram förslag på lön och pension till vd Christer Elmehagen – som styrelsen i sin helhet sedan skulle godkänna.

”Det uppstod ett fel”

Aftonbladet har sökt Olauson under flera dagar. Nu tar han bladet från munnen – och säger att de beslut som fattades av kommittén inte verkställdes. Men han vill inte gå in mer i detalj på exakt vad som gick fel och hur.

– Det är väl här som jag inte vill säga någonting i dag om vad som gick fel, men där uppstod ett fel mellan ersättningskommitténs beslut, vad som rapporterades till styrelsen, och vad som sen verkställdes.

– Det är inte så att ledamöterna i styrelsen sitter och räknar ”så här mycket har han i lön, så här mycket innebar det gamla förmånsbestämda åtagandet”. Utan det går till så att man anger vad man har betalat, och så finns det en not där man anger varför man betalat detta belopp. Och den noten innebar att man betalat det gamla avtalet och det nya avtalet, och det har lett till de här kostnaderna.

”Vi bord einte ha nöjt oss”

Enligt Olauson ställdes ett antal frågor av bland annat Urban Bäckström och Wanja Lundby-Wedin om pensionsutbetalningarna till Elmehagen under ett styrelsemöte 2008 när man skulle anta det föregående årets verksamhetsberättelse.

– Där frågade man ”Hur har det här gått till, hur kan det bli så höga kostnader?”

– Då fick man svaret att det berodde inte på de nya utan på de gamla åtagandena. Och det lät vi oss nöja med. Och det kan jag tycka, att i det läget borde vi inte ha nöjt oss med det utan ha begärt fram uträkningarna och exakt hur man kommit fram till det resultatet. Men det gjorde vi inte.

Vem lämnade förklaringarna?

– De grundade sig på uppgifter från vd (Christer Elmehagen). Vd satt ju dessutom med. Nu minns jag inte om det var styrelsens ordförande (Göran Tunhammar) eller vd som gav förklaringarna. Och det här är en fråga man måste utreda ytterligare. Hur kunde det bli fel?

Menar du att ni litade på vad Elmehagen sa till er om utbetalningarna utan att kontrollera själva?

– Ja, och på styrelseordföranden.

Så Tunhammar visste om det här hela tiden?

– Det säger jag inte, jag bara redogör för vad han sa på mötet 2008 om verksamhetsberättelsen 2007.

Borde inte ni i styrelsen ha förstått att något var fel?

– Om du har två olika betalningsperioder, och så lägger du ihop dem i en hög, och man vet att den ena högen är väldigt stor, och får förklaringen att hela det sammanlagda beror på just det. Medan Elmehagen måste veta vad han fått avsatt i pension, han måste veta hur det har räknats ut.

Varför begärde ni inte att få omförhandla villkoren med Elmehagen?

– Då är vi tillbaka till 2003. Elmehagen hade ett avtal som ingåtts på 90-talet och som var förmånligt och som var den typen av avtal som var normala på 90-talet. Nu skulle vi förhandla om att han skulle stanna kvar ytterligare två och ett halvt år. Att börja den förhandlingen med att säga att ”om du gör det så ska vi ta av dig de pensionsförmåner du redan tjänat in” framstår inte som så realistiskt.

Fick 280 000 kronor

– Och där har det i debatten framförts frågan ”Varför reserverade ni er inte?” I ett bolag som ägs av två ägare, Svenskt näringsliv och LO, så är det så att ägarna måste vara överens, annars blir det inget beslut. Därför måste alla beslut tas i enighet.

– Man kan inte låtsas som om vi var en minoritet i bolagsstyrelsen som kunde reservera oss mot besluten, utan de beslut som tas måste vi ha accepterat. Och det är klart att det inte är meningslöst, det är en maktställning att kunna säga ”det där går vi inte med på, men det där kan vi möjligen gå med på”. Kravet från hans sida var att få 300 000 i lön och vi sa ”nej”. Det föregick en diskussion av ägarna i den delen också. Sen när avtalet kommer ut och han har fått 280 000 i lön så inser jag att alla våra medlemmar tycker att det är vansinnigt högt. Men nyttan med vårt deltagande är att utan vårt deltagandet skulle det bli skyhögt ännu högre.