Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

Taragummi och rökarom till lunch?

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-24

Mats-Eric Nilsson är matskribent i Svenska Dagbladet och har skrivit böckerna "Den hemlige kocken" och "Äkta vara". Foto: Björn Lindahl

De frysta och kylda färdigrätterna sminkas med kosmetiska tillsatser för att försöka likna den mat du ser på förpackningen. Andelen fräscha råvaror är för liten för att maten utan E-numren ska bli tillräckligt smakrik och se någorlunda aptitlig ut. Men nu börjar alltfler konsumenter att reagera på de långa innehållsförteckningarna.

Visst är det smidigt att bara behöva stoppa maten i mikron och bara några minuter senare ha middagen klar. Det tog dock lång tid för denna amerikanska 1950-talsuppfinning att få fäste här. Vår måltidskultur – att samla familjen runt köksbordet för att äta hemlagad mat – visade sig vara oväntat seglivad.

Men sedan slutet av 1990-talet äter vi fabrikstillverkad mat som aldrig förr. Framför teven eller datorn, på jobbet eller hemma. Tidsbrist är en förklaring till att vi konsumerar mer industriproducerat, en annan är det ökade antalet singlar.

Ersätter äkta råvaror

Så vad är det då som ligger i den färgglada förpackningen? De flesta har kanske någon gång reagerat på skillnaden mellan den lockande omslagsbilden och vad som finns i folieformen. Men har du tittat närmare på den tättskrivna innehållsförteckningen?

Här är det fullt av konstlade aromämnen, smakförstärkare och färgämnen som ska se till att rätten får rätt smak och färg. De fungerar som ersättning för äkta råvaror och för att produktionsprocessen i fabriken är så hårdhänt mot råvarorna att de blir smaklösa och bleka.

Dessutom innehåller de flesta färdigrätter olika billiga industriella ingredienser – som modifierad majsstärkelse – för att dryga ut produkten. Och då behövs mer tillsatser för att göra rätten någorlunda aptitlig.

Rökarom i schnitzeln

En av marknadsdominanterna är Findus. Ta deras Schnitzel Cordon Bleu som exempel. Denna ostfyllda panerade schnitzel med klyftpotatis och ärter visar sig bestå av 41 ingredienser. Läser man det finstilta noggrant upptäcker man bland annat:

att det behövs fyra stabiliseringsmedel (E414, E415, E451, E452), tre färgämnen, en smakförstärkare och ett ospecificerat antal aromämnen för att framställa denna produkt

att rätten innehåller 17 procent kalkonkött, som är malt och behandlat med rökarom för att smaka som om det vore rökt

att osten, som består av sex komponenter, behöver en dos av förtjockningsmedlet taragummi (E417) för att få rätt konsistens

att sojasåsen inte är mer äkta än att man tvingats tillsätta brun karamellfärg

Dafgårds ljög i slogan

Men de senaste årens debatt pressar tillverkarna att ta bort de mest ifrågasatta E-numren. Findus har exempelvis uteslutit smakförstärkaren E621 ur en del recept.

Konkurrenten Dafgårds hamnade tidigt i skottgluggen med sin Jennys kåldolmar som sades vara tillagad enligt ett familjerecept från 1926 och inte ”ändrats sedan vår mormor Jenny skapade det för 80 år sedan”. Ändå var bestod denna rätt av 67 ingredienser, varav de allra flesta har uppfunnits långt senare av livsmedelsindustrin.

Denna vilseledande marknadsföring är numera borta, och innehållsförteckningen har förkortats till en tredjedel. Dafgårds har dessutom upprättat en lista över 108 E-nummer som företaget på kortare eller längre sikt ska arbeta bort ur sina produkter.

Men för Dafgårds, som hittills har kommit längst i E-nummerrensningen, och deras medtävlare kommer detta att ta tid. Producenterna av färdigrätter sitter fast i produktionssystem som går ut på att framställa sina färdigrätter med ett stort utbud av industriella ingredienser och tillsatser. Och renare produkter med större inslag av riktiga råvaror kostar förstås mer.

Mats-Eric Nilsson