”Vila i frid, vi glömmer dig aldrig”

Linda Hjertén

Så minns läsarna Ingo

Svenskare än Kalles Kaviar och större än de största.

Ingemar Johansson är saknad.

– En gång champ, alltid champ, skriver en läsare.

Ewa var 16 år när Ingo blev världsmästare 1959.

"Vi var ett gäng som höll svensexa för en kille på en ö utanför Stockholm. Jag, en ung tjej, har aldrig upplevt något liknande efter det. Men 1961 när han boxades, den natten sparkade min förstfödde första gången i min mage. Det var också en koppling till Ingo, eller hur?"

Carl-Gustaf tycker att Ingemar Johansson är mer svensk än surströmming. Han har till och med mött legenden.

"Glöm Kalles kaviar, köttbullar och surströmming, ingen var svenskare än han. Bara göteborgare kan förstå hans storhet och personlighet. Jag hade förmånen att träffa Ingemar flera gånger, bland annat när han sprang maraton. Han var enkel och okomplicerad och hade en underbar humor. Vila i frid Ingo, vi glömmer dig aldrig."

Matchprogrammet blev sagobok

Ingo blev starten för Tommys stora boxningsintresse.

"Jag var bara tre år när Ingo knockade Eddie Machen i Göteborg. Pappa hade biljett till matchen och matchprogrammet blev min "sagobok" och starten till ett livslångt intresse för boxning och Tungviktstiteln."

Per låtsades att han var Ingo när han boxades med de andra killarna på gatan när han var liten. Ingen ville vara Floyd.

"Ingo var störst, en gång Champ alltid Champ."

Ingoklubba

Birgitta berättar om Ingos möte med Floyd Patterson 1959:

"Vi satt vid radion och lyssnade på matchen. Min lillebror hade en Floydklubba och jag hade en Ingoklubba. Vi sa inte ett ord till varandra under hela matchen. Det var så spännande att vi till och med glömde bort våra klubbor."

Åke däremot, han befann sig på sjön när matchen gick av stapeln:

"Jag satt i mässen tillsammans med hela besättningen på fartyget, som hette" M/S Hillersborg" från Malmö, den berömda juninatten 1959. Händelsen är oförglömlig och det var via Radio Luxemburg vi fick höra matchreferatet. Minnet av detta sitter i för alltid och minnet av Ingemar kommer att leva länge!"

Byggde egen boxningsring

Svenne minns hur Ingo skapade total boxningsfeber i Sverige under hans barndom.

"Själv var jag sju år sommaren det hände och jag minns att jag önskade mig boxhandskar i födelsedagspresent. Jag byggde en egen boxningsring och hängde upp en jutesäck med en blandning av sand och sågspån i ett träd. Den sommaren gick jag många ronder mot säcken och läste Rekordmagasinet i vilken Edvin Ahlqvist, Ingos promotor, skrev spännande artiklar om boxning. En förebild har gått ur tiden."

Jan avslutar sitt mejl med orden:

"Forever in my heart och vila i frid Ingo!"