Hon har sökt sin bror - i 14 år

Övergreppen fortsätter i södra Ryssland - läget i Tjetjeniens grannrepublik Ingusjien beskrivs vara utom kontroll

helskärm

Männen kommer på natten, beväpnade, maskerade, i bilar utan skyltar.

De kidnappar och dödar, men ställs aldrig till svars.

– Läget i Ingusjien påminner om hur det var i Tjetjenien innan det första kriget startade 1994, säger människorättsaktivisten Madina Magomadova, 54.

Vi träffas i Svenska freds lokaler på Söder i Stockholm. Det är den 9 januari och en årsdag. Det är på dagen 14 år sedan Madina Magomadova förlorade sina bröder. En sköts till döds under flykten från Tjetjeniens huvudstad Groznyj. En greps och fängslades någonstans i Ryssland. I 14 år har Madina sökt sin bror.

– Det är smärtsamt att erkänna att jag efter 14 år ännu inte har hittat honom. Men så länge som jag inte hittar honom är det här mitt liv. Jag tar aldrig semester. Det är förlorad tid. Jag kan inte tillåta mig själv att vila. Min bror får aldrig vila.

Värre för varje dag

Madina Magomadova bor i Groznyj. Hon är ordförande i organisationen Tjetjeniens mödrar. Deras mål: Att ta reda på ödet för alla de som försvunnit, som Madinas bror. Mycket har hänt på 14 år. Två krig har passerat, tusentals har dödats, många har försvunnit. Nu byggs den ryska republiken Tjetjenien upp igen. Rapporterna därifrån är ljusare än på länge. Men Madina Magomadova är orolig. För det som hände förr i Tjetjenien, det händer nu i grannrepublikerna Ingusjien och Dagestan. Det blir värre för varje dag.

– Det är ständiga explosioner, ständigt dödande, dödande av familjer som tillhör andra nationaliteter, människor kidnappas.

– Vi kallar förövarna ”det ondas makter”. Vi vet inte vilka personerna är. De är maskerade och åker i bilar med borttagna registreringsnummer.

Madinas berättelse bekräftas av människorättsorganisationerna Human Rights Watch och ryska Memorial. I en rapport om den gångna hösten skriver Memorial att läget i Ingusjien har nått smärtgränsen och att situationen nu är utom kontroll. De som råkar värst ut är militärer och polismän. Under september och oktober dödades enligt Memorial närmare 30 personer av okända gärningsmän.

Samordnade attacker

Under hösten har förövarna också börjat med samordnade attacker. Under en dag, den 16 oktober, exploderade två bilar på olika platser, samtidigt som ett privathus, en spelhall och en polispostering besköts. Attentat med religiösa undertoner har blivit vanliga. Den 4 oktober sattes till exempel fem affärer som säljer alkohol i brand, enligt Memorial. Människor med annan etnisk bakgrund, som ryssar, råkar illa ut. Madina Magomadova berättar om ett fall.

– Två hus från där min pappa bor dödades en far och hans dotter. De var ryssar men hade levt i Ingusjien i flera generationer. Det är långtifrån det enda fallet. Varför det sker och vilka som ligger bakom är oklart.

Är du rädd för ett nytt krig i regionen?

– Jag vet inte. Man hör hela tiden människor prata om det som händer. Många flyttar från Ingusjien. Det är ett faktum att det som tidigare hände i Tjetjenien nu händer i Ingusjien och Dagestan. Läget är mycket spänt.

Madina Magomadova önskar att ledningen i Moskva tog läget i norra Kaukasus på större allvar.

– Det här är problem som måste lösas på statsnivå. Staten måste ta till alla krafter för att hitta de skyldiga.

Gör man det?

– Inte vad som märks. Hittills har ingen människa dömts för dessa brott. En utredare som utredde ett fall med en mördad rysk familj blev själv dödad.

Har du hopp om fred i norra Kaukasus?

– Hopp om fred måste människan alltid ha. Så länge som solen går upp måste vi ha hopp. Någon gång blir det bra, men när vet ingen.