Deras liv har totalt förändrats

Familjen i Gaza lever utan el och vatten.

För 14 dagar sedan stannade fembarns-familjen Abu Nadas liv upp.

Barnen kunde inte längre gå till skolan, pappa Kamal slutade jobba, el och vatten försvann.

Och allt familjen hör när de försöker sova är fallande bomber och smatter från gevär.

helskärm

Familjen består av Kamal, hans hustru Taghreed och barnen Ghassan, 20, Meysa, 19, Nadjiali, 17, Lemees, 15 och Wadea, 14.

De bor i ett hus i området Tal el hawa i Gaza city där Kamal jobbar som arbetar för universitetslärarnas fackliga organisation UTSP och där barnen studerar.

”Fångar i vårt hem”

Sedan stridigheterna bröt ut den 27 december har deras vardag förändrats totalt. Gatorna i Gaza är nästan tomma på människor och bilar, och familjen vågar inte lämna lägenheten.

– Det är förfärligt. Vi var hotade och ockuperade även innan, men nu är vi fångar i vårt hem. Det finns inte någon säker plats i Gaza, säger Kamal.

Känner ni någon som sårats eller dödats i stridigheterna?

– Alla i Gaza känner någon som råkat illa ut, som dött eller fått sitt hem förstört. Ingen är skonad.

Hur är situationen i ert hem just nu?

– Vi har inte haft el eller vatten på sex dagar, vi har inte heller tv eller internet. Hela tiden hör vi bomber detonera och skottsalvor smattra. Ibland nära, ibland långt i fjärran.

Vad äter ni?

– Innan stridigheterna åt vi som alla familjer: frukost, lunch och middag. Men nu äter vi bara en gång per dag, vid tolv. Det kommer ju inte in någon mat i Gaza så vi måste vara försiktiga med det vi har.

– I dag åt vi kött. Jag lyckades få tag i sex kilo i Egypten för ett tag sedan. Så vi har kokat det och passar på att äta det innan det ruttnar, vi har ju inga kylmöjligheter.

”Inte tvättat oss på en vecka”

Det sägs råda stor brist på vatten, märker ni av det?

– Absolut. Jag försöker ta mig i väg till ett närliggande universitet varje dag där jag hämtar några liter vatten som vi dricker och använder till matlagning. Men att duscha är inte att tänka på. Vi har inte tvättat oss på en vecka.

Vad säger du till dina barn om det som händer?

– Jag informerar dem om läget, de är så pass stora att de kan hantera sanningen. Men sedan försöker vi hålla dem lugna genom att sysselsätta dem med vardagliga saker. Vi spelar kort, pratar, städar och pysslar.

Är ni rädda för att gå ut?

– Ja. Häromdagen blev en ung man skjuten några hundra meter från vårt hem. Han skulle hämta medicin till sin mamma, och sköts till döds utan skäl. Det kan hända vem som helst.

– Men varje dag tar vi oss till universitetet som ligger nära vårt hem. Där passar vi på att ladda våra mobiltelefoner. De är vår enda kontakt med omvärlden.

Har ni tillgång till nyheter?

– Vi lyssnar väldigt mycket på den lokala radiostationen. Men eftersom vi inte har någon batteristyrd radio så lyssnar vi genom mobiltelefonen eller hos grannar.

”Vakar över barnen när de sover”

Hur sover ni?

– Mina barn och min hustru blir upprörda när det bombas mycket och nära, men de somnar till slut. Jag lägger mig och vilar två timmar på dagen, jag vill vaka över mina barn när de sover.

Vad är den största skillnaden mellan de nuvarande stridigheterna och de tidigare?

– Jag tycker inte att krigen förr var lika mycket riktade mot civila. Nu bombar Israel allt, ministerier, skolor, polisstationer, broar och privathus. Vem som helst kan dö.

Tror du att kriget någonsin kan få ett slut?

– Vi tror på Gud och på att segern kommer till oss till slut. Vi kommer inte att flytta. Palestina är vårt land.