Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

"Ingen hjälpte mig"

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-16

Taket på bilen fläktes upp vid kollissionen med älgen.

Blodig stapplade Torbjörn Hall ut från bilen och vinkade efter hjälp – utan resultat.

– Upp till 30 bilar passerade, men ingen stannade, säger Torbjörn Hall till aftonbladet.se.

Torbjörn Hall, 51, var på väg hem till familjen i Hallsberg en sen kväll i mitten av oktober.

Det var dimmigt ute, mycket mötande bilar på E20 och Torbjörn tvingades köra med halvljus.

– Plötsligt sprang en älg fram på vänster sida. Jag lyckades gira åt vänster men träffade älgens bakben, säger Torbjörn till aftonbladet.se.

Älgens bakdel trycke in i rutan till höger om Torbjörn och rev upp biltaket som träffade honom i huvudet.

Trots detta lyckades han behålla medvetandet.

– Jag försökte ta mig ur bilen, benen vek sig under mig helt och hållet.

"Jag var alldeles blodig"

Han hävde sig fram och lutade sig över motorhuven. Älgen låg kvar på vägen, på vänster sida av bilen.

– Jag tänkte att någon borde stanna när de ser älgen.

Bil efter bil saktade in, rundade älgen för att sedan fortsätta längs motorvägen utan att hjälpa Torbjörn.

– Jag flyttade mig och ställde mig tio meter framför min bil för att synas i ljuslyktornas sken. Jag vinkade, men det hjälpte inte.

– Jag var alldeles blodig och visste inte hur skadad jag var.

För att fånga bilförarnas uppmärksamhet ställde sig Torbjörn mitt i körfältet och vinkade åt bilarna som närmade sig.

Han uppskattar att mellan 20-30 bilar passerade utan att stanna.

– Jag är övertygad om att de såg mig, säger han.

– Jag var svimfärdig. Jag trodde att jag skulle förblöda.

"Änglavakt"

Till slut kom Torbjörn på att mobiltelefonen låg på laddning inuti bilen. I chocken lyckades han inte själv ringa larmnumret, utan slog i stället 118 118 till nummerupplysningen Eniro.

Men på grund av ett avtal med 112 kunde inte operatören hjälpa Torbjörn. Han måste själv slå larmnumret enligt reglerna.

Med skakiga händer lyckades Torbjörn inte få iväg sitt larmsamtal, men fick slutligen tag på sin fru Carina som genast slog larm.

– Jag var rädd för att tuppa av och lade mig i diket medan jag väntade.

Efter en kvart kom ambulanspersonal till undsättning. Därefter fördes Torbjörn till sjukhus där han fick vård.

– Personalen var alldeles makalös, berömmer Torbjörn.

Han hade 711 småsår från glassplitter och tvingades sy ett sex centimeter långt jack i pannan med nio stygn.

– Jag hade änglavakt, måste jag säga. Men jag förstår inte varför ingen stannade. Om jag hade svimmat av, hur länge hade jag suttit där då?

ANNONS