”Skiftet på Volvo är som en andra familj”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-09
Förra veckan var det gravöl med nattgänget.
Nu är det dags att ta farväl av kvällen.
För Katarina, Erik och Miroslav handlar varslet på Volvo inte bara om förlorade jobb.
– Skiftet på Volvo är som en andra familj, säger de till aftonbladet.se.
Det ekar inne i Katarina Bjelkenhags lägenhet i Biskopsgården i Göteborg.
Hon köpte i augusti. Fondtapeterna är nyuppsatta, väggarna nymålade.
Efter gårdagens varsel känns livet sådär för en nybliven 24-årig lägenhetsägare.
– Jag måste skaffa en inneboende. Bara hyran och räntorna går på 6 500. Med a-kassa blir det tufft att klara, säger Katarina.
Man orkar inte höra mer
Mittemot vid köksbordet sitter Erik Hallberg, 28 och Miroslav Jakobrija, 33. Båda blir tvungen att sälja bilen nu.
– Båten hoppas jag ha råd att behålla, säger Erik.
De gick av kvällsskiftet 00.12. Därefter hem till Katarina. Satt uppe halva natten. Med ett varsel i ryggen gick det inte att sova. I dag är de trötta på nyheter om Volvo.
– Man får frågor hela tiden från alla man känner och som vet att man jobbar på Volvo. De undrar om man får behålla jobbet. Man orkar inte höra mer, säger Katarina.
”Kommer sakna kompisarna”
Men nattens samtal handlade också om minnen. När nattskiftet lades ner förra veckan splittrades gänget som jobbat ihop så många nätter under två års tid. Nu har det gått över till kvällspasset. Efter nyår räknar de med att få gå från Volvo för gott.
– Det är kompisarna man kommer att sakna. Varje skift har sin speciella humor. Det hände att jag låg ner på golvet och skrattade! Säger Katarina.
– Samtidigt var det en väldigt god arbetsmoral, tillägger Miroslav.
När de började var läget ett annat.
– Då gick det så bra. Man trodde att det skulle fortsätta så, säger Erik.
– Men nu när man läser arbetslöshetsstatistiken så känns det rätt hopplöst, fortsätter Katarina.
”Hoppet det sista som lämnar en”
I dag chattade de tre med aftonbladet.se:s läsare. Sista frågan löd: ”Vad tror ni om framtiden”.
Nudlar och havregrynsgröt ett tag framöver. Men hoppet är ju det sista som lämnar en säger de ju, svarade Katarina, Erik och Miroslav.