Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

De var inte på väg mot drömmen om ett nytt liv

Uppdaterad 2015-09-07 | Publicerad 2015-09-03

I desperation kastar mannen ner sig själv och sin familj på tågspåret när de inser att de är lurade.

Mamman håller krampaktigt i sitt barn när hon släpas bort av polisen.

De var inte på väg mot drömmen om ett nytt liv i Tyskland utan till ett flyktingläger i Ungern, där de med stor sannolikhet aldrig kommer beviljas asyl.

Till sist rullade tåget ut från Keletistationen i Budapest. Efter flera dagar strandade i smutsen och trängseln jublade passagerarna när vagnarna sattes i rörelse.

Men glädjen förbyttes i ilska och desperation när tåget efter bara en halvtimme stannade i den lilla staden Bicske. Enda anledningen att flyktingarna tilläts att gå ombord på tåget var för att de skulle stoppas just här och föras till ett flyktingläger i närheten.

La sig över tågrälsen

Kravallpoliser väntade på perrongen och började att evakuera den bakre vagnen.

Bilderna på familjen på spåret sprids nu över världen. Kvinnan håller barnet i famnen när mannen hon reser med i desperation sliter ner henne på rälsen för att protestera mot att tåget stoppats.

Bilden när de slits bort av poliser med hjälmar och batonger är ännu en symbol över EU:s oförmåga att hitta en värdig lösning för de människor som flyr undan kriget i Syrien.

– No camp, no camp, no camp, ropade passagerarna och efter en halvtimmes tumult tvingades polisen avbryta försöket att föra flyktingarna till de väntade bussarna.

Flera personer kollapsade

Innan vi journalister motades bort från perrongen hann vi bevittna hur flera personer kollapsade framför våra ögon.

– Vi är inte djur, snälla behandla oss inte så här, ropade en förtvivlad pappa på bruten engelska.

– Vi kommer aldrig att beviljas asyl här. Ungern kommer att hålla oss instängda i ett läger och sedan skicka tillbaka oss.

Andra skanderade:

– Ge oss vår frihet, låt oss åka till Tyskland!

Fortfarande på torsdagskvällen står tåget kvar på perrongen i Bicske. Fler och fler poliser har anlänt under eftermiddagen och kvällen. De bildar nu en lång mur längs perrongen.

Kvar på tåget är hundratals människor som vägrar att kliva av. Vi kan bara ana trängseln ombord genom kondensimman på rutorna.

+40 grader i vagnarna

I morse, när tåget fortfarande stod kvar i Budapest, var vi själva ombord. Redan då var det minst 40 grader i vagnarna, trots att det stod i skugga under tak.

Situationen ter sig, som så ofta under flyktingkrisen den här tidiga hösten, ovärdig. Nyfikna barnfamiljer kommer hit för att titta på andra barnfamiljer som flytt för sina liv och nu omringas av tysta muskelberg med batonger.

Och just när den här artikeln är färdigskriven upprepar sig allt en gång till.

Ett nytt tåg anländer till Bicske. Ännu en pappa som desperat försöker stå emot poliserna som vill dra iväg hans familj till väntande bussar.

Mannen får ett slag mot huvudet inför sin son och sin dotter. Förnedrad och misshandlad inför sina barn som skriker i panik.

Europa, vad är det som händer?

Hjälp, vad händer? Vi förklarar
flyktingkaoset