Hiphop-stjärnan Adam Tensta har aldrig tagit ett glas.
Han är inte ensam: allt fler unga svenskar vägrar att supa.
Adam Tensta satte sin egen Stockholmsförort Tensta på hiphopkartan med debutsingeln ”They wanna know”.
Låten handlar om att bli ifrågasatt för den man är; sin livsstil, sitt temperament och för sitt utseende.
Och om en längtan att få vara ifred.
Han har aldrig rökt, aldrig tagit droger. Aldrig druckit alkohol.
Ett skäl till det är att morfar var alkoholist. När Adam Tensta var liten räknade han alltid med att morfar var full när de skulle träffas.
– Han var underbar på många sätt. Men alkoholen blev en del av hans personlighet. Den var inte hans bästa sida direkt.
När Adam Tensta säger att han inte dricker tror många att det är en utmaning för honom att välja bort alkohol, alltid säga nej. Att han är lockad egentligen men lyckas stå emot. Men så är det inte. Tvärtom.
– Jag tänker inte ens på att jag inte dricker. Alkohol har aldrig gått ihop med min livsstil.
Det är en tydlig trend att allt fler tonåringar väljer bort spriten. Det visar ny statistik från Centralförbundet alkohol- och narkotikaupplysning, CAN.
Förra året svarade var tredje niondeklassare att de inte dricker alkohol, till skillnad från var femte år 2000.
Hittills i år har Ungdomens nykterhetsförbund, UNF, värvat fler nya medlemmar än de gjort samma period under hela 2000-talet.
Vad beror det på? Det dricks ju mer än aldrig förr i Sverige. Vuxna häller i sig 30 procent mer i dag än för tio år sedan.
– Jag tror att de yngre ser alla negativa konsekvenser – misshandel, våldsbrott, alkoholism – och känner att de inte vill vara en del av det, säger Robert Damberg, ordförande i UNF.
Samtidigt ser han en tydlig trend att ungas förhållande till alkohol i stort håller på att förändras. Antingen dricker man inget. Eller alldeles för mycket.
Gruppen unga alkoholister växer.
– Det finns ett enormt tryck i dag på unga att man ska dricka. Det behövs fler alternativ än krogen på kvällarna. Som drogfria konserter och kvällsöppna kaféer.
Alla Adam Tenstas kompisar vet att han inte dricker, det är ingen stor grej bland dem.
Men sedan hans debutskiva ”It’s a Tensta thing”
släpptes i november förra året har han varit på turné. Gjort tre, fyra spelningar i veckan.
Nu tvingas han ofta försvara sig.
Efter spelningarna kommer ofta berusade fans fram och dunkar honom i ryggen, ber att få bjuda på en drink i baren. När han säger nej vill de alltid veta varför.
För att slippa alla diskussioner har han börjat ljuga.
– Jag säger att jag är religiös, men det är jag inte.

Kollegorna på konferensen skämtade om sina bakfyllor, om att de började bli fulla inför kvällen.
Melinda Wrede tog sats.
– Hej. Jag heter Melinda Wrede och jag är inte full. Jag har bestämt mig för att bli nykterist.
Spridda, osäkra skratt. Någon buade.
– Vissa brukar tycka att jag är helylle. Andra vill prata av sig om sina egna känslor kring alkohol med mig.
Melinda Wrede slutade dricka för sex månader sedan.
Eftersom de flesta, inklusive hon själv, drack för att slippa jobbiga känslor snarare än att njuta.
Beslutet att inte dricka har gett henne bättre självförtroende, säger hon.
Att säga ifrån till något som ett helt samhälle tycker är okej.

Studentsångerna skallar över Umeå och i Broparken tjoar ett gäng bylsiga kavajer och vita klänningar. Alla har ett champagneglas i handen.
Alla utom en.
Bredvid klungan står en sammanbiten kille med Sex Pistols-basisten Sid Vicious på bröstet. Det blonda punkrufset spretar mer än vanligt efter en natt i sovsäck på ett hårt trägolv.
En typisk bild av hans uppväxt:
När resten av klassen festade ockuperade Dennis Lyxzén biografen Odeon i protest mot ett hotellbygge.
– Jag gjorde allt tvärt-emot. Slutade dricka eftersom jag inte ville vara som alla andra.
20 år senare har biografen förlorat kampen mot hotell Plaza. Men Dennis Lyxzén är densamma.
– Jag vill leva mitt liv fullt ut, och jag tycker inte att alkohol är sättet att göra det på.

Hon står i baren, spänningen har släppt och när någon drar ett skämt börjar hon skratta så okontrollerat att hon nästan ramlar omkull.
Dagen efter skrivs det på nätet att Sibel var full.
– Jag blev jättearg. Jag är en partyglad människa men jag dricker aldrig.
Ett skäl är att hon inte gillar alkohol. Vill inte ens ta reda på hur det är.
Ett annat är att hon är muslim. Inte djupt troende, men hon respekterar religionens syn på alkohol.
– Ingen skulle förbjuda mig, men jag vill inte.

För ovanlighetens skull tog hans mamma ett glas vin till maten som Christoffer fick smutta på.
Det räckte.
I höstas bestämde han sig för att öppet visa att han tar avstånd från alkohol genom att gå med i IOGT-NTO, som en solidaritetshandling.
– Många dricker ofta mer än de vill. Om någon i sällskapet är nykter blir det mer accepterat att dricka mindre.

Studentstaden.
Varje lucia och valborgsmässoafton festade folk från tidig morgon ute på stan.
– Folk jag kände låg i sina egna spyor efter att ha druckit hembränt, jag ville aldrig vara en del av det, säger programledaren Doreen Månsson.
Varje gång hon träffar nya människor på fester får hon samma frågor:
Kör du bil? Är du gravid? Kristen?
– Att inte dricka är inget starkt ställningstagande. Jag tycker bara inte att det är gott.

Av artighet. Eller för att folk ska sluta tjata. Det blir alltid så många motfrågor annars.
– Jag orkar inte alltid försvara mig, så jag håller glaset en stund, smuttar lite och ställer bort det när ingen ser.
Alla vill alltid veta varför hon inte dricker. Antingen tycker de att hon är stark, eller att hon är tråkig och måste slappna av.
– Men jag har aldrig behövt alkohol för att ha kul. Jag tycker inte ens om smaken.