Skickade brev till sig själv för 20 år sen
Publicerad 2014-10-09
Sommaren 1994 skickade 20 000 ungdomar brev till sig själva.
Nu har de kommit fram – även om Sara Andersson hade hoppats på en annan mottagare.
– Jag trodde väl på något sätt att brevet skulle komma till min dåvarande kärlek.
Den varma VM-sommaren 1994 hade Posten en kampanj där de uppmanade unga människor att skicka brev till sig själva.
En av de cirka 20 000 som nappade var 14-åriga Sara Andersson.
– Jag tror att jag fick ett papper om det här när jag var på Vattenfestivalen, och så fick man ett kuvert som man kunde skicka det i.
Sara åkte hem till Stockholmsförorten Handen och skrev.
”Natten till 19/7 sitter jag här och nu i min säng och tänker på dig du som har förvandlat mitt liv”, började hon.
– Jag skrev bara om min största kärlek och att han aldrig kommer att fatta hur mycket jag älskade honom, och det upprepade jag några gånger.
”Det är många som säger att han fortfarande älskar mig. Och det är många som säger att jag fortfarande älskar honom till honom. Så vem vet det kanske blir något.”
Hade gemensam låt
Innan hon skrev brevet hade han besökt henne i Handen, dit hon precis hade flyttat från Jordbro.
”Han kom till mig ofta i Jordbro och gjorde mig glad. I dag 18/7 så kom han hit för första gången det är på grund av honom jag städar mitt rum för han eller flera killar gillar tjejer med ordning och reda hemma.”
Sara Andersson berättar att deras gemensamma låt var Bryan Adams ”Do I have to say the words” och i brevet har hon vävt in en rad ur låten: ”Must I prove to you how good we are together? Do I have to say the words?”
Mot slutet återkommer hon till att hon ligger i sin säng och skriver: ”Så det kanske blir lite snätt.”
”Helt fantastiskt”
Snett eller inte, 20 år senare har brevet hittat raka vägen hem till Vällingby där hon numera bor.
– När jag fick det mindes jag att jag hade skrivit brevet, men inte vad jag skrivit om.
– Men det är jätteroligt, helt fantastiskt. Att det här har legat magasinerat i 20 år och kommer fram först nu.
Hur gick det med den där kärleken då?
– Det gick väl inget vidare. Men jag har träffat honom lite då och då och vi är fortfarande vänner. Jag trodde väl på något sätt att brevet skulle komma fram till honom. Det ser ut som det när jag skrivit.
Du får väl se till att det gör det nu då.
– Vi får se, han vet nog hur jag kände.