Svenska läkaren: ”Jag är mest orolig för barnen”
Publicerad 2014-08-17
DOHUK. Utan enkla mediciner riskerar de yazidiska flyktingarna att dö.
Ett fåtal läkare på plats för en kamp mot klockan.
– Jag är mest orolig för barnen, säger Leila Amin, 31, från Uppsala.
När läkaren Leila Amin fick veta att terrorgruppen Islamiska staten hade fördrivit den yazidiska minoriteten från staden Sinjar tvekade hon inte.
Hon ställde in tankarna på en sista minuten-resa, fyllde väskorna med så mycket mediciner hon kunde få med och flög hit.
Nu rör hon sig genom ett av de hundratals namnlösa läger som vuxit upp på slätten mellan Dohuk och Zakho i den kurdiska delen av Irak och som blivit hem för hundratusentals flyktingar.
”De saknar allt”
Hon pekar mot en smutsig bäck, där barnen fyller sina vattenflaskor.
– Människorna här saknar rent vatten, mat, toaletter. Allt, säger hon.
Vätskebristen är akut.
– Nästan alla barn är drabbade. Och de kan bli sämre på mycket kort tid. Då är det avgörande att de får behandling direkt.
Men tillgången till sjukvård är näst intill obefintlig. Under de fyra dagar vi tillbringat i flyktingläger har vi inte mött några andra läkare eller sjuksköterskor.
– Man skäms, som människa, säger Leila Amin.
Har inget att ge
Klungan av flyktingar tätnar runt henne och hennes läkarkollega Lokman Atroshi, 48, som lämnat det svenska privatsjukhus han driver i staden Erbil för att hjälpa till.
De trängs, försöker överrösta varandra.
– Doktorn, hjälp mig! Ta mig härifrån!
Läkarna hjälps åt att lasta ut påsarna med vätskeersättning ur bilen. De delar ut paketen, ger korta instruktioner.
– Ta en tablett, blanda ut med vatten och ge till ert barn.
Man frågar efter mediciner: mot högt blodtryck, epilepsi och diabetes. Men läkarna har inget att ge.
En kvinna håller upp sin lilla flicka.
– Snälla doktorn titta, hon mår inte bra.
Skrivit till Bildt
Lokman Atroshi tar fram sitt stetoskop. Han lyssnar noga, medan flickan långsamt fingrar på Bamse-figuren han fäst på instrumentet. Han misstänker att hon har lunginflammation. Men till och med antibiotikan är slut.
Leila Amin har startat en sms-kampanj i Sverige för att snabbt få pengar till mediciner. Och Lokman Atroshi har skrivit till Carl Bildt för att få svenskt stöd till ett fältsjukhus, som snabbt skulle kunna vara på plats.
Men varje timme av väntan känns som en evighet.
– Två av tre barn har diarré. Inom ett par dagar har alla här det. Utan snabb hjälp kommer många att dö, säger han.
På några minuter är påsarna med vätskeersättning slut. Utan mediciner finns inget mer att göra. Läkarna kliver in i bilen.
Dörrarna dras igen och världen utanför tystnar.
– Att vara läkare och inte kunna göra mer... det känns för jävligt, säger Lokman Atroshi.
Sprider skräck i landet
I början av juni tar Islamiska staten, IS – tidigare ISIS, kontroll över städerna Samarra, Mosul och Tikrit i Irak. Under sommaren vinner IS fler militära framgångar i norra Irak och de utropar ett internationellt kalifat. Irakiska regeringsstyrkor och militärer flyr hals över huvud när IS rycker fram.
Läget förvärras i augusti när tiotusentals yazidier flyr till Sinjarberget i norra Irak efter att ha jagats av IS. De som överlever vittnar om massmord och svält.
Den 8 augusti genomför USA flygangrepp mot IS i närheten av staden Arbil i Irak.
Totalt har IS tvingat 1,2 miljoner människor på flykt.