I år kan ni väl strunta i att mejla, är ni snälla

Torbjörn Ek

helskärm

Till alla hatare!

Vänligen stanna kvar under era ­stenar och gör det resten av veckan.

Det har nämligen blivit dags för den vecka på året då jag utan att tveka ­tänker skrika ”Jag är bög och jag är stolt!” För det är jag ju. Både bög. Och stolt. Stolt över att jag har rätt att älska vem jag vill och inte behöva skämmas över det.

Och då brukar det också plinga till i min mejlbox och i mobilen av bög­hatare, homo­fober, trångsynta och ”jag har inget emot ­homosexuella men …”-folk.

Men hörni, i år kan ni väl låta bli, va?

För visst är det nog så att vi bögar, flator, bin och transpersoner kommer synas, höras och spöka ut oss lite mer den här veckan än vi vanligen gör. Men det gör vi för att visa er andra att vi också finns. Mitt ibland er. Utan att egent­ligen vara konstigare än ­någon annan.

Pridefestivalen blir till vårt regnbågsfärgade hus. Vår fridfulla men tydliga protest mot trångsynthet och fördomar, så som ­Aaron Jackson gjort. Han har dessutom gjort det mitt inne i ett bostadsområde i samhället Topeka i Kansas i det innersta av det ­konservativa och djupt ­religiösa amerikanska inlandet. Tvärs över ­gatan från en hatisk sekt. Och Aaron Jackson slåss inte ens i egen sak. Han är nämligen ­heterosexuell.

Pridefestivalen den här veckan kommer bli ett regnbågsfärgat hus för alla oss, HBT eller ­hetero, som fridfullt vill protestera. Mot er hatare. Och för kärleken.

Och samtidigt få känna oss så där härligt vanligt ovanliga som alla andra omkring oss.

Så stanna kvar där under stenarna är ni snälla. Är vi överens? Bra, tack för det!