Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Konrad, Kurt

Michelle Knight talar ut om fångenskapen

Publicerad 2014-05-10

Michelle Knight var så mentalt instabil att hon gömde sig när polisen räddade henne från fångenskapen.

Nu talar 33-åringen ut om de gruvliga åren i Ariel Castros terrordöme:

"Jag vet att jag är en sjuk man, sa han till mig".

Michelle Knight satt inspärrad i Ariel Castros hus i Cleveland, USA, i elva år.

Nu kommer Knight ut med en bok – “Finding Me: A Decade of Darkness, a Life Reclaimed” – där hon beskriver åren i fångenskap.

Hon går ut med nya okända detaljer om den dramatiska fritagningen när polisen stormade huset. "Det hördes ett kraftigt ljud. Boom! Boom! Boom!", skriver hon i boken.

"Det här är ett dåligt område, tänkte jag. Nu blir vi antagligen rånade".

Försökte gömma sig

Efter elva år i fångenskap – merparten i tiden fastkedjad – var tanken på räddning en omöjlighet för Michelle Knight. Hon berättar att hennes första tanke var att fly när det bankade på dörren. Hon viskade till sin medfånge Gine DeJesus: "Göm dig!".

"Jag sprang bort och försökte gömma mig bakom elementet. Vi hörde tunga fotsteg. 'Polis!' skrek en kvinnlig röst. 'Jag vet inte om jag tror på att det är polisen', viskade jag till Gina.", skriver hon, refererat av New York Post.

Största delen av tiden i fångenskap är enligt författaren omgivet av ett töcken av smärta, rädsla, nedvärdering och mörker. Hon beskriver hur det var först efter att Amanda Berrys dotter, som föddes i fångenskap, blev två år gammal 2009 som Castro lät de tre kvinnorna röra sig utan kedjor – i vardagsrummet och köket.

Bar pistol

Michelle Knight beskriver hur en vardag växte fram i skräckhuset – trots de ständiga hoten och de sexuella övergreppen. De tre kvinnorna firade födelsedagar och samlades kring en tv för att titta på såpor som "The Fresh Prince of Bel-Air" och "Friends".

"Då tittade vi åtminstone på samma saker som resten av världen, även om vi var inlåsta i ett fängelse", skriver Michelle Knight.

Vid det laget var de tre kvinnorna så psykologiskt nedbrutna att Ariel Castro hade total kontroll över dem, enligt Michelle Knight.

"Han bar en pistol vid höften största delen av tiden. Men för att vara ärlig skulle han inte ha behövt det. Efter åratal som fängslade hade kedjorna flyttats från våra handleder och vrister till våra hjärnor".

"Mina händer skakade"

Ariel Castro tog sitt liv en månad in på sitt tusenåriga fängelsestraff. Michelle Knight beskriver också sina samtal med den ökända förbrytaren som enligt henne berättade om sina fantasier att kidnappa ännu fler kvinnor.

"Jag vet att jag är en sjuk man och jag hatar den jag är, sa han till mig".

I boken beskriver hon den otroliga känslan när hon till slut insåg att hon inte behövde gömma sig för poliserna som knackade på dörren – att hon var fri.

"Mina händer skakade och det kändes som att en virvelvind hade gått genom mitt huvud. 'Gina, kan du fatta? Vi är fria!!".