Går till botten med skrockens brunnar

helskärm

Undviker du att kliva på A-brunnar? Du är inte ensam. Nu söker folkloristen Fredrik Skott brunnsvidskepelsens rötter.

– Brunnslock är ett exempel på moderna föreställningar som ligger i gränslandet mellan lek och allvar, säger han.

Nyligen skrev Aftonbladet om en kvinna som körde sin bil så pass vingligt i Linköping att hon stoppades av polis misstänkt för rattfylla. Det visade sig att kvinnan inte hade alkohol i blodet – utan skrock. Hon försökte nämligen att undvika att köra på en A-brunn, ett brunnslock märkt med ett "A".

Händelsen väckte intresse hos Fredrik Skott, folklorist vid Institutet för språk och folkminnen i Göteborg.

– Jag har vaga minnen från barndomen om att man inte ville gå på vissa brunnslock, säger han.  

"I gränslandet mellan lek och allvar"

I sitt yrke studerar Fredrik Skott bland annat berättande och trosföreställningar. Nu vill han ta fasta på just brunnslock genom att samla in människors berättelser om deras förhållanden till dem. Målet är att förklara och diskutera hur och varför brunnstraditionen har spridits och hur den har förändrats över tid. 

– Brunnslock är ett exempel på moderna föreställningar som ligger i gränslandet mellan lek och allvar. De utövas främst av barn och ungdomar, men följer också ofta med upp i vuxen ålder.

Insamlandet har pågått i drygt en vecka och Fredrik Skott har redan tagit emot nästan 200 berättelser.

– Det känns jätteroligt. Det visar hur pass spridd traditionen är och hur mycket den betyder för människor.

Rädsla för A-brunnar

Majoriteten av bidragen handlar om A-brunnar och K-brunnar, där A-brunnar ses som negativa och K-brunnar som positiva. Också V-brunnar, FV-brunnar och dagvattenbrunnar nämns i berättelserna.

– V-brunnar kan stå för vänskap eller vacker, FV-brunnar för farlig vänskap och dagvattenbrunnar med sitt galler kopplas ibland till fängelse, säger Fredrik Skott.

Han berättar att vidskeplighet har sitt ursprung i viljan att förklara och förstå omvärlden.

– Jag tror att berättelserna om brunnarna har spridits och lever kvar för att det är en rolig lek som har lite allvar i sig också.

På Institutet för språk och folkminnens hemsida kan den som vill bidra med sin brunnsberättelse.