Tvingas bo på vandrarhem

Victor Stenquist

I november opererade Magnus Larsson, 47, bort fem elakartade hjärntumörer.

Cellgiftsbehandlingen pågår fortfarande men sedan förra måndagen är han bostadslös - och inhyst på vandrarhem utan egen toalett.

– Om det är upptaget får jag spy i en papperskorg, säger han.

I oktober föll Magnus Larsson ihop på jobbet och tuppade av. På vårdcentralen i Uppsala trodde de att han drabbats av stroke och han skickades till Akademiska sjukhusets strokeavdelning.

Där upptäckte man att han hade fem elakartade hjärntumörer.

I november opererades Magnus. Han har genomgått strålbehandling och får numera cellgiftsbehandling var tredje vecka.

– Jag mår åt helvete och orkar ingenting. På sin höjd kan jag gå och handla. Utan Maria hade jag inte fått något gjort, säger Magnus och skjuter blicken mot vännen Maria Lindwall, 46, som stöttat honom genom det senaste halvåret.

Påminner om en barack än vandrarhem

Hur lång tid Magnus har kvar är oklart. Läkarna vill inte ge någon prognos.

– På nätet står att man har 50 procents chans att överleva första året, säger Maria.

Anledningen till vårt möte är själva rummet vi ses i. Här har han bort sedan den 31 mars då kontraktet på ettan han hyrde i andra hand gick ut. 

Det består av knappa tolv kvadratmeter som mer påminner om en barack än ett vandrarhem. En säng, en tv, ett skrivbord och en byrå är vad som finns.

Dessvärre ingen toalett. Magnus duschar och gör sina behov på den allmänna korridorstoaletten, såvida den inte är upptagen.

– Jag kan ju inte spy i korridoren, så jag har en papperskorg här som jag använt. Om jag åtminstone haft en egen toalett hade jag inte sagt så mycket, säger Magnus.

”Det är inte mänskligt”

Han vill inte klaga egentligen. Har aldrig gjort. Det var vännen Maria Lindwall som kontaktade Aftonbladet. Hon har själv gått igenom bröstcancerbehandling och bor numera hos sina föräldrar.

– Hade jag haft ett eget boende hade jag inte låtit honom bo så här. Det är inte mänskligt. Det finns hårdare regler för hur kossor har det än hur man behandlar Magnus, säger Maria.

Eftersom de visste att andrahandskontraktet skulle gå ut har de sedan december upprepade gånger kontaktat boendesamordningen i Uppsala, som finns till hjälp för utsatta. Magnus läkare har även skrivit flera brev för att få kommunen att inse allvaret.

Resultatet blev vandrarhemmet som kostar 675 kronor per natt. När månaden är över har Magnus boende kostat närmare 20 000 kronor.

– Det är som ett fängelse.  Jag vet ju inte om jag ens lever ett halvår till, men det är klart man vill ha ett eget hem. Det vill väl alla?

Ska lösas

När Aftonbladet kontaktar Åsa Danielsson, myndighetschef för boendesamordningen i Uppsala kommun, lovar hon att det ska bli ändring.

– Situationen låter omöjlig, usch! säger hon.

– Naturligtvis ska vi kolla upp det här, för det kan jag säga att en människa som är väldigt utsatt ska inte bo på det sättet. Det är bara tänkt för tillfälliga lösningar.

Åsa Danielsson lovade att det första hon skulle göra på torsdagen var att se över Magnus Larssons boendesituation.