Skickade kompis till möte – sumpade sitt drömjobb
Publicerad 2014-04-05
Drömmen om ett fast jobb som korrespondent för Dagens Industri var inom räckhåll.
Men journalisten och författaren Jojje Olsson, 30, missade sin chans i dyningarna av en blöt kväll i Peking.
Jojje Olsson bor i Peking sedan 2007 och har under sju år som frilansare levererat ett par hundra artiklar till olika tidningar och nyhetsbyråer. Han tycker att tillvaron som frilans ofta är tröttsam och ekonomiskt osäker.
Nu i veckan flög han hem till Sverige för en intervju med Dagens Industri. Tidningens korrespondent Jenny Hedelin lämnar Kina i sommar och Jojje Olsson var aktuell för jobbet. Efter år av flitigt frilansande var hans tid äntligen kommen.
Skulle träffas på hotell
Men det gick inte som planerat. I ett blogginlägg försäkrar Jojje Olsson att det inte handlar om något aprilskämt. Hans berättelse låter nämligen för bra för att vara sann.
För några månader sedan skulle han träffa Jenny Hedelin då hon besökte Peking. De skulle ses på hennes hotell klockan åtta på morgonen.
Dagen innan mötet segerfirade Jojje Olsson med sitt svensk-kinesiska fotbollslag. De drack öl och det blev sent.
”Var lite överförfriskat”
Efter en vadslagning bestämdes att hans kompis, som ett slags skämt, skulle åka till frukostmötet och låtsas vara Jojje.
– Det var en gammal grej som dök upp igen efter ett par öl. Det var lite överförfriskat helt enkelt. Själva vadslagningen skedde vid midnatt och mötet var på morgonen efter så jag hade ingen tid att tänka över hur dumt det egentligen var, säger Jojje Olsson till Dagens Media.
Kompisen träffade Jenny. De pratade journalistik och han berättade om "sin" bok, "sin" bakgrund och hur det är att rapportera från Kina.
”Jag skämdes”
Tydligen var mötet ganska viktigt för Jojjes karriär. Men det förstod han först när han mötte kompisen för en golfrunda dagen efter.
Jenny Hedelin skulle snart åka hem från Kina och DI verkade intresserade av att välja honom som ersättare. Ångesten kom som ett brev på posten.
"Jag skämdes givetvis, och sköt det hela framför mig, försökte förtränga det. Efter en tid skickade jag ett mail till Dagens industri och erbjöd mina tjänster på plats i Kina. De verkade mycket riktigt intresserade, och vi bokade sedermera alltså en intervju i Stockholm i mars", skriver Jojje Olsson på bloggen.
Han funderade på om han borde avslöja sanningen, men sköt problemet framför sig.
– Det gick ett par månader mellan mötet och intervjun och jag hoppades att det skulle lösa sig med tiden. Men med facit i hand så var det ju inte så. Tyvärr var jag inte modig nog att säga till direkt, säger Jojje Olsson till Aftonbladet.
Tog inte i hand
Den första intervjun gick bra. Men när det var dags att skriva avtalet märkte han att det inte skulle bli något korrejobb. Redaktionschefen tog inte i hand när de möttes vid kaffemaskinen. Någon hade ringt ett anonymt samtal från Peking och skvallrat.
Dagens Industris chefsredaktör Peter Fellman bekräftar att det inte handlar om något aprilskämt.
– Det var nog den märkligaste anställningsintervju och konstigaste diskussion som jag har varit med om, säger han.
När de fått nys om misstankarna ville de träffas igen. Peter Fellman berättar att han ledde in samtalet till mötet med Jenny Hedelin.
– Till sist frågade jag om han verkligen träffat henne och då rasade han ihop, säger Peter Fellman.
Han blev frustrerad för att Jojje inte sagt något tidigare och besviken för att han var en toppkandidat till jobbet.
– Det kändes tråkigt eftersom det hade varit en "perfect match", säger han.
Men i dag kan han skratta lite åt det bisarra i situationen.
– Jag tycker faktiskt att grejen i sig är ganska rolig, men jag blev arg för att han inte tog tag i det och berättade om det för oss tidigare. Jag tyckte också synd om honom, säger han.
Jojje skriver att han kommer att kämpa vidare för att få ett drömjobb. Men han har dragit lärdom av det som hände.
– Jag har lärt mig att om det dyker upp något problem i framtiden så ska jag ta tag i det direkt, oavsett om det är ett litet eller ett stort problem. Hade jag ringt Jenny dagen efter så hade jag kunnat förklara och be om ursäkt. Nu känns det lite pinsamt och jag är besviken på mig själv för att jag sumpade den här chansen.