Nazistens pappa: "Det var en chock"

Pappan röstar själv på Sverigedemokraterna.

Men att sonen greps efter naziattacken i Kärrtorp kom som en chock.

Han beskriver hur sonen umgåtts med vänner från hela världen.

– För de flesta runt omkring är det världens snällaste kille. Det är det som är så konstigt, säger pappan.

Själv jobbar han sedan tre decennier inom offentliga sektorn.

Ett av hans barn är en son i 20-årsåldern, som själv har barn. Han är hantverkare i Mellansverige.

Gruppbild med heilande män

På Facebook gillar han "Djurgårdare – oavsett vad", Veronica Maggio, Daniel Adams-Ray, Bob Dylan, Lars Winnerbäck – och gruppen "Nelson Mandela was a terrorist".

Bland hans foton finns ett gruppfoto av drygt tjugo unga män, varav sex heilar, gör Hitlerhälsning, mot kameran. "Sköna grabbar", har han själv kommenterat.

För några år sedan dömdes han för hot mot tjänsteman.

Den 15 december greps han tillsammans med 25 andra nazister från Svenska motståndsrörelsen, efter att ha deltagit i en attack mot en manifestation för alla människors lika värde i Kärrtorp utanför Stockholm.

16 000 personer demonstrerade mot attacken veckan därpå, och Kärrtorp blev ett antinazistiskt begrepp även utanför Sverige.

"Kom som en chock"

Familjen kände inte till hans koppling till organisationen.

– Jag har ingen aning om hur han kommit med i det här. Det kom som en överraskning för oss också. Vi hade ingen aning om det här. Han har inte bott hemma på några år.

Hur tog ni det, när ni fick reda på det?

– Det kom ju som en chock. Fortfarande är det sonen, liksom. Men det är klart man blir överraskad.

Hur har ni pratat om det i familjen?

– Egentligen har vi inte pratat så mycket om det. Vi har fler barn med familjer, så… Man får ju fira jul ändå så att säga.

Enligt pappan har de ännu inte diskuterat saken med sonen.

– Men det är mycket grejer som snurrar i huvudet. Hur han har hamnat där. Men det får han förklara själv.

Är Sverigedemokrat

Var står ni politiskt, ni föräldrar?

– Om jag lutar någonstans nu, om jag skulle rösta, så är jag väl Sverigedemokrat. Det är mer en missnöjesröstning. Jag har röstat på båda sidor förr, senast på det borgerliga blocket, men det kommer jag inte göra nu, det kan jag säga. Jag tycker inte det har blivit bättre som det är.

Vad är det du främst är missnöjd över?

– Framför allt är det hur man monterar ned välfärden, som det varit de senaste åren. Det är inte min politik som bedrivs. Egentligen gynnar man ju dem som kan jobba i dag. De andra slås ut. Jag jobbar ju som X och det är inte riktigt min syn på människor som man bedriver i dag.

Varför är just SD ditt missnöjesparti, och inget annat?

– Ja antingen blir det det eller ingenting alls. Det har ju varit på väg åt det här hållet redan innan det var borgerligt. Skulle jag få välja något som skulle styra helt skulle jag rösta på Miljöpartiet. Men det vet du ju själv att de är för små för att påverka tillräckligt.

Lillebror dog

Hur skulle du beskriva din sons uppväxt?

– Han växte upp lugn och trygg med sina syskon. Vi miste en liten grabb i plötslig spädbarnsdöd. Det har väl speglat lite, kanske, att han miste en bror. Det blev en spegling de första åren, för honom. Det blir en jobbig tid liksom, för alla runt omkring. Det var hans lillebror. Men annars… Han har alltid varit med familjen.

Har han haft mycket kompisar?

– Ja, han har ju spelat fotboll och innebandy alla år, med mycket kompisar runt omkring.

Hur har det varit i skolan?

– Det fungerade bra. Grundskolan gick okej. Sedan gick han och utbildade sig till X. När han gick ut tror jag han hade tre frånvarotimmar på tre år. Han skötte sig jättebra, fick bra omdömen och så. Det var inga problem. Så man begriper liksom inte var det här kom ifrån. Men det måste han ju få svara på själv.

Många invandrarkompisar

Finns det något som pekat mot att han har varit med i en sådan här organisation?

– Nej. Det man funderar på är om det skulle var något mot något annat. Han spelade ju fotboll och innebandy i alla år i X (en stor Stockholmsklubb, reds anm). Det var ju jättemycket invandrargrabbar. Det skulle man ju märkt något, om det varit något, tidigare. Och så har han haft och har mycket kompisar som är invandrare. Så det rimmar ju inte riktigt… Men så vet jag ju inte vad de står för.

De är nazister och vill stänga gränserna i Sverige helt.

– Som jag sa tidigare: jag måste få höra vad han har att säga.

Har ni pratat om invandring i familjen, när din son växte upp?

– Nej, inget speciellt. Jag jobbade som ledare själv i X. Det var ju bara invandrarungar jag jobbade med och det var inga som helst problem.

"Måste få veta vad de står för"

Sverigedemokraterna fokuserar ju på invandringpolitiken som ett stort problem, vad säger du om det?

– Vissa saker kan jag hålla med om. Men man vet ju inte sedan om de vill stänga gränser och så, men just det att man ska satsa på att hjälpa utsatta folk i rätt länder i stället. Som det ser ut nu, med en öppen invandring, så kommer vi ha ett jätteproblem i framtiden. Det finns ju inte jobb så det räcker till. Jag vet inte hur man ska lösa det.

Svenska motståndsrörelsen är ju mycket mer radikalt och är som sagt nazister. Hur ser du på att din son har valt den vägen?

– Jag måste ju fråga honom. Om jag ska säga något måste jag veta mer om vad de står för. Vad de säger själva, den här motståndsrörelsen. Vad hette den sa du?

Svenska motståndståndsrörelsen. Du kan läsa på deras sajt, Nordfront.se. Där skriver ledaren Klas Lund att man vill göra en nordisk union som är helt stängd från omvärlden. Alla invandrare ska kastas ut, och man jobbar militärt mot motståndare.

– A, ja.

"Världens snällaste"

Många i organisationen är dömda för grova brott. Klas Lund är dömd för dråp, bland annat. Hets mot folkgrupp är fler dömda för. När du hör det, vad tänker du då?

– Det är sådana frågor jag måste ställa till X, om det är det de står för. För det känner jag inte igen, i så fall.

Blir du orolig för honom?

– Ja, det är klart det är oroande för en förälder. Men jag vet inte riktigt.

Hur skulle du beskriva X för någon som inte känner honom?

– Jag tror att för de flesta runt omkring är det världens snällaste kille. Det är det som är så konstigt. Han är väldigt snäll och givmild mot allt och alla egentligen.

Hur har han varit som barn?

– Han har varit väldigt, enormt, snäll mot syskon hela tiden. Även mot kompisar, och ställt upp för dem. Han har alltid varit ärlig, och uppskattat dem som varit det mot honom. Mycket av hans grej är: är man ärlig mot honom ställer han upp till hundra procent. Men försöker man lura honom på något sätt, då är de inte vänner längre. Så har han varit.

Nära vän från Gambia

Har han blivit sviken mycket?

– Inte hemifrån i alla fall. Han har varit en kille som alltid stått för det han gjort. Om det varit i plugget, fyra-fem killar inblandade, så har han sagt: “Jag står för mitt”. De andra då? “Nej. De får stå för sitt”.

Vad kunde det handla om då?

– Sådana här grejer i skolan, småbus, som att klättra upp på taket, enklare grejer. Men han har aldrig tjallat på någon. Han har alltid stått för det han gjort. Det är så vi har försökt lära dem. Det som är gjort är gjort. Sedan blir det kanske konsekvenser.

Du sa att han haft invandrarkompisar. Har han haft nära vänner som varit invandrare?

– Ja. Han har varit väldigt nära invandrarkompisar. Han har en annan kompis från Gambia, som han är bra vän med nu. Man vet inte, det är det som är kluvet.

Tagit med barnen till intensiven

Om domen för hot mot tjänsteman mot sonen säger han:

– Det var en grej, i samband med något fotbollsderby, med någon polis.

Enligt pappan har familjen fått ta emot hot sedan Kärrtorpsattacken.

– Det kom hot mot hans syskon från AFA. Och mot hans familj, de skrev deras adresser och så. Men vi var ju i kontakt med advokaten och polisanmälde. Men det händer ingenting. Man kan bara göra en markering.

Hur ser du på våld, generellt?

– Jag är emot våld. Jag har inom jobbet sett vad det kan föra med sig. Jag tror inte man löser så mycket med våld.

Har ni pratat om det i familjen?

– Ja, min fru jobbar på intensiven och hon har ju haft upp barnen där. De har fått göra besök på sjukhuset. Där har de fått se att en spark mot huvudet kan räcka.

– Hon har tagit det här jättehårt. För henne har det tagit enormt mycket. Hon har egentligen inte heller sagt någonting. Hon vill också mest få en förklaring, framför allt om vad som hänt och hur man tänker.

Varit med i fotbollsgäng

Vad är det du vill veta mest?

– Hur man tänker när man ändå har en barn hemma. Det är ingen lösning.

Det här enorma missnöjet mot samhället som utmärker Svenska motståndsrörelsen – kan missnöjet din son känner ha någon koppling till det missnöje du känner?

– Nej, det tror jag inte. Vi har sällan diskuterat det hemma över huvudtaget. Jag har väl kanske gett uttryck för att jag inte tycker det är bra för de äldre, att de knappt får mat. Det är ju katastrof, men det är många som tycker det är fel.

Har han umgåtts i kretsar som varit våldsamma?

– Nej, alltså. Vi vet ju att han varit med i de här fotbollsgängen, de här Stockholmsklubbarna. Han var med och åkte runt med laget. Först var det det här med polisen, och det vet man ju inte om det var huliganer eller vad det var. Men det var ju inte på någon arena. Men det har ju inte heller med invandrare att göra. Det finns ju många invandrare med där också.

"Har ju alltid kommit hem"

Vi vet att flera inom SMR även ingår i fotbollsklubbar. Det verkar vara en röd tråd. Kan det varit därifrån kontakterna har kommit?

– Ingen aning.

Har ni varit oroliga över att han ingått i fotbollskretsarna?

– Ja, det är man väl alltid som förälder. Men han har ju alltid kommit hem.

Vad ni vet har han inte varit involverad i bråk?

– Nej. Men det vet du ju själv. När man är 20 år kan man ju inte ha koll på allt. Men han har alltid ringt ofta.

Hur gammal var han när han gick med i fotbollsklubben?

– Han var väl 17-18 när han började åka på bortamatcher med bussar. Jag tror de har åldersgräns för det utan föräldrars tillstånd.

Förändrades han efter det?

– Nej.

"Klart funderingar dyker upp"

Hur var han på högstadiet?

– Jättebra. Han fick alltid utmärkelser för bästa närvaro. Han hade tre timmars frånvaro och han fick jättebra omdömen från sin lärare.

Hur rör sig tankarna som förälder, när man får reda på att ens barn är medlem i en nazistisk organisation? Funderar man kring orsaker? Blir man på något sätt självkritisk?

– Ja det är klart det dyker upp funderingar om det är vi som gjort något. Men vi har ju andra barn. Och det har varit öppet här hemma. Det har ju varit väldigt mycket invandrarkompisar, och är fortfarande. Vi har bästa vänner, som vi umgås med sedan han var liten, är från Turkiet. Och våra bästa grannar som vi haft under hans uppväxt är från Iran. Så det kan ju inte ha med det att göra, tycker man.