”Vi är mörkertalet”

Lisa Röstlund

Kvinnor twittrar under hashtagen #mörkertalet om att de blivit våldtagna – men aldrig polisanmält.

”Han berättade att han haft sex med mig då jag sov.”

”Jag har varit tyst i 13 år.”

– Det sorgliga är att vi är så många, säger Martina Sundman, 26, som startade uppropet.

Sedan i går har #mörkertalet fått enorm spridning på Twitter. På bara ett dygn har 9 500 twittrat under hashtaggen, som handlar om våldtäkter som aldrig anmäls. Främst kvinnor, men även enskaka män, berättar om vad de utsatts för.

Tre gärningsmän

Martina Sundman, 26, i Solna var den som i går startade det hela med att skriva "Jag är #mörkertalet som inte syns i statistiken".

– Jag är överväldigad och imponerad av allt mod. Det är fantastiskt, säger hon till Aftonbladet.

Hon startade hashtaggen för att det är svårt för många att prata om våldtäkter, och för att blotta mörkertalet.

– Nu när så många klivit fram och talat så kommer det fram i ljuset. Det var tanken. Folk berättar på eget bevåg.

Hon har själv varit utsatt vid flera tillfällen, och twittrar om det. De tre gärningsmännen har hon känt, och en av dem gick hon självmant hem till.

– Det är inte lätt att anmäla då. Läser man historierna ser man: det finns inga monster. Det är alla de här "sjyssta killarna". Det sorgliga är att vi är så många.

Anledningen att hon inte anmälde är att hon var säker på att det inte skulle leda någon vart.

– Man ville inte utsätta sig för den förnedringen. Ville inte få alla de där frågorna, sitta i rätten, och att allt ligger hos offret.

Martina Sundman förespråkar samtyckeslagstiftning, som en statlig utredning föreslagit.

– Att sex ska vara frivilligt ska vara en självklarhet.

Hotade med kniv

Anna Norling, ledarskribent på Arbetarbladet, är ytterligare en av dem som delar med sig av sina erfarenheter.

– Jag ville göra det, för att jag är helt säker på att mörkertalet är väldigt stort. Jag vet att det finns mängder av främst kvinnor som utsätts för våldtäkter och sexuella övergrepp som aldrig anmäler, jag känner flera.

Hon tar upp två exempel ur sitt eget liv. Det första var med en man som hon hade en relation med, och skedde då de hade bråkat.

– Jag hade tagit sömntabletter. På morgonen berättade han att han hade haft sex med mig då jag sov.

– Det gjorde han ju bara för att han ville förnedra mig.

Hon anmälde aldrig händelsen.

– Jag vet inte ens om jag hade kunnat anmäla som lagen såg ut då. Jag gjorde inget motstånd. Och vi var ju tillsammans. Men jag kände mig extremt smutsig efteråt.

Även andra tillfället var med en man som hon var ihop med. Han hotade henne med kniv och våldtog henne.

– Jag anmälde ingenting av det. Det är en sådan stor grej att anmäla. Man vill inte skada den man har en relation till, och göra saken ännu värre.

"Barn borde få lära sig"

– Det är säkert annorlunda om man blir våldtagen av någon man inte känner – även om det tillhör ovanligheten, eftersom de flesta våldtäkter sker inom relationer eller i relationer på uppehällingen.

Skulle du anmält om motsvarande hänt dig i dag?

– Det tror jag inte. Inte om det var med en människa som jag hade en relation till. Det blir stort och skambelagt för båda parter. Det är inte bara den som våldtar som råkar ut för skammen, säger Anna Norling.

Kan man göra något åt mörkertalet, generellt?

– Självklart lever vi i ett rättssamhälle där vi hellre ska fria än fälla. Men jag tror att när en kvinna väl anmäler har hon tänkt igenom det ordentligt innan. Jag tror att när kvinnor väl anmäler måste man ta det på större allvar. En del av anledningen till att så få anmäler är nog att man tänker att det ändå blir nedlagt.

– Men största anledningen är nog skammen, som vi fått lära oss. Alla barn borde få lära sig redan i skolan att nej är nej. Att man aldrig har rätt att våldföra sig på en annan människas kropp.

13 år av tystnad

Jenny Bengtsson, ordöfrande för Hotell- och restaurangfacket i Stockholm och Gotland, och är engagerad i Vänsterpartiet.

"Jag fick aldrig uppleva millennieskiftet. Jag var medvetslös. Men jag kan aldrig glömma vad som hände den natten. Jag är en i #mörkertalet", twittrar hon.

– Jag såg hashtagen i går och skrev för att jag har helt enkelt gått nu i 13 år utan att säga något. Jag har sagt det till min sambo, men det är ingenting som omgivningen vetat. Många frågor har tabubeläggning, men av alla frågor är det nog den här som gör mest skada, för det gör att folk inte vågar anmäla. Det är ett jättestort problem, säkert mycket större än vad någon kan tänka sig.

Jenny anmälde inte heller.

– Jag gick i gymnasiet och ville inte ha den uppmärksamheten. Jag skämdes otroligt mycket och ville inte att mina föräldrar skulle få reda på det. Nu får de reda på det ändå. Men för mig har det gått 13 år av tystnad. Kan jag göra någonting som kan göra att en annan i min situation inte gör samma val. Det är inte kul att behöva bära det här inom sig bara för att samhällsstrukturen ser ut som den gör.

Professor: "Ett gigantiskt mörkertal"

Enligt Brottsförebyggande rådets Nationella trygghetsundersökning polisanmäler endast 10-20 procent av alla som blivit utsatta för ett sexualbrott.

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi:

– Det är ett gigantiskt mörkertal. De flesta sexuella anmäls inte, kan man utgå ifrån. De vet vi att genom intervjustudier med människor på olika sätt.

– Människor som inte anmäler brott har från sitt eget perspektiv rimliga skäl att göra det. Om man blir utsatt för sexuellt övergrepp av en person som på något sätt står en nära kan det medföra konsekvenser som man inte önskar, och det är ett starkt skäl till att kvinnor i regel inte anmäler.

En anmälan leder i ganska få fall till att förövaren får något straff. Enligt Sarnecki är det svårt att reglera sexuella övergrepp med rättsliga metoder.

– Det är ganska uppenbart att rättssystemet i dag är otroligt dåligt på att ge upprättelse till människor som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Men det kan ju finnas möjligheter att ge stöd och upprättelse på andra sätt. Vilka vill jag inte gå in på, det är för komplicerat och för lite utforskat. Ibland kan man leta efter lösningar som inte innebär att ingen blir dömd. Det pågår en del forskning kring detta, men det är inte mitt område.