”Folk gråter – det är döda överallt”
Publicerad 2013-11-13
CEBU. Joy Quito, 21, sökte i tre dagar efter sina släktingar i den krossade staden Tacloban.
Bland människor i panik, döda på gatorna och total mat- och vattenbrist hittade hon dem.
– Folk går runt helt apatiska på gatorna och gråter, det är helt overkligt, säger Joy.
Ingen vi träffar här i Cebu har lämnats oberörda av tyfonen Haiyan som krossade allt i sin väg. Alla har någon som har drabbats av katastrofen.
En av dem är tvåbarnspappan Jason Pim, 37. Han jobbar i Manila under veckorna och var där när förödelsen drog fram.
Jason berättar att hustrun och deras två barn hann ta sig ifrån hemmet vid kusten i Tacloban för att söka skydd. Och klarade sig.
Hans hem totalförstördes.
– Men det här är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, säger Jason som är på väg hem för att få återse sin familj.
Precis som Jason är alla vi träffar på väg någonstans.
”Går inte beskriva med ord”
De som inte försöker fly från de värst drabbade områdena, försöker ta sig dit. De vill till sina nära och kära, släktingar och vänner som de i vissa fall inte vet om de lever.
Andra har fått kontakt med sina anhöriga och reser för att träffa dem igen.
Joy Quito, 21, är en av dem. Hon träffade våra journalistkollegor från norska Verdens Gang och berättade hur hon tog sig till ruinerna av Tacloban för att leta efter sin familj. En stad där desperationen är på väg att övergå i kaos. Mängder med hjälpinsatser är på väg och redan framme, men de har svårt att nå fram.
Kommunikationer är utslagna. Vissa delar av landet är fortfarande helt avskärmade och situationen i de områdena är ännu okänd.
I går meddelade den filippinska regeringen också att nattligt utegångsförbud har införts mellan klockan 22 och 06 i Tacloban. Pansarfordon och vägspärrar har också placerats ut för att stoppa plundringen i den tyfonhärjade staden.
– Vi ska visa folk, i synnerhet dem med onda avsikter, att myndigheterna har återvänt. Utegångsförbudet är effektivt mot kringströvande gäng som letar efter tillfällen som dyker upp, säger inrikesminister Mar Roxas till radiostationen DZMM.
21-åriga Joy hade i går tagit sig tillbaka till Cebu från Taclaban. Efter att ha funnit sina familjemedlemmar – vid liv.
– När jag inte fick svar klarade jag inte längre att sitta hemma. Jag blev tvungen att ta mig dit, säger hon.
– Känslan av att se dem – det går inte att beskriva med ord.
Skriker efter mat, vatten och hjälp
För våra norska kollegor berättar hon om synen som mötte henne i den gamla hemstaden.
– Jag har aldrig sett något liknande. Döda ligger spridda på gatorna. Några är övertäckta, andra inte. Inte ett endaste hus har klarat sig utan skador, säger Joy.
– Folk går helt apatiska på gatorna och gråter. Det är helt overkligt.
Minst elva miljoner människor är berörda av katastrofen och minst 580 000 har blivit hemlösa, enligt de officiella uppgifterna från FN. Den enda bekräftade siffran över döda uppgavs i går till 1 774 människor.
Men eftersom hjälpinsatserna ännu inte nått stora områden som drabbats kan den verkliga siffran vara än mer förödande.
Tusentals människor har samlats vid flygplatsen i Tacloban – de skriker efter mat, vatten och hjälp. För att kunna försöka behålla kontroll över situationen bad filippinska myndigheter människor att inte resa till de katastrofdrabbade områdena.
– Som det är nu rekommenderar jag inte att man reser till Tacloban eller de omgivande områdena. Vi gör allt vi kan och situationen blir stadigt bättre. Men det är inte en plats du vill vara på just nu, säger general Domingo Tutaan vid den filippinska armén till VG.