Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Smittad av hundbakterie – ligger nedsövd

Publicerad 2013-08-14

Örebro sjukhus

Evas man fick ett rivsår från en lösspringande hund.

Nu kämpar han för sitt liv på sjukhuset i Örebro – efter att ha smittats av en vanlig hundbakterie.

– Jag måste försöka fortsätta känna hopp, säger hustrun Eva till Nerikes Allehanda.

För ett par veckor sedan var Evas man ute på en promenad i centrala Örebro.

I Oskarsparken hoppade en lösspringande hund upp mot honom. Resultatet blev ett rivsår på armen.

Väl hemma hjälpte Eva till att tvätta och lägga om såret. Det slutade blöda.

Nästa morgon var planen att åka till vårdcentralen.

Men Evas man föll ihop på köksgolvet.

– Min första tanke var att det var en stroke. Vi fick åka ambulans in till sjukhuset med blåljus och sirener trots att vi bor nära, säger Eva till Nerikes Allehanda.

Nedsövd i två veckor

Sedan dess har mannen vårdats nedsövd på intensiven i Örebro – i över två veckor.

Där kämpar han för sitt liv.

Det visade sig att Evas man hade blivit infekterad av den vanliga hundbakterien Capnocytophaga canimorsus.

Bakterierna hade under natten spridit sig från rivsåret och orsakat akut blodförgiftning.

Han hade 41 graders feber när han kollapsade.

– Bakterien finns hos de allra flesta hundar. Men det är ovanligt att det blir en infektion. När det väl händer så kan den bli väldigt allvarlig, säger infektionsläkaren Ann-Sofi Duberg till Aftonbladet.

Fick bestående men

För några år sedan blev en 61-årig kvinna i Örebro allvarligt sjuk efter att ha fått ett litet bett av sin hund. Hon fick bestående men.

Det var första gången Ann-Sofi Duberg stötte på infektionen. Hon och kollegan Martin Widlund skrev då en artikel i Läkartidningen.

– Vi ville uppmärksamma människor om sjukdomen. Att en person som blivit hundbiten kan ha en allvarlig infektion trots att det inte syns så mycket vid bettet, säger Ann-Sofi Duberg.

Ett fall per år

I Örebro län hade det fram till 2010 inträffat 13 fall på ungefär lika många år. Ett fall per år i snitt.

Det första dokumenterade fallet beskrevs 1976.

Det krävs inte att hunden biter någon för att infektionen ska uppstå.

– Det finns fallbeskrivningar där en person har haft ett sår som hunden har slickat i och sedan blivit infekterad, säger Ann-Sofi Duberg.

ANNONS