Lärarna är förlorare

”Lönen är felsatt, nu flyr de unga från läraryrket”

Lärarna hör till landets ­stora förlorare i löneracet.

Under 2000-talet har de höjt lönen med 36 procent – långt under medel.

– Att vara lärare är att ha ett felbetalt yrke, säger Eva-Lis Sirén vid Lärar­förbundet.

Aftonbladet har med hjälp av siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) granskat löneutvecklingen under 2000-talet för samtliga ­yrken i Sverige. Median­höjningen för perioden är 45 procent – men i toppen ser det helt annorlunda ut.

Löneracets absoluta ­vinnare finns bland landets högre ämbetsmän och ­politiker. De har i genomsnitt ökat sin lön med hela 94 procent på tolv år, från drygt 37 000 till nära 72 000 kronor i månaden.

Andra yrkeskategorier som utvecklats starkt är ­olika typer av chefsposter; driftschefer, ekonomichefer, it-chefer och personal­chefer, som alla höjt sin lön med mellan 60 och 80 procent.

Även chefer i botten

Men att sitta på en chefspost betyder inte automatiskt en spikrak väg mot toppen. Längs ner i botten hamnar verksamhetschefer ­inom offentlig förvaltning, deras lön har bara ökat med 18 procent. Andra botten­noteringar är samhällsvetare och språkvetare, samt byggnadstekniker och byggnadsingenjörer, som alla fått en omkring 20-procentig höjning.

Bland dem som ligger lågt och som haft svag utveckling är Sveriges alla lärare. År 2000 låg den genomsnittliga lönen för en gymnasielärare på 21 400 kronor, 2012 hade den höjts till 29 100 kronor. Grundskollärarnas löner höjdes från drygt 19 500 till 26 600 kronor.

Det är en ökning med 36 procent, vilket är långt ­under medel och många ­tusenlappar färre i höjning jämfört dem som toppar ­ligan – trots att lärarna fyller en samhällsbärande funktion.

”Undervärdering”

Enligt Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén är lärarnas löneutförsbacke ­inte en ny trend.

– Vi ser en strukturell löne­diskriminering av ett kvinnodominerat yrke. Felbetalningen och undervärderingen har pågått med både staten och kommuner som huvudman och den ­pågår med full kraft bland friskolorna som ligger allra lägst. Sverige har hamnat i en situation där utbildning inte lönar sig, framför allt inte bland kvinnor med längre utbildning, säger hon.

Hon påpekar också att ­eftersläpningen gäller alla Sveriges lärare.

– Att vara lärare, oavsett kategori, är att ha ett felbetalt yrke och det är därför som vi har en nationell lärarkris.

De låga lönerna och den långsamma utvecklingen ­avspeglas på högskolorna runt om i landet, menar ­Lärarförbundet, och hänvisar till att det bara var en ­sökande per plats till lärarutbildningen i höst.