Erdogan: Sista varningen

Kenan Habul

Premiärminister Erdogan har utfärdat "sin sista varning".
Men demonstranterna vägrar lämna Gezi-parken.
– Protesterna visar hur splittrat det turkiska samhället är, säger statsvetaren Umut Özkirimli.

Han har kallat dem för capulcu, vandaler på turkiska. Tidigare i dag skärpte premiärminister Recep Tayyip Erdogan tonen ytterligare mot människorna som för tredje veckan i rad kampar i Gezi-parken. 
– Jag utfärdar min sista varning, mammor och pappor, snälla håll era barn från platsen, sa Erdogan.
Umut Özkirimli är professor i statskunskap och undervisar i samtida Turkiet-studier vid Lunds Universitets Centrum för Mellanösternstudier. Men under den här veckan är han i Istanbul. 
Efter att ha vandrat runt i Gezi-parken slår vi oss ned vid en uteservering på den närliggande Taksimtorget strax efter lunch. Poliser och journalister med cykelhjälmar och gasmasker dinglande från sina ryggsäckar är överallt. Rykten snurrar om att tillslaget mot parken kan vara nära.
Professorn avfärdar farhågorna om att Turkiet ska bli ett nytt Iran. Men de alltmer auktoritära dragen i Erdogans styre är oroväckande, menar han.

Bättre vägar och sjukvård

Premiärministers anhängare pekar på allt gott som han och AK-partiet har gjort för landet. De pratar om bättre vägar, mer pengar i plånboken, bättre sjukvård. Demonstranterna pratar om abstrakta värden, som frihet att kunna leva sitt liv som man vill.
– Jag håller med om att det är en kulturkrock mellan två olika sätt att se på demokrati, säger Umut Özkirimli.
Premiärminister Erdogan har också hyllats för att ha tagit itu med den "djupa staten". Flera hundra personer – bland dem militärer, akademiker, journalister och affärsmän – har åtalats för att ha försökt undergräva förtroendet för regeringen med hjälp av propaganda och attentat.
– Men från att ha varit förtryckta, som att kvinnor inte fick bära huvudduk på universitet, har islamisterna blivit de som visar auktoritära tendenser mot andra, säger Umut Özkirimli.
Men vad händer när allting har lagt sig? Vilka konsekvenser får det för Turkiet på längre sikt?
– En stor fördel är att de unga, de som är födda kring 1990, som jag kallar Ipad-generationen, har börjat engagera sig politiskt.
– Nationalister har gått sida vid sida med transsexuella i protesterna. De är inte överens om politiken, men det viktiga är att de har blivit synliga för varandra, lägger Umut Özkirimli till.

”Måste stödja varandra”

Ece Dalaman, 47, föddes som man. Men är kvinna i dag. Vi träffar henne i Gezi-parken tillsammans med väninnan Ayfer Özkog, 45. De är aktiva i ett socialistisk parti och en organisation som kämpar mot kvinnovåld. Det är lite av festivalstämning på området. Folk äter snabbmat ur papptallrikar utanför tälten. Tätt omslingrande par ligger i skuggan av träden. Bilder på Marx, Che Guevara och den turkiske revolutionären Deniz Gezmis samsas med foton på det moderna Turkiets grundare Atatürk. 
– Jag kan inte bara kämpa för min egen sakfråga. Vi måste stödja varandra. Trygghet för kvinnor, högre lägsta löner, rättigheter på arbetsmarknaden. Allt det är viktigt, säger Ece Dalaman.
Turkisk kravallpolis finns överallt. Genom träden kan man nästan se deras bepansrande fordon. Under de nätterna som Aftonbladet har varit bland demonstranterna har affärsklädda män och kvinnor, blandats med fotbollsfirmor, ungdomar, barnfamiljer, turister. 
Men efter tisdagens räd mot Taksim-torget har leden tunnats ut. 
Kvinnorna försäkrar dock att de inte ska lämna parken.
– Vi är inte rädda. Vi kommer att stanna här. Allt det som Erdogan säger är psykologisk krigföring i syfte att skrämma oss, säger Ayfer Özkog.
22-årige statsvetarstudenten Dogan Celik visar oss till den delen av parken där anhängarna till ett prokurdiskt parti håller till. En flagga med bild på den livstidsdömde PKK-grundaren Abdullah Öcalan vajar i vinden.

”Mycket vanligt folk”

– Den hade nog varit otänkbar att ha på torget om det inte var för protesterna.
– Men på ett sätt är det bra att bilden på en person som många kurder uppfattar som sin ledare får hänga här, säger Dogan Celik som själv röstar på BDP.
Det har blivit mindre bråk med några turkiska nationalister, men ingenting allvarligt. 
– De flesta här accepterar oss, berättar Dogan Celik. 
Precis som många andra vi pratar med menar han att olikheterna är demonstranternas styrka.
– Vi är inte överens om allting. Men här är mycket vanligt folk. Människor som inte har läst fina böcker utan är här för att visa sitt missnöje på ett praktiskt sätt, säger Dogan Celik.
Hur länge de får hålla till där  är det kanske bara Tayyip Erdogan som vet. "Vårt tålamod är slut", sa premiärministern tidigare i dag. Senare ändrade han sig plöstligt och meddelade att han skulle träffa en grupp som skyddar Gezi-parken i Istanbul.