”Brotten följer i deras spår”
Publicerad 2013-05-12
Polisen anklagar kringresande asfaltsläggare för slaveri och fuskjobb
De irländska asfaltsarbetarna besöker Sverige varje år och erbjuder sina tjänster billigt.
I karavanernas spår följer bedrägerier, misshandel – och människohandel, enligt en tidigare hemligstämplad rapport från Rikskrim.
Aftonbladet träffade en grupp arbetare utanför Stockholm.
– Det är lögner. Vi är förföljda av polisen, säger en av männen.
Husvagnarna står utspridda vid den nedlagda stugbyn bredvid E4 i Upplands Väsby. I en plasthink sitter en pojke i treårsåldern och badar, några äldre barn sparkar en fotboll och använder baksidan av en husvagn som mål.
– Vilka är ni, vad vill ni?
Mannen som frågar står i dörren till en av husvagnarna. Han är kort, rödlätt och klädd i dammiga, gula, arbetskläder. Bakom honom sitter en ung kvinna och en flicka i prinsessklänning kikar fram bakom hans ben.
– Jaha, journalister. Ni har kommit för att skriva ännu mer skit om oss?
Inte välkomna
Tidigare under dagen har gruppen blivit bortkörd av polis från en parkeringsplats en bit bort.
– Nu har de sagt att vi har till klockan elva i kväll på oss att försvinna härifrån också. Annars kommer de tillbaka, säger mannen.
Han tillhör en av grupperna irländska asfaltsarbetare som kommer till Sverige varje vår. Från söder arbetar de sig upp genom landet, knackar dörr och erbjuder billiga anläggningsarbeten. Karavanerna stannar till på campingar, övergivna parkeringsplatser, grustag och skogsdungar.
Ankomsten är ett säkert vårtecken och ger eko i lokaltidningarnas rubriker.
”Asfaltsarbetare oroar polisen”, ”Polisen ska avhysa campare i Rotebro”, ”Kriminella ligor kan vara tillbaka” är några exempel de senaste månaderna.
Hot om våld
Genom åren har mängder av kunder vittnat om dåligt utförda arbeten och hot om våld när arbetet ifrågasatts.
– I spåren av deras framfart följer olaga hot, misshandel och miljöbrott, säger Jan Staaf, kommissarie vid polisen i Östergötland, som i fjol ledde en nationell satsning mot oseriösa kringresande hantverkare.
Men bakgrunden till polisens intresse är inte bara missnöjda svenska villaägare med förstörda garageuppfarter.
I en tidigare hemligstämplad rapport från Rikskriminalpolisen har grupperna kartlagts.
Enligt Rikskrim rör det sig om sex–sju familjer uppdelade i tre klaner som sysslar med grov organiserad brottslighet. Verksamheten genererar 30 miljoner svarta kronor – varje år, enligt polisen.
”Får minimal ersättning”
Förutom skattebrott misstänks grupperna för misshandel, stöld, olaga hot – och omfattande människohandel.
– Människor lockas hit med guld och gröna skogar – men allt de får är en sunkig husvagn, inget betalt och extremt långa arbetstider, säger kriminalinspektör Per Englund, som arbetar med människohandel vid Rikskriminalpolisen.
Enligt Englund rör det sig om socialt utslagna män som arbetar under slavliknande förhållanden, får minimal ersättning och står under ständig kontroll.
– Det är klara tecken på människohandel. Försöker de lämna möts arbetarna med hot eller våld.
Vid husvagnen i Upplands Väsby har fler män anslutit. Stämningen är avvaktande. Männen skämtar, säger att de inte vill prata med journalister men talar i mun på varandra när de berättar om den svenska polisen.
– De förföljer oss. Vi kommer till en plats, polisen kör bort oss och vi åker vidare. Det är rasism, säger en av männen.
Ingen av dem vill uppge sitt riktiga namn.
Alla säger samma sak: Varje familj är här individuellt och frivilligt, de lurar ingen och gör inte ett sämre arbete än svenska hantverkare.
– Det skrivs en massa lögner om oss – och campingplatserna vill inte släppa in oss. Vad ska vi göra? Vi har våra barn, våra fruar, med – men ingen vill ta emot oss. Vi vill betala, men ingen vill ta emot våra pengar. Vi måste bo någonstans, säger en av männen.
Med avvisningshotet några timmar bort börjar familjerna packa in sina verktyg i bilarna, lyfta upp tvättmaskiner på lastbilsflaken och ropa in barnen.
”Förstår inte”
I utkanten syns en grupp män haka på en husvagn på en sliten bil. De berättar att de är från Bulgarien.
– Ni borde verkligen inte vara här, det finns några där borta som tycker att det är en väldigt dålig idé, säger en av dem och pekar mot ett hörn av campingen.
20 minuter senare är platsen tom.
Gruppen har rört sig vidare till en parkering bakom Hemköp i Rotebro.
När karavanen börjar ställa upp husvagnarna på den nya platsen kommer två polisbilar och spärrar av vägen.
– Jag förstår inte varför de håller på så här. Samma visa, varje gång. Vi är här för att stanna, det är bara att acceptera, säger en man i 60-årsåldern och går in i sin husvagn.
DE KALLAR SIG FÖR ”TRAVELLERS”
De flesta asfaltsläggarna tillhör en nomadgrupp med irländskt ursprung, minceir, som finns spridda över stora delar av Europa och USA.
De kallar sig själva för ”travellers” och är en officiell minoritetsgrupp i Storbritannien.
Asfaltsläggarna kommer ofta till Sverige i mars och stannar till oktober.
De reser runt i bostadsområden och erbjuder sina tjänster, ofta till låga priser.
Grupperingarna som arbetar i Sverige består enligt polisen av sex–sju större familjer med 30–40 personer i varje, inklusive kvinnor och barn.
Med familjerna följer även arbetare, som kan omfatta över 50 personer.