Jörgen, 46, blev förlamad av stress
Uppdaterad 2013-04-19 | Publicerad 2013-04-18
”Jag har blivit av med en halv kropp”
Han var uppbokad dygnets alla vakna timmar och hade inte haft semester på flera år.
Jörgen Ekeberg, 46, blev förlamad – av stress.
– Jag har blivit av med en halv kropp. Vänsterarm och vänsterben är förlamade, säger han.
Heltidsjobb som behandlingspedagog för ungdomar. Extrajobb på helgerna. Kvalificerad kontaktperson för ungdomar med trasslig bakgrund. Halvtidsstudier till yrkeslärarexamen. Och egen familj.
Två veckor innan Jörgen Ekeberg från Balsby insjuknade skulle han dessutom byta jobb – och hade inte haft semester på två år.
– Jag var rätt så trött när jag tittar tillbaka, men jag reflekterade inte. Folk i min närhet sa till mig, ”ta det lugnt”. Jag tänkte, ja ja, det löser sig.
”Läkarna sa att kroppen stänger av”
För två månader sedan – i februari – protesterade kroppen.
– Jag fick ont i vänster arm. Sedan kände jag att den höll på att domna bort.
På Centralsjukhuset i Kristianstad befarade man stroke. Dagen efter kunde Jörgen varken lyfta armen eller vänsterbenet. Men MR-röntgen och CT visade inga tecken på vävnadsskador. Det tog några dagar innan han fick reda på att det inte var en stroke.
Han berättade för läkarna att han hade jobbat och varit igång väldigt mycket. Slutligen fick han diagnosen funktionella neurologiska symptom.
– Förlamningen berodde på stress. Läkarna sa att hjärnan stänger av för att skydda kroppen. De säger att jag kommer att bli helt återställd, men kan inte säga när.
Efter 19 dagar fick han komma hem – i rullstol.
Dagarna tillbringar Jörgen Ekeberg i rullstolen i hemmet med hunden Ludde som sällskap tills de två barnen kommer hem från skolan och hustrun från jobbet. Han har fått handikapphjälpmedel och får sjukgymnastik.
Svårt att acceptera tillståndet
Jörgen har haft svårt att acceptera sitt tillstånd.
– Det vände upp och ner på allt. Det känns som att gå på högvarv och sedan drar man ut kontakten och så stannar allting.
Han beskriver sig som maskrosbarn och har alltid velat hjälpa andra med svårigheter.
– Jag har haft ett stort bekräftelsebehov och trodde bara att jag dög genom att prestera.
Nu har han lovat sig själv att ta det betydligt lugnare. Att ta en sak i taget. Att tillåta sig att njuta och reflektera. Att glädjas över små framsteg.
– Det är ett måste att lära sig att säga nej. Två saker är viktiga i dag - jag och familjen.