Dags att vi kräver att få bättre information om varorna vi köper

I påskas satt jag hos grannarna på Gotland och kalasade på häststek med potatisgratäng.

Det var en kuse från trakten som slaktats, och eftersom jag tyckte att det rökta köttet var så gott fick jag med mig en bit hem.

Ändå är jag lika upprörd som ­alla andra av den senaste mat­skandalen. Det är näm­ligen ­inte inslaget av häst som är kärnan i avslöjandena. I stället handlar det om att livsmedels­industrin återigen står där med brallorna nere och ­visar att den ­tappat kontrollen över sina ­produkter.

Att vi konsumenter blir grundlurade är ­illa nog. Men egent­ligen är det väl ännu värre att de ansvariga företagen inte själva vet vad de ­säljer. På annat sätt kan ju deras uttalanden inte ­tolkas.

”Vår lasagne är noggrant utvald för att den uppfyller våra högt ställda krav på både smak, kvalitet och näring”, stod det på Findus ­numera indragna produkt.

Ändå visste man uppenbarligen inte ens vilken sorts kött det handlade om. Så hur kunde man över huvud taget uttala sig om ­kvaliteten?

Det hela blir knappast bättre av att Ica, Coop och ­Axfood varit lika okunniga och även de nu tvingats dra tillbaka sina frysta lasagner. ­Alla till­verkas de av samma franska ­jätteföretag som ­under mängder av ­varumärken varje år produ­cerar tio­tusentals ton ­färdigrätter till 15 länder.

Och precis som vid förra köttskandalen – den som gällde fläskfilé som med färgämne sminkats upp till oxfilé – pekar de inblandade bakåt i produktionskedjan och lägger ansvaret på t­idigare led. Den här gången är det rumänska hästhandlare som visar sig vara våra välkända företags ­underleverantörs underleverantörs underleverantör.

Grundproblemet är den stenhårda prispress som råder i hela detta för myndigheter och konsumenter oöverblickbara ­system. Ingredienser och tillsatser köps upp på en ­internationell spotmarknad där den aktör som kan lägga sig allra lägst får leverera till de gigantiska sammansättningsfabriker där våra maträtter numera blir till.

Att någon mindre nogräknad leverantör får för sig att fuska är därför inget större mysterium. Och den aktuella skandalen kommer av allt att döma inte heller att bli den sista.

I många avseenden har den ­globala livsmedelsproduktionen gått överstyr. Med säljargument som ”Mammas” och ”Mormors” gör ­industrin sitt bästa för att skapa­ närhet och äkthet. Men deras­ produkter är i verkligheten alltmer anonyma och består i stor ­utsträckning av sammanfogade lågpriskomponenter från hela världen.

Vi konsumenter måste ­därför kräva betydligt mer ­detaljerad och tro­värdig information om de varor vi ­lägger i kundkorgen. Hur de egentligen har framställts och ­varifrån de ­olika ­ingredienserna i själva verket ­kommer.

Dessutom måste vi till slut inse att ­billigast inte alltid är bäst.

Mats-Eric Nilsson