”Det fanns en grupp ledande poliser som hatade Palme”

Karin Östman

Michael Lundh om högerextremismen i piketstyrkan på 80-talet

De kallades kungens pojkar.

En krets poliser som gick på högerextrema möten med ­militärer och såg Olof Palme som en landsförrädare.

Deras brutala metoder var fruktade.

– Vi misshandlade, snodde pengar vid husrannsakningar och planterade bevis. Om vi ­hade blivit dömda för allt hade det blivit ett par livstidsstraff, säger Michael Lundh som tillhörde piketstyrkan på Norrmalms polisstation på 80-talet.

helskärm

Att komma med en Konsum­kasse till jobbet var uteslutet.

Då blev man genast stämplad som ”sosse” av kollegorna på Norrmalms polisstation och det var inte bra. Socialdemokrater ­registrerades och frystes ut.

Så var stämningen när arbetargrabben Michael Lundh från ­Linköping kom till Norrmalm och den hårda piketstyrkan B i början av 80-talet.

Heilade och gjorde apljud

Där fanns en krets av höger­extrema, varav flera befäl. ­Michael Lundh berättar hur en av dem ­målade med svart tusch på ­fingrarna och höjde dem till en Hitlermustasch och heilade med andra armen när en person med utländsk bakgrund kom till ­arresten. Poliserna gjorde apljud åt invandrare och skrattade så de tjöt åt att ett av polisbefälen hade lärt sin hund att skälla på ordet Palme.

– Det fanns en grupp ledande poliser som fullständigt hatade Olof Palme. Jag upplever inte att det har kommit fram hur starkt ­hatet verkligen var.

Statsministern pekades ut som sovjetisk spion och hatet kulminerade när regeringen lade en proposition om att polisen i händelse av krig skulle få civil status.

Michael Lundh, i dag 54, var då yngst i piketen men skolades snabbt in som en av de tuffaste och tillbringade nästan all sin vakna tid med kollegorna. Kårandan och sammanhållning blev en slags trygghet. Anmälningarna mot ­honom haglade. Men kollegorna skyddade alltid varandra.

”Vi spöade buset brutalt”

Karaktären ”Batong Berg” i tv-serien ”En pilgrims död” är inspirerad av Norrmalmspolisen.

– Sådana figurer existerade. Men de stod inte i uniform bakom utredaren och gjorde Hitler­hälsningen. Så gick det inte till. Allt handlade om man var pro­fessionell i sitt sätt att göra saker. Det fanns ju kameror i hissarna. Vi spöade buset brutalt men då drog vi in dem på spolplattan, vi ­gjorde det inte framför kameran.

Vid ett tillfälle delade Michael Lundh och hans kollegor ut ­klistermärken som det stod ”frige Rudolf Hess” på. En annan gång gick hela piketen på led iförda marschkängor in i en bokhandel. Samtliga köpte ett exemplar av boken ”Tredje rikets uppgång och fall”.

Mellan 1982 och 1984 samlades högerextrema militärer, poliser och ibland högt uppsatta jurister på en restaurang i Gamla stan. Där hölls föreläsningar om vapen och terrorism, men man hyllade ­också Hitler genom hälsningar och kampsånger. Michael Lundh minns mycket väl första gången han blev inbjuden.

– I min värld var det jättestort. Man bastade på Norrmalm och gick sedan ner till ­Gamla stan. På vägen ner så sa de ”vinka åt SÄK (säkerhetspolisen) de fotar dig nu”.

Säpo spanade på del­tagarna bakom en gardin i en lägenhet och fotograferade alla som deltog. Olof Palme informerades om tillställningarna, men Säpo ­satte ­aldrig stopp för dem.

Jublade inte vid mordet

Banden mellan polisen och ­militären var starka. De arbetade tillsammans vid exempelvis ubåtsjakter och ­många poliser var reserv­officer som träffade sina ­militära vänner på skyttebanan.

– Man pratade om en organisation som hette ­Arla gryning.

Så mördades Palme 1986. ­Michael Lundh tillhörde inte den krets på Norrmalm som jublade.

– Jag satt i en av de tyngsta piketerna. Vi borde ha varit spjut­spetsen i jakten på Olof Palmes mördare. Men jag jagade aldrig Palmes mördare. Vi åkte runt med den där fantombilden i rutan några veckor. Vi vaktade graven från gravskändning och tog emot blommor vid mordplatsen, men vi jagade aldrig någon mördare. Så här i efterhand känns ju det ­väldigt märkligt.

Vad berodde det på?

– Det var signaler uppifrån. Jag tror inte det fanns något intresse. Det fanns inte tydliga styrregler från ledningen.

Vad tror du om polisspåret?

– Jag känner många av dem som pekats ut och jag kan säga att de inte har något med mordet att ­göra. Det är ett villospår. Snarare tror jag att det är en grupp poliser och militärer på väldigt hög nivå som ligger bakom. Säkerhetspolisen måste ha något slags finger med i spelet. Och de inblandade har inget intresse för pengar utan har drivits till det här av politiska orsaker.

Började jobba mot rasism

Michael Lundh lämnade piketen 1988 och började jobba med att motverka ungdomsbrottslighet och gängkriminalitet i stället. Det blev ett uppvaknande där han ­förändrade sin attityd och började arbeta mot ­rasism och främlingsfientlighet. På så sätt fick han kontakt med en journalist som intresserade sig för att kartlägga högerextrema ­inom polisen. Journalisten var Stieg Larsson, ­senare världsberömd författare till ­Mille­nniumtrilogin.

– Stieg lämnade över en lista till mig med 50 namn på poliser. Men listan försvann när någon bröt sig in i mitt tjänsteskåp på ungdomsroteln. Ingen var intresserad av att utreda, men Stieg var väldigt upprörd. Han blev den enda som jag kunde prata med om mina upp­levelser av hur det var inom polisen.

Michael Lundh sa upp sig från polisen 2005. Han satt i stiftelsen Expos styrelse i tio år. I dag är han författare och föreläser om hur man kan bemöta för­domar och rädslor.

DÄRFÖR FANNS PALME-HATET INOM POLISEN

Regeringen Palme hade lagt en proposition 1985 om att polisen i händelse av krig skulle få civil status. Många ­poliser reagerade negativt på det och menade att de skulle tvingas ­dirigera trafik i stället för att försvara landet.

Palme sågs av de argaste motståndarna som en landsförrädare och Sovjet­anhängare.

Det fanns ett elitistiskt tänkande ­inom ­vissa kretsar att polisen skulle stå över andra. De ansåg att Palmes kriminal­politik var ­flummig.

DE NAZISTISKA INSLAGEN

Ett polisbefäl målade med svart tusch på fingrarna och höjde dem till en Hitler­mustasch och heilade med andra armen när någon med utländsk bakgrund kom till arresten.

Flera föremål från nazitiden cirku­lerade i poliskretsar, bland annat en hjälm.

Piketstyrkan på Norrmalm delade ut klistermärken där det stod ”frige ­Rudolf Hess” (Hitlers andreman, reds anm).

MIDDAGARNA I GAMLA STAN

Hölls mellan 1982 och 1984 i von der ­Lindeska valven i Gamla stan. ­Mötena brukade besökas av ungefär 25 personer som satt vid långbord, åt middag och lyssnade på föredrag av bland annat en domare, en advokat och en åklagare.

Sammanlagt hölls elva möten.

Hitlerhälsningar och nazistiska sånger förekom.

De olika Palme-spåren

PKK-spåret

Kurdiska arbetarepartiet, PKK, fanns med i två färska utredningar hos polisen angående mord på avhoppare.

Palmes regering hade klassat PKK som terroristorganisation, vilket innebar att medlemmar kunde utvisas. Därför fanns misstankar om att attentat riktade mot Sverige kunde ske.

Spåret utreddes grundligt, men ingen koppling till mordet hittades.

Pettersson-spåret

Pettersson var missbrukare, dömd för våldsbrott och brukade röra sig i kvarteren där mordet skedde.

Lisbet Palme pekade ut honom.

Polisen misstänkte att han påverkats att utföra dådet av Lars Tingström, även kallad Bombmannen, som blivit nekad nåd från sitt livstidsstraff sedan han fått cancer. Tingström uttryckte ett hat mot samhällets företrädare.

Mordutredningen har till stor del varit inriktad på Christer Pettersson och han är den ende som åtalats för mordet. Han fälldes i Stockholms tingsrätt men friades i hovrätten. Lisbet Palmes utpekande var inte nog tillförlitligt för att det ensamt skulle kunna vara det bärande beviset för Petterssons skuld.

Han dog 2004 efter komplikationer av en fallolycka.

Victor Gunnarsson-spåret

Tre kvinnor tipsade om att de träffat Victor Gunnarsson, den så kallade 33-åringen, på ett kafé under mordkvällen och att han då uttalat hat mot Palme. Andra vittnen uppgav att han gått in under en pågående nattbioföreställning klockan 23.45 på Kungsgatan. Andra vittnen uppgav att Gunnarsson sagt att han hade ett vapen.

Han anhölls, men chefsåklagare KG Svensson släppte honom på fri fot efter att man avslöjat oklarheter i utpekandet.

I december 1993 hittades han skjuten i USA. En före detta polis dömdes senare för mordet.

Sydafrikaspåret

Hösten 1996 uppgav polisöversten Eugene de Kock i Sydafrikas högsta domstol att den sydafrikanska säkerhetstjänsten låg bakom mordet på Olof Palme, och att konspirationen letts av den före detta agenten Craig Williamson.

Över 300 tips kom in till polisen, som satte in stora resurser för att utreda uppgifterna. Inga konkreta kopplingar till mordet hittades.

Polisspåret

Ett samlingsbegrepp som innehåller olika teorier om att polisen som sådan eller enskilda poliser är involverade i mordet.

När granskningskommissionen 1999 lade fram sin rapport konstaterades att inga brottsmisstankar mot enskilda polismän kunde utläsas av utredningsmaterialet, och att det inte fanns några uppslag i denna del som framstod som otillräckligt bearbetade.