Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Helge

”Man dömer med paragrafer – inte med hjärtat”

Publicerad 2013-01-25

Migrationsverket skyller utvisningen av vanvårdade syskonen i Halmstad på domstolarna.

Och domaren Sten Wahlqvist som avslog prövning av uppehållstillstånd i Migrationsöverdomstolen skyller på paragraferna:

– Man dömer inte med hjärtat utan med paragrafer och lagar.

Under veckan har Aftonbladet berättat om och besökt syskonen Natalie, 5, Lukas, 8 och Anna, 11 i Halmstad som ska utvisas till Serbien där de inte kan språket.

”Svåra mål”

Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen är samstämmiga i beslutet, trots att syskonen sedan tre år är omhändertagna av socialtjänsten enligt LVU, lagen om vård av unga, efter att den biologiska mamman vanvårdat dem. Anna, 11, är multihandikappad med epilepsi och behöver mediciner och vård dygnet runt.

Dessutom är pappan till Natalie, 5, svensk medborgare. Därför kommer en process inledas för vårdnadsöverföring av henne, till fosterföräldrarna som hon redan ser som mamma och pappa.

Även Lukas, 8, ser familjehemmet som sin familj, men utvisningen innebär att syskonskaran splittras.

Migrationsverket påpekar för Aftonbladet att deras beslut togs för två år sedan och att det är migrationsdomstolarna som ska svara på anledningen till att utvisningen ska ske.

Domaren Sten Wahlqvist vid Migrationsöverdomstolen var den som tillsammans med ett kammarrättsråd beslutade avslå prövning om uppehållstillstånd i september 2011.

– Rent allmänt kan jag säga att jag sett det här på nyheterna och det är ofta det här är svåra mål. Det handlar om mänskliga öden.

”Har tagit hänsyn”

Wahlqvist tar upp att det är Migrationsdomstolen i Göteborg som prövat ärendet i sak och kommit fram till att mamman lämnat in oriktiga uppgifter, varför uppehållstillståndet återkallas.

– Det vi har är prejudikatdispens. Vi har alltså två möjligheter att ta upp ett mål: om det är till vägledning för rättstillämpningen eller om det har begåtts ett grovt rättegångsfel. Vi gjorde bedömningen att domstolen gått igenom de omständigheter som råder. Det är väldigt ömmande det här fallet på alla sätt, men förvaltningsrätten (Migrationsdomstolen, reds anm) går in på den ena flickans multifunktionshinder och att barnen är LVU-omhändertagna, men man konstaterar att LVU inte är skäl för att inte återta uppehållstillståndet.

I domen är det bara ett rakt konstaterande, utan vidare resonemang. Ska man inte ha barnens bästa i fokus?

– Jo, det är en mycket viktig portalparagraf i utlänningslagen om att man ska ta hänsyn till barnens bästa. En perfekt dom ska ju vara fullständig och allt så klart. Men här har man tagit upp barnen. Man nämner LVU. Man har angivit paragrafen. Men nu är man inne på verkställighetsstadiet och då förutsätter jag att Migrationsverket har kontakt med socialnämnden. jag vet inte hur omständigheterna ser ut nu.

”Kan tycka det är inhumant”

Barnen var ju omhändertagna redan 2010. Har man tagit någon kontakt med socialförvaltningen under den rättsliga processen om barnen?

– Jag vågar inte säga det. Men man kom ändå fram till att LVU inte var skäl till att inte återkalla uppehållstillståndet. LVU är en sak, utlänningslagen en annan. Och när det gäller uppehållstillstånd är det föräldern man tittar på. Det är den kopplingen man har.

Hur resonerar du, anser du att man kan utvisa de här barnen tillsammans med en mamma som de skyddats ifrån av socialtjänsten de senaste tre åren?

– Man kan helt klart tycka att det är inhumant att göra det. Men vi som domare har till uppgift att följa de lagar och paragrafer som sätts upp av våra lagstiftare. Vi gör så gott vi kan och vi är bara människor också. Jag förstår den reaktion som växt fram här. Men samtidigt, trots att vi många gånger känner en sak i hjärtat så är det ändå lagen vi måste tolka. Man dömer inte med hjärtat utan med paragrafer och lagar.

Men nu finns ju den här portalparagrafen om barnens bästa. Anser du Migrationsdomstolen hade gjort fel om man hänvisat till den och låtit barnen stanna?

– Man har ju möjligheten att göra den bedömningen. Men då hade kanske Migrationsverket överklagat och man vet inte hur det hade slutat, säger Sten Wahlqvist.