Högg ihjäl sin sambo

Fembarnsmamman Jeanette Javell om mordnatten i brev till Aftonbladet: Det fanns ingen planering eller motiv

Fembarns­mamman Jeanette Javell dömdes i oktober till 15 års fängelse för mord.

Nu berättar hon i ett brev till Aftonbladet om förvirringen vid dådet och att hon inte menade att mörda sambon.

”Detta är en mycket olycklig händelse som jag önskar skulle vara ogjort”, skriver hon.

Det var under natten mot midsommarafton i år som den tidigare ostraffade kvinnan högg och skar ihjäl sambon och tvåbarns­pappan Ingemar Wallin med en filékniv.

Paret träffades på en räkkryssning och hade köpt hus tillsammans i Högbo. De hade ­precis flyttat ihop när Ingemar dödades.

Jeanette Javell har överklagat domen och i väntan på hovrättens beslut sitter hon inlåst på häktet i Österåker.

I sitt brev till ­Aftonbladet skriver hon att hon ångrar det hon gjort och att hon handlade i ­affekt.

”Ingen planering och inget­ motiv fanns. Jag älskade Ingemar och han mig och vi båda såg fram emot vår framtid”, skriver hon.

Tog med sig barnen

Efter mordet, tidigt på midsommaraftonens morgon, tog hon en bild av ­offret och packade sina saker. ­Bilden var för att polisen skulle tro henne.

Sedan tog hon med sig de tre barn som var med under midsommarhelgen och ­åkte till Stockholm där hon lämnade dem hos anhöriga.

Efteråt åkte hon hem till en tidigare ­arbetskompis och berättade vad som hänt.

– Jag har dödat han, jag har dödat han, sa Jeanette enligt väninnan.

Hon fick hjälp att kontakta en advokat och larmade även SOS.

Jeanette Javell har hela ­tiden hävdat att hon handlade i nödvärn.

Att hon känt sig hotad ­eftersom sambon skulle ha misshandlat och kränkt henne upprepade gånger. Hon hävdar att han under mordkvällen skulle ha slagit henne och tagit strupgrepp.

Men tingsrätten trodde henne inte.

De anser inte att hon ”på ett självupplevt sätt kunnat redogöra för det våld hon utsatts för”, enligt domen.

Inga tecken på strid

Dessutom hade Jeanette själv berättat för väninnan hon sökte upp att hon dödade Ingemar Wallin när han låg ner. Det fanns inga ­tecken på strid i rummet.

Ingemar Wallin hade ett 30-tal knivskador, varav tre direkt dödande.

Mordvapnet – filékniven – var Jeanettes, en gåva från sin arbetsgivare.

”Tack för julklappen förresten! Den funkade”, skrev hon senare i ett brev från häktet.

I slutet av oktober dömdes Jeanette Javell till 15 års fängelse för mord. Hon överklagade domen och strax före jul var det hovrättsförhandlingar.

Nu hoppas hon att brottsrubriceringen ska mildras till grov misshandel eller vållande till annans död.

I sitt brev betonar Jeanette­ Javell att hon inte ser sig själv som en mördare.

”Gällande mina tankar kring chansen för ett mildare straff är dom mycket ­goda. Jag använde nödvärn men då det svartnade för mig var jag i total sinnesförvirring”, skriver hon.

Jeanette Javell har i sin egen blogg tidigare berättat om att hon lider av den ­neuropsykiatriska funktionsnedsättningen ADHD och ­under förundersökningens gång gjordes psykologiska undersökningar som sekretessbelagts.

”Sätter upp en mask”

I tingsrättens dom står det att ” förmildrande riktning bör beaktas med vad som framkommit i den rättspsykiatriska utredningen om Jeanettes psykiska hälsotillstånd.”

– Hennes sätt att vara hämmar hennes förutsättningar att beskriva det hon utsatts för, hon är inte så bra på det. Jag anser att Jeanettes berättelse motsvaras av hennes förutsättningar, ­säger hennes advokat ­Slobodan Jovicic.

Sedan hon frihetsberövades har hon träffat sina barn både under den rättspsykiatriska undersökningen och på häktet. En av hennes döttrar har fått tillstånd att prata med sin mamma tio minuter, en gång i veckan.

– Hon undrar hur det går i skolan och hur vi har det. Det märks att hon försöker hålla hoppet uppe men hon är också bra på att sätta upp en mask fast det är jobbigt, säger dottern.

Jeanettes barn längtar efter­ henne och har uttryckt att de tänker stå vid hennes sida och stötta.

”Hamnade i chock”

En dotter och Jeanettes ­tidigare sambo vittnade också vid hovrättsförhandlingen för att bekräfta ­Jeanettes egen bild av att hon varit kränkt och misshandlad.

– Hon berättade att hon blivit kränkt och vi märkte att hon var ledsen ibland, säger en av döttrarna.

Enligt en nära anhörig är Jeanettes högsta önskan att få ett kortare straff så hon kan komma ut tidigare för att vara med sina barn.

För hennes närstående är det som hänt obegripligt.

– När jag fick veta vad som hänt hamnade jag i chock. Jag satt bara och tänkte på det hela tiden. Hon är min mamma som alltid funnits där, säger en av döttrarna.

Jeanette själv skriver att hon önskar att det som hände­ morgonen den 22 juni­ aldrig hänt.

”Detta är en mycket olycklig händelse som jag önskar skulle vara ogjort. Absolut inget jag ville och det hoppas jag att alla någon gång ska förstå”, skriver hon i brevet till Afton­bladet.