Stormen är över – iskylan är kvar

Staffan Lindberg

Skandalerna har avlöst varandra i Sverigedemokraterna under hösten.

Politiska motståndare, statsvetare och debattörer menar att partiets rasistiska ansikte har avslöjats.

Samtidigt blir medlemmarna fler och partiet når rekordnivåer i undersökningarna. Aftonbladets Staffan Lindberg och Urban Andersson har följt Sverigedemokraterna inifrån i veckan.

STOCKHOLM-UPPSALA-SÖLVESBORG. Jimmie Åkesson ville tvätta bilden av sitt parti.

Då avslöjades två riksdagsledamöter beväpnade med järnrör.

Nu jagar Sverigedemokraternas partiledare nya väljare - genom att för första gången besöka ett flyktingläger.

Han kommer dagen efter till ett fruset Stockholm. Det är den 11 december och tvärs över Riddarfjärden, i Stadshuset, städas Nobelfesten undan.

Ambassadörer från diktaturer som Iran, Syrien och Nordkorea var bjudna. Jimmie Åkesson, 33, satt hemma i huset i Sölvesborg.

– Tv:n stod väl på en stund, men det är ganska tråkigt att titta på när andra äter. Jag stekte köttbullar i stället, säger han.

Efter två och ett halvt år i riksdagen har partiet fortfarande inte släppt in i värmen.

Kansliet ligger på femte våningen i ledamotshuset i Sveriges riksdag. En efter en släntrar SD-ledamöterna in till gruppmötet.

Partiets tredje år i riksdagen inleddes med att Jimmie Åkesson skickade ut ett brev där han uppmanade förtroendevalda med extrema, rasistiska åsikter att lämna partiet.

Den 14 november publicerade Expressen en film som visade hur den ekonomiske talesmannen Erik Almqvist skrek ”hora” och ”blatte-lover” efter en krogkväll medan den rättspolitiske talesmannen Kent Ekeroth filmade. Därpå beväpnade sig bägge med järnrör.

Erik Almqvist fick sparken. Ekeroth lämnade själv sitt uppdrag.

Knappt hade skandalen lagt sig förrän ledamoten Lars Isovaara anklagade invandrare som hjälpt honom när han ramlat ur sin rullstol för att ha stulit hans väska. Något partiet backade upp i ett pressmeddelande.

Väskan hittades senare kvarglömd på krogen.

Sprit och våld - och bilden av ett parti fullt av arga rasistiska män. Allt Åkesson ville tvätta bort. Sverigedemokraterna befann sig i sin värsta kris.

Björn Söder, 36, räknar upp alla fjorton på plats. Han ska prata om voteringen i eftermiddag, om budget och EU-frågor. Och efterlysa frivilliga till en arbetsgrupp om ett nytt direktiv.

Det smattrar när hans sekreterare Louise Erixon, 23, skriver ner det som sägs i datorn. Hon är förlovad med Åkesson och gjorde sig senast känd när hon röt till mot ungdomsförbundet som inte slöt upp bakom fästmannen efter krisen.

Kent Ekeroth sitter ensam och skalar en mandarin. Det kan vara en slump eller bero på att Aftonbladet är på plats - men ingen pratar med honom.

Erik Almqvist är försvunnen på obestämd tid.

Utanför i korridoren hänger affischerna med enkla budskap. Återupprättad välfärd - eller fortsatt massinvandring?

Invandringsbroms eller pensionsbroms?

12 december

”Knacka aldrig” står det på dörren till rum LB-37, där SD-ledaren har sitt kontor. Därinne är luften kvav.

På anslagstavlan sitter tackbrev från väljare men också ett julkort från makarna Bildt. På bordet intill soffgruppen ligger tidningen "Båtliv" och ett par tomma chokladkartonger.

Bilden på Åkesson med kunga- och kronprinsessparet sitter på hedersplatsen mellan fönstren.

- Det är en bild man en dag vill visa barnbarnen.

Snöflingorna smälter mot fönstret.

Det var här han samlade sina närmaste efter avslöjandena. De drog ner de tunna vita gardinerna så att fotograferna inte skulle kunna ta bilder från huset mitt emot och övervägde sina beslut.

Då ringde telefonerna dygnet runt. Nu har lugnet återvänt. Jimmie Åkesson lägger upp fötterna med neonfärgade strumpor på hurtsen och säger att det värsta var ovissheten.

Och den har inte släppt.

– Jag lever med ständig ångest.

Varför då?

– Jag kan inte slappna av. Jag inser nu att jag är ganska utsatt och påpassad.

Pressekreteraren och närmaste medarbetaren Linus Bylund, 34, går igenom allt som blivit liggande. Den nya strategin för sociala medier. Och kommunikationsplanen.

Viktigast är att hitta en förläggare till Åkessons bok. Den ska vara baserad på dagboksanteckningar han förde varje dag fram till valet. Men också blicka framåt.

– Vi har resurser att ge ut den själva. Men med ett annat förlag kan vi nå folk utanför partiet, säger Bylund.

I september tog han tåget till bokmässan i Göteborg. Han gick runt bland montrarna utan att lyckas träffa några förläggare. När han till sist fick tag på några blev de arga för att han ens ställde frågan.

Skandalerna har fått oväntade effekter. Partiet har gått framåt, stigit till rekordnivåer på mellan sju och elva procent i undersökningar, som delvis gjorts efter krisen.

Åkesson kan också glädja sig åt tusen nya medlemmar under november. Något han tolkar som att väljarna har förtroende för hur han skött krisen.

Ändå är skadan stor. Politiska motståndare, statsvetare och publicister talar om att partiets klätts av och visat sitt rätta rasistiska ansikte. Kritiken är hårdare än någonsin efter riksdagsinträdet.

Porten till makten tycks än mer blockerad.

Jimmie Åkesson hävdar att han inte har något emot granskningen i sig. Men ser ändå en orättvisa.

– När Juholt och Anna Sjödin gör bort sig riktas drevet mot dem personligen. När det är en sverigedemokrat gör bort sig är det partiet man ska sätta åt.

Enligt SD-ledaren har hoten mot företrädarna ökat efter avslöjandena. Det sprids t-tröjor där han spottar blod.

– Jag är ganska avtrubbad. Sedan kan man tycka att den här hetsen när man tar till överord som fascist är något som triggar. Det är okej att hata mig.

Länstidningen i Östersund avbildade honom som en kackerlacka.

– Det är klassiskt marxistiskt, att avhumanisera sina motståndare.

Hur upplever du det?

– Jag tror inte jag mår bra. Men det är inget jag går och känner efter.

– Jag tror att de reagerar mer än de visar för mig. Vi pratar inte mycket om det.

Åkesson fortsätter att tala med sin Sölvesborgsdialekt. Hela tiden finns en sorts försiktighet där. Han säger "det är kanske inte så jag skulle uttrycka mig." Använder ordet "ganska" mer än någon annan toppolitiker.

Linus Bylund startar ännu ett parti Wordfeud. Mobilen som tystnat väcks till liv.

13 december

Klockan är två på eftermiddagen och det luktar glögg i det nedsläckta konferensrummet.

- Natten går tunga fjät...

Riksdagsledamoten Julia Kronlid är Lucia, partisekreterare Björn Söder stjärngosse. Ingen är pepparkaksgubbe.

– Nu får vi väl läsa i Aftonbladet att vi har gått med i Ku Klux Klan, säger en riksdagsledamot.

På morgonen har Linus Bylund skrivit på Twitter: "Yngsta ska på nån KKK-pryl med dagis". Dagen före sa han att partiets sympatisörer måste sluta utmåla sig som martyrer som alltid framställs orättvist i medierna.

Men när Aftonbladets gör en artikel med rubriken "SD-topp jämför Lucia på dagis med KKK" - blir han själv arg.

– Det är uppenbart att jag menade det som ett skämt. Och ändå skriver man.

Fyra timmar senare. Ett åttiotal medlemmar väntar i ett konferensrum på hotell Park Inn i Uppsala. Åldrarna är blandade, men tre av fyra är män.

Det är det största mötet någonsin i Uppland, enligt distriktsordförande Pavel Gamov, 23. Antalet medlemmar har ökat med hundra i november, nästan en fördubbling.

– Det är många nya ansikten i kväll.

Jimmie Åkesson möts med en försiktig applåd. Den som hoppas på ett brandtal om varför muslimer hotar Sverige blir besviken.

Åkessons fyrtio minuter långa innantilltal för tankarna till en managementkonsult som analyserar ett företag. Han går igenom Sverigedemokraternas styrkor: engagemang, allt fler medlemmar. Och svagheter: växtvärk, politisk isolering.

Han pratar om partiets möjligheter: att bryta in bland kvinnor, stockholmare och akademiker. Och hot: att väljare skräms bort med hårda ord.

Det sista håller han fast vid.

Verkligheten måste beskrivas så att folk utanför partiet känner igen sig. Budskapen måste vara positiva.

Åkesson vill uppfostra företrädarna hur de ska agera utåt. Och är beredd att köra över redan frälsta i jakten på nya grupper.

Taktiken känns igen.

Det var så Fredrik Reinfeldt fick Moderaterna att växa. Och precis som för M-ledaren lär han ha fria händer så länge stödet ökar.

Jimmie Åkesson hoppar över smörgåstårtan som serveras i pausen. Skyller på att han aldrig lärt sig gilla fisk.

Framför honom väntar medlemmarna lugnt med tallrikarna. Det har rapporterats om ilska i distrikten mot petningarna och toppstyrningen. Av det syns inget. Snarare en brist på temperament.

I andra partier kommer anhängare fram till partiledaren. Tar mobilbilder, ställer arga frågor, kommer med beröm. Här kliver ingen fram.

Till den formella frågestunden har åhörarna fått skriva lappar. Fyra frågor hinns med, utvalda av Åkessons stab. Det handlar om spritmonopolet, klimatförändringen och privata äldreboenden.

Och på fritiden, vad gör partiledaren då?

Kanske har mer kritiska frågor gallrats ut. Stefan Löfven (S) och Annie Lööf (C) må tycka det är tröttsamt med medlemmar som tycker allt var bättre förr.

För ett parti med högerextrema rötter är nostalgiker en direkt fara.

SD-ledaren försvinner i Säpobilen för att hinna med kvällsflyget från Arlanda till Ronneby. Han får ett sms från mamma.

”Garageuppfarten är skottad.”

14 december

Sölvesborg är tyst och tyngt av snö. Jimmie Åkesson nickar åt folk på gatorna. Här känner han sig hemma och han är fortfarande partiets första namn i kommunen.

Två Säpovakter går diskret bakom.

Han går en vända ner mot Fyra årstiders park, där han håller sina sommartal. Inspekterar bygget av den nya bron över till Ljungaviken, där 550 nya bostäder ska gjuta liv i det slumrande samhället.

Uppemot 45 000 människor kommer att söka asyl i Sverige i år. Det är den högsta siffran på tjugo år och det viktigaste skälet till ökningen är kriget i Syrien.

Jimmie Åkesson leder ett parti som vill hindra människor från att komma hit. Han påstår sig i stället vilja hjälpa dem i grannländerna.

Partiet vill ge en miljard mer till FN:s flyktingorgan, som själva dömt ut förslaget som "otillräckligt" och "för enkelt".

I vinter, eller senast i vår, ska SD-ledaren göra något han aldrig tidigare gjort. För första gången ska han besöka ett flyktingläger – ett av FN:s tältläger i Jordanien.

– Det är viktigt att se behoven på plats, säger han.

Partiet saknar utlandserfarenhet och nätverk. Krävs det tillstånd för besöket eller är det bara att komma?

En hel del måste redas ut.

– Det ska bli intressant och givande. Kanske växer man som människa.

Han stannar till i ett skyltfönster med braskaminer. Den gamla har blivit för liten sedan huset byggdes ut. Nu drömmer han om en ny i täljsten.

Att riksdagens hårdaste invandringskritiker vill träffa flyktingar kan verka oväntat. Men resan följer ett spår. Partiet ska bli så stort efter nästa val att de andra tvingas förhandla.

Då måste normaliseringen och jakten på nya väljargrupper fortsätta.

En höst fylld av skandaler och tvetydiga framgångar är över. Längs gatorna i Sölvesborg ligger snön i vallar. De tycks djupa, men för eller senare ska allt tinas upp.

På samma sätt vill SD-ledaren lotsa in sitt parti in i värmen.