En pakistansk tragedi

”Dagens attentat krossar bilden av ett land på väg mot normalitet”

Pakistan befinner sig i fritt fall. På något annat sätt kan inte verkligheten beskrivas sedan oppositionsledaren och den tidigare premiärministern Benazir Bhutto i dag dödades i ett självmordsattentat mot ett valmöte i staden Rawalpindi.

När hon i oktober återvände från exilen uppfattades det av miljoner anhängare som en möjlighet till försoning. En uppgörelse med president Musharraf skulle öppna för, om inte demokrati, så i vart fall något slags maktdelning. Det av diktatur, korruption och stridande säkerhetstjänster plågade landet skulle få en möjlighet till fred. Den militanta islamismen skulle kunna trängas tillbaka.

Det var - om inte annat - en plan som krävde mod av de inblandade. Inte minst av Benazir Bhutto som visste vilka risker hon tog.

Sedan dess har det mesta gått illa. Redan under Bhuttos triumfartade hemkomst dödades över 100 människor i ett attentat.

Samarbetet med presidenten har havererat, undantagstillstånd proklamerats och våldet trappats upp ytterligare. Att Musharraf efter internationella påtryckningar accepterat att avskaffa undantagstillståndet, hänga av sig uniformen och kalla till val i januari har inte brutit spiralen.

Dagens attentat, som vid sidan av oppositionsledaren dessutom tog ytterligare ett 20 tal liv, krossar slutgiltigt bilden av ett land på väg tillbaka mot normalitet.

Oppositionsledarens död öppnar dörren för ytterligare våld och politiskt kaos. Vägen mot ökad demokrati tycks för överskådlig tid stängd.

Ett Pakistan i upplösning är inte bara ett problem för landet 160 miljoner invånare. Det handlar om stabiliteten i hela regionen.

President Musharrafs regim har varit en av Vita Husets viktigaste allierade i kriget mot terrorismen. De talibaner som en gång utgick från Pakistan har de senaste sex åren bekämpats av regimen i Islamabad.

Ändå är landet alltjämt en källa till militant islamism, något som givit Musharraf argument att begränsa de medborgerliga rättigheterna.

Samtidigt finns ständigt en spänning i förhållandet mellan Pakistan och Indien. Trots en pågående fredsdialog befinner sig de två kärnvapenmakterna aldrig långt från väpnad konflikt. På ett plan har motsättningarna oftast handlat om Kashmirs status. På ett annat rör det framtiden för den indiska subkontinenten, och därmed villkoren också för Indiens 100 miljoner muslimer.

Politiskt kaos i Pakistan kommer inte att bidra till avspänning i förhållandet till Indien.

Det är långt ifrån säkert att den valkampanj som pågick i Pakistan skulle ha inneburit ordning och demokrati för Pakistan. Men det är helt säkert att den utveckling som följer efter attentatet kommer att leda i motsatt riktning.

Tragedin fortsätter.

IP