Väst måste slå tillbaka mot Assad

Staffan Heimerson

helskärm

Dags att sluta rulla tummarna. Det som händer i Syrien är för jävligt. Det är en skam för oss i västvärlden att sitta som passiva åskådare-

Anständiga regeringar bör genast utlysa en ”no fly zone” (en flygförbudszon) över Syrien. Skjut ner president Assads rysslevererade stridsplan och hans Mi-24 attackhelikoptrar när de rör sig mot Aleppo och Damaskus för att mörda civilbefolkning.

Detta är en roll för Amerika, Storbritannien och Frankrike, sannolikt i ­Natos regi. De tre länderna har goda och stridsprövade flygplan i mängd.

Det skulle hedra Sverige om vi på ­något sätt vore till nytta med vår ­Gripen; det var vi Libyen i fjol.

Det finns flygfält att operera från, främst brittiska baser på södra Cypern men kanske också i Turkiet. Däremot vore det politiskt olämpligt att använda flygplatser i Israel.

Den demokratiska världen får en hårdför motståndare. Gamla Sovjet och senare Ryssland har rustat sin allierade väl. Assad har använt järnhand och en nebulös socialistisk baathideologi för att hålla folket i schack. Han använder sex procent av landets BNP till militärmakt och den syriska armén är en av de största i Mellanöstern. Det finns cirka 100 flygplatser för både militära och ­civila ändamål. Assads armé är 300 000 soldater stark. Regimen har tusentals stridsvagnar och högteknologiska ­vapen. Den har vad som i praktiken är obegränsat med stridsgas och Assad har en låg tröskel för att använda den mot en rebellisk befolkning.

Det finns tre skäl att snarast utlysa flygförbudszonen:

1 Med Assad i luftangrepp mot ­rebeller och civilbefolkning vinner hans regim kriget. Hans seger kommer att följas av ett förvärrat terrorvälde.

2 Flygförbud har i en rad fall visat sig effektiva för att skydda civilbefolkningen.

3 Om inte goda krafter ingriper blir det al-Qaida som blir en spjutspets i kampen mot Assad – och en avgörande insats av den organisationen är inte önskvärd.

Tills den här veckan har det sett ut som om rebellerna, samlade i den Fria syriska armén – kanske 40 000 man starka men med bara en kalasjnikov till var tredje soldat – skulle vara nära målet att störta Assad. Familjen Assad har efter en statskupp enväldigt och med cynisk grymhet regerat det i princip goda landet Syrien i 40 år.

Efter 17 månader av uppror är döds­talet över 17 000. En kvarts miljon syrier – av en befolkning om 23 miljoner – har flytt till grannländerna Turkiet, Libanon och Jordanien. 120 000 är registrerade som flyktingar. Inom landet har 1,5 miljoner drivits från sina bostäder.

Håller ni med – något måste göras. FN:s roll är överspelad. Ryssland med president Putin har återintroducerat det kalla kriget.

Med framgång har västvärlden flera gånger de senaste 20 åren kunnat skapa lugn utan att ha FN i ryggen.

Efter Gulfkriget 1991, som återställde Kuwaits suveränitet över sin landmassa, införde Amerika, Frankrike och Storbritannien flygförbudszoner i norra Irak för att skydda den kurdiska befolkningen mot Saddam Husseins hämndlystnad och brutalitet och i södern för att skydda shiamuslimer. Tolv år senare störtades Saddam och kurderna har nu vad som i praktiken är ett självständigt land.

När den amerikanska opinionen 1993 tack vare sina medier fått klart för sig vilka övergrepp serberna ur det forna Jugoslavien utförde mot Bosniens muslimer, införde FN och Nato en ”no fly zone”. Den bidrog till att minska övergreppen, men var på grund av FN:s ­velighet oförmögen att förhindra massakern i Srebrenica. Den massakern blev dock början på slutet för barbariet.

När Serbien 1999 började genomföra etnisk rensning i Kosovo och 800 000 människor började drivas ur landet, svarade Nato med ett 77 dagar långt krig mot president Milosevics regim i Belgrad. De utrensade räddades hem och Kosovo blev ett självständigt rike.

I Libyen fick upprorsmännen mot överste Gaddafi i fjol stöd av Nato-­ledda flygplan. Härskaren störtades och landet har efter fria val skaffat sig en ­liberal statsledning.

I kampen mellan Det Goda och Det Onda är resultatet 4–0 (och det är att notera, att varje gång är det på en muslimsk befolknings sida västvärlden har ställt sig).

Syrien är ett underbart land med rik historia. Det är värt att räddas på samma sätt som Kuwait, Bosnien, Kosovo och Libyen räddades.

Det brådskar.

Heimerson i världen

En dansk författare ...

… Morten Uhrskov Jensen, har varit på resa i Sverige och ­säger sig konstatera att ”svenska medier är de sämsta i hela västvärlden”. Det vore lätt att avfärda honom med Ernst Hugo Järegårds: ”Danskjävlar.” Men även om Uhrskov Jensen ofta skriver utifrån ett invandrarfientligt perspektiv är han värd att lyssna till när han skildrar mitt yrke: Vi svenska journalister står för banalitet, självcensur och hysteriskt politiskt korrekthet. ”Svenska tidningar är fullkomligt enkelriktade. För den som vill förstå Sveriges väg mot avgrunden är svenska dagstidningar värdelösa, helt och hållet. Svenska journalister är statligt ­finansierade propagandamånglare.” Jag suckar och säger: Tänk om karln har en poäng.

James Bond ...

… klassar ner sig i sin nya film, ”Skyfall”, svensk premiär i oktober. Han är fråntagen rätten att dricka den sanne gentlemannens vodka martini, vare sig den är skakad eller inte rörd. En eftergift för nykterhets­ivrare? Inte. Värre. Agent 007 (Daniel Craig ) är ett offer för produktplacering. Han är betald för att dricka den bonniga drycken öl. Det kunde varit ännu värre. Gröna hissen.

Jag läser just nu ...

… en av världslitteraturens juveler, ”The Adventures of Huckleberry Finn” från 1884 av Mark Twain. Den är varm, spännande och anarkistisk. Dess språk, ”svart” Missouri­dialekt i sex varianter, är en konst i sig.