Dödshotet mot skådespelaren: Du ska bada i blod

Publicerad 2012-05-25

Pjäsen fick bevakas av polis efter hoten.

Samma budskap i tre brev: "Du kommer att bada i blod".

I kväll var hotet mot skådespelaren Andrea Edwards så allvarligt att pjäsen Scum-manifestet hårdbevakades av polis.

– Jag blir så arg. Nu är jag trött på det här, säger hon till Aftonbladet.

Flera uniformerade poliser utanför, en civilklädd inne i salongen, låsta dörrar. Inga engelskspråkiga personer insläppta i teatern under några omständigheter.

Efter 40 föreställningar fanns i går en allvarlig hotbild mot teateruppsättningen av Valerie Solanas radikalfeministiska Scum-manifestet från 1967.

Anonyma med masker

Pjäsen, som spelas på Turteatern i Kärrtorp söder om Stockholm, hyllas av besökare och recensenter – men orsakade stor debatt och fick efter premiären i höstas mängder av hot mot sig, även från andra länder.

Under vintern avklingade dock aggressiviteten.

– Det lugnade sig. Det var jätteskönt, och vi kunde ägna oss åt pjäsen, säger Andrea Edwards.

Men i februari började anonyma filmer dyka upp i hennes mejl. Anonymous, som uppger sig vara en internationell organisation, skickade samma film om och om igen, där personer i masker som förekommer i filmen V for Vendetta, säger på engelska att de ska göra "vad som helst för att förstöra svenska Scum", och att de inte kommer "glömma eller förlåta".

Personer som sa sig företräda organisationen började ringa regelbundet kväll klockan 19, då föreställningen börjar, och upprepade att de skulle "förstöra svenska Scum".

Blodbadet "verklig konst"

I mars kom ett brev från några som kallar sig "Men's resistance", postat i Belgien. I brevet stod att Andrea Edwards, om hon spelade pjäsen fredagen 25 maj, skulle "bada i blod".

– De skrev att det inte var något hot, bara "verklig konst".

Ytterligare två belgiska brev med samma budskap anlände till teatern.

– Det sista skickade vi direkt till polisen, som just ringde mig och sa att det nu är ett uttalat hot, säger Andrea Edwards till Aftonbladet två dagar innan hotdagen.

Under senaste veckan har tre mejl kommit från Holland och England, där män skriver "ser fram emot fredag", "vi kommer att vara där" och att Andrea ska "krossas".

Polisen: "Bedrövligt"

Lennart Pålsson, närpolischef vid Globen söder om Stockholm, höll i kvällens bevakning.

– Det är bedrövligt. Vi har yttrandefrihet i Sverige och man ska inte behöva utstå hot för att man sätter upp en pjäs, även om alla inte håller med om innehållet, säger han.

Men Andrea Edwards, som i en monolog avhandlar manifestet ord för ord, är fast beslutad om att fortsätta spela.

– Det absurda är att behöva utstå det här på grund av att jag som skådespelerska gör mitt jobb. En skådespelare som spelar Hitler har inte blivit mordhotad vad jag vet. En fråga man kan ställa sig varför det är så extremt känsligt att gestalta en radikalfeminist.

– Jag är rädd, även om det känns fånigt att säga. Det känns jättejobbigt. Var skulle någon kunna gömma sig när jag går ut? Jag kan bara hantera det genom att tänka att något kommer att hända. Och att jag är en soldat, sa hon inför kvällens föreställning.

Skrev om maskinvapen

Premiärveckan i november spelades även den under polisbevakning.

En bloggare som kallade sig Medborgare X, hade då skrivit "En bra feminist är en död feminist", och publicerat namn och adresser till medverkarna.  En facebookgrupp startades med hundratals medlemmar. Flera uppgav att de skulle besöka pjäsen och genomföra aktioner. En man i gruppen skrev att han hade åkt till Kalmar för att köpa ett maskinvapen.

– Jag blir lycklig av när folk är öppna med sina åsikter, irritation, oro. Men hoten är något helt annat. De kommer inte från sådana som vill ha en diskussion. Det komiska är att den manliga regissören inte fått några hot – bara jag och andra kvinnor i produktionen. Det är så uppenbart att det handlar om kvinnohat.

Manlig regissör ohotad

Regissören Erik Holmström håller med:

– De borde ju se mig som någon slags förrädare – de kan ju inte tro att jag inte är feminist. Men jag har knappt fått något riktat mot mig, bland alla tusentals bloggar och mejl. Det är obehagligt att det är personer som så envetet vill kvinnorna i projektet illa. Man tänker att självklart kommer ingenting hända. Samtidigt finns ju ytterligheter som Breivik som man aldrig kan vifta bort, säger han.

Andrea Edwards är glad över stödet från polisen, men känner ändå frustration.

– Polisen säger att de inte kan lägga ner resurser på att kolla upp varifrån mejlen är skickade. Samtidigt säger de att jag inte ska försöka kontakta dem, för att det då kan radera spåren till dem, om det sedan skulle hända något. Det är galet.

Edwards reflekterar över hur hon själv hela tiden känner impulsen att vilja förminska allvarligheten i hoten utåt.

– Ja men det är ju ingenting, vill jag säga. Det är lustigt hur det normaliseras, som i ett misshandlarförhållande.

Förstår provokationen

Hon uppger att de största kritikerna varken sett pjäsen eller läst Scum-manifestet.

Vid några tillfällen uttalas att män är biologiska olyckor som inte förtjänar att existera. Det är något som provocerar.

– Och jag kan förstå det – särskilt de män som inte lever upp till idealen. Män som då dessutom får nerkört i halsen att de är maktbärare får ju inte ihop det. Solanas säger att hon vill avliva män, men det är enligt mig en metafor för manligheten och de trånga kvinnliga och manliga könsrollskostymer vi bär på. Det är en litterär fantasi, ett flöde där Solanas svingar sig mellan dårskap och klarhet. Och det viktigaste är nyckelmeningen i texten: "Det enda som är fel är att skada andra och meningen med livet är kärlek", säger Andrea Edwards, och tillägger:

– Det som är så skönt med Scum är att det är en text skriven av en kvinna, för kvinnor om män – där män beskrivs på ett sätt som kvinnor i litteraturen genom århundraden har beskrivits på. Det skapar en upplevelse av något annat än vad man är van vid.

Man grät efteråt

Hon beskriver hur en manlig vän och regissör, grät efter att ha sett pjäsen.

– Han sa att det besparade honom fyra år av psykoterapi. Om man känt sig konstig, schizofren, hela sitt liv för att man inte lever upp till mansbilden så är det befriande att se hur just den mansbilden slaktas.
 

Scum-manifestet fortsätter spelas på Turteatern i augusti, för att sedan turnera genom landet.

ANNONS