Sarkozy har ingen chans

Wolfgang Hansson

Invånarna i Donzy har haft rätt i 30 år – och här är presidenten ingen vinnare

DONZY-PARIS. Den vackra byn med sina pepparkakshus och omgivande åkrar har röstat som hela Frankrike sedan 1981.

En rundvandring bland invånarna avslöjar redan nu vad alla vill veta.

Nicolas Sarkozy är körd som president.

helskärm

Vi kör in i småstaden med 1 700 invånare mitt under lunchen. Vinrankorna är fortfarande ­nakna, men rapsen har redan ­färgat många av de omgivande åkrarna gula. Småbutikerna har dragit ner sina tygjalusier och öppnar igen först om några ­timmar. Gatorna gapar tomma.

Men bilden av en sömnig småstad är delvis falsk. Stan har en fabrik som tillverkar sugrör åt McDonalds och en annan som gör paraplyer. Landsbygden förenas med industrin och småföretagen. Det gör Donzy till en spegel­bild av Frankrike. Kanske är det därför som staden har prickat in rätt president i varje val de senaste tre decennierna.

Frågan är därför given: Hur tänker Donzy rösta i år? Förra ­valet röstade majoriteten för Sarkozy, men hur är stämningen nu?

Inne på Salong Ricard är det full aktivitet. Längs ena väggen sitter några damer med huvudena i ”kuvös”. Med vana rörelser ­kammar ägaren Patrice Ricard en äldre dams hår medan han ger sin syn på hur Frankrike sköts.

– Sarkozy var inte rätt man att styra under den svåra kris vi gått igenom. För mig som småföretagare har han varit en katastrof med ständigt höjda skatter.

Ricard plockar fram en sprayburk och fixerar frisyren.

– Jag är säker på att Hollande vinner. Inte för att folk är särskilt förtjusta i honom, utan för att de ogillar Sarkozy.

Utanför stadens järnhandel stöter vi ihop med Richard ­Daniel i grå fleece och träningsoverall. Trots att våren kommit långt och solen skiner är dagen kylig. Daniel skräder inte orden när han karakteriserar Sarkozy.

– Han är som Napoleon. En kort man som drömmer om att bli en stor man. Sarkozy har inte gjort något för landet. Tvärtom för han tillbaka utvecklingen till ett kungadöme som är uppdelat i rika och fattiga. Medelklassen är på väg att försvinna. Frankrike står inför enorma problem. Vi är på väg ner i rännstenen. Vad folket letar efter är någon som kan rädda dem.

Är Hollande den mannen? ­Daniel rycker obestämt på ­ax­larna.

Celie Menir, 22, packar bilen full av saker som ska upp till ­Paris bara två timmar bort. Hon vill gärna se en förändring på presidentposten.

– Sarkozy har inte gjort särskilt mycket. Men jag är inte säker på att någon annan kan åstad­komma mirakel.

Vilka vi än pratar med är budskapet detsamma. Franska folket har tröttnat på Sarkozy.

De är trötta på hans stil där han hela tiden sätter sig själv i centrum och försöker spela den store statsmannen, snarare än att uppträda som en.

De är trötta på att han bara ­ägnar sig åt brandkårsutryckningar och stiftar snabba lagar som ska ge poäng i opinionen.

De är trötta på alla brutna ­löften. Inför valet 2007 lovade Sarkozy fransmännen guld och gröna skogar. Många trodde ­honom. Men när han nu låtsas som ingenting och försöker komma med samma vallöften en gång till blir människor besvikna.

Lyssnar man på invånarna i Donzy har Sarkozy ingen chans att bli omvald.

Samma sak säger opinionsmätningarna. Hela 64 procent av fransmännen säger att de är missnöjda med Sarkozy. Ingen annan sittande president har ­varit så impopulär. När förre presidenten Giscard d’Estaing misslyckades med att bli omvald uttryckte bara 46 procent sitt missnöje med honom.

Kontrasten mellan den pittoreska småstaden och Paris norra förorter kunde inte vara större.

När vi sätter oss på pendel­tåget norrut är det som att kliva in i ett annat land. Majoriteten av passagerarna är svarta. Merparten av de övriga är invandrare från Mellanöstern.

Inför förra presidentvalet revolterade förorterna mot åratal av förslumning och försummelse. ­Bilar sattes i brand och byggnader vandaliserades. Då lovade Sarkozy att han skulle lyfta förorterna med en Marshallplan om han blev vald.

Aziz Bensalem har precis varit och handlat stora påsar med grönsaker som han lastar in ­– i bakluckan på sin bil. Han ­skrattar högt åt minnet av Sarkozys vallöfte.

– Ingenting har ändrats här ­sedan bråken 2005. Fortfarande får våra ungdomar inga jobb. Så för att få pengar så börjar de ­sälja droger i stället. 90 procent av alla araber kommer att rösta på Hollande eller kommunisternas kandidat Melenchon.

Från höghusen i Le Courneuve Aubervilliers tornar en skog av parabolantenner upp sig. Husens fasader är slitna och många kakelplattor spruckna. Said Ahamad som är ute och går med sina småsyskon med ett par vita hörlurar hängande runt halsen tycker ändå att han sett en liten förbättring.

– Polisen syns mer och säkerheten har blivit bättre, säger 19-åringen som trots den höga arbetslösheten hoppas få jobb om han klarar studentexamen.

Han minns Sarkozys löften om att ”folk skulle få mer jobb och mer pengar”.

– Han sa en massa vackra ord, men ingenting har hänt. De flesta av min vänner är arbetslösa.

Ändå tror han inte att det blir bättre om Hollande vinner.

– Då blir Frankrike som ­Grekland.

Valet är inget val i normal ­mening. Snarare en folkomröstning om Sarkozy.