Elisabeths liv blev förstört efter vaccinet

Mary Mårtensson

Trodde hon blivit psykiskt sjuk

helskärm

Elisabeth Widell, 23, hade drabbats av narkolepsi efter att ha använt vaccinet Pandemrix. Två gånger försökte hon begå självmord.
– Jag blev som en dement. Det kändes som jag hade blivit galen, säger hon.
Antalet vuxna som drabbas av narkolepsi har nu fördubblats, enligt experterna.

Det var i november 2009 som Elisabeth Widell vaccinerade sig mot svininfluensan. Snart kom symptomen.
– Jag fick mardrömmar, tappade bestick, spillde på mig och var trött hur mycket jag än sov.
Hon berättar att hon hallucinerade vilt på nätterna. Och fick sömnattacker på dagarna - på arbetet på äldreboendet och bakom ratten.
– Min mamma frågade mig om jag missbrukade något.
I maj 2010 blev hon sjukskriven för utbrändhet, sedan depression.
– Jag visste ju att något annat var fel. Men jag skämdes. Jag kunde ju inte förklara vad det var som hände mig.

Hängde inte med i skolan

På hösten började Elisabeth plugga till sjuksköterska, men hängde inte alls med.
En natt vaknade hon av att katten skrek.
– Då hade jag tagit stryptag på henne.
Efter en sömnutredning fick hon i oktober 2010 diagnosen narkolepsi.
– Då grät jag glädjetårar. Det var en enorm lättnad att kunna säga till folk att jag har en sjukdom.
Elisabeth Widell är en av minst 34 vuxna som insjuknat i narkolepsi efter att ha vaccinerat sig med Pandemrix.
– Det är en dubblering vi ser bland vuxna. Det är likadant på andra ställen i landet. Jag har själv diagnosticerat fler vuxna narkoleptiker än tidigare och fått fler remisser, säger Lena Leissner, överläkare på sömnenheten på Universitetssjukhuset i Örebro.
Diagnosen dröjer dock ofta länge.
– De vuxna får först ospecifika diagnoser som depression, utbrändhet, allmän trötthet, virus.

Försökte ta sitt liv

För Elisabeth Widell blev sjukdomen alltmer övermäktig.
– Ingenting fungerade. Jag hade inte alls det liv som jag ansåg mig vara värdig och fick inte den hjälp jag behövde.
I november förra året försökte hon begå självmord.
– Jag låg i respirator. De visste inte om jag skulle överleva.
 På psyket fick hon mediciner mot hallucinationerna och ångesten.
– Jag var den som var tyngst medicinerad på avdelningen. Då förstod jag omfattningen av sjukdomen.
Efter andra självmordsförsöket omvärderade hon livet.
– Jag var väldigt deprimerad, men helt på det klara med att jag inte skulle göra ett tredje försök.
Somliga dagar somnar hon 20-30 gånger, berättar hon.
– Men det är ingen idé att jag ältar att jag tog sprutan.  Jag tog den - och nu har jag narkolepsi. Det måste jag acceptera. I dag är det jag och katten. Jag försöker få livet tillbaka och bli en hel människa igen, säger Elisabeth Widell.